Initiativet för Äkta äktenskap röstades ner i riksdagen

Medborgarinitiativet för den traditionella äktenskapssynen, Äkta äktenskap rf, samlade över 100 000 namn. Trots det fick initiativet ett kyligt mottagande i riksdagen. En majoritet av det nuvarande lagutskottets medlemmar beslöt i sitt betänkande att initiativet förkastas. Under fredagens omröstning i plenisalen var det endast 48 ledamöter som röstade för äktenskapet mellan man och kvinna. Nästa vecka kommer riksdagen att rösta om klämförslagen. Hoppas att initiativtagarna då skulle få lite bättre förståelse av riksdagsledamöterna.
Det fanns starka motiv för att bevara det nuvarande äktenskapet som en särskild institution. Äktenskapet är inte enbart ett avtal mellan två individer. Det är fråga om en av samhällets mest centrala grundenheter, på vilken familj och släkt byggs upp. En könsneutral äktenskapslag skulle leda till en blandning av begrepp där äktenskapet betydelse som institution minskar.
Unde den förra riksdagsperioden beslöt det lagutskott, där jag var medlem, att bevara äktenskapet mellan man och kvinna. Tyvärr röstade ändå en majoritet av riksdagen annorlunda än dåvarande lagutskott. Redan då konstaterade lagutskottet att det varken strider mot grundlagen eller det Europeiska människorätts-avtalet, att definiera äktenskapet som ett förbund mellan man och kvinna.
Lagutskottet under den förra perioden fäste speciell uppmärksamhet vid barnens rättigheter. Utskottet krävde att riksdagen gör konsekvensbedömningar av barnens rättigheter i samband med stora reformer som berör familjen. Kravet grundar sig bl.a. på FN:s barnkonvention.
När den könsneutrala lagstiftningen träder i kraft så inverkar det mest på barnens situation. Detta har inte beaktats. De nuvarande regeringspartierna, Centern, Samlingspartiet och Sannfinländarna godkände enhälligt de kompletteringslagar vilka är kopplade till den könsneutrala äktenskapslagen. Bland annat lagen som berör adoption. Man kan med fog fråga varför de hade en sådan brådska.
I fredagens omröstning röstade riksdagsgrupperna enligt följande: Mot det Äkta äktenskapet röstade 26 ledamöter från Centern, 3 Sannf, 31 Sam, 31 sd, 13 gröna, 11 vänst, 6 sfp.
För det Äkta äktenskapet röstade: 13 cent, 28 sannf, 1 saml, 1 sd, 5 kd. Således fanns det ingen från de gröna, vänstern eller sfp, som gav sitt stöd för medborgarinitiativet Äkta äktenskap som ett förbund enbart mellan man och kvinna.
Trots de tidigare uttalade löftena om att kyrkosamfunden självständigt får besluta om vigselrätten, så har detta glömts redan före lagen fått laga kraft. Ur juridisk synvinkel har kyrkosamfunden lämnats i en besvärlig situation. I praktiken kan nu enskilda präster agera hur de vill, vilket kommer att leda till olyckliga rättsprocesser. Det brådskar att granska och korrigera dessa missförhållanden i lagstiftningen.

Skatt på båtar och motorcyklar olönsamt för alla

Regeringens förslag på att införa skatt på båtar och motorcyklar skulle vara en olönsam affär för alla parter.

Skatten skulle:
1. inte inbringa de intäkter som regeringen önskat och kalkylerat med.
2. drabba sysselsättningen på ett negativt sätt. Både båtindustrin och affärsverksamheten för motorcyklar sysselsätter tusentals mänskor.
3. vara orättvis i proportion till nyttan. Båt och motorcykel användarna betalar bränsleskatter och mervärdesskatt.
4. drabba både serviceföretag och företag inom turismen.
5. skapa större byråkrati.

Användande av båt- och motorcykel är en sund fritidssysselsättning för många finländare. Därför kommer jag i riksdagens skattedelegation att verka för att denna skatt inte förverkligas.

Rör inte dividendbeskattningen. Företagsbeskattningen bör utvecklas så att det motiverar att investera

Jag är inte nöjd med de förslag som finansministeriets arbetsgrupp presenterat gällande dividend- och företagsbeskattningen. Arbetsgruppens slutledning var att den finländska företagsbeskattningen inte behöver ändras. Enligt arbetsgruppen är förtagsbeskattningen tillräckligt konkurrenskraftigt. I samma andetag presenterar arbetsgruppen ändå förändringar till beskattningen av dividend- och förvärvsinkomster. Man kan fråga sig vad arbetsgruppen tänkt när det konstaterar att inget behöver göras. Har månne världen blivit färdig? Frågar man företagarna får man en annan bild.
Arbetsgruppen konstaterar vidare att vår nuvarande dividendbeskattning inte uppmuntrar till tillväxt. Påståendet är befängt. Den nuvarande modellen syftar till att lindra dubbelbeskattningen. Det uppmuntrar även de små- och medelstora företagen att stärka det egna kapitalet. Därför bör man på inga villkor röra dividendbeskattningssystemet. Arbetsgruppens tankar är en stor besvikelse för mig. KD har förespråkat sådana ändringar i beskattningen, som skulle sporra till en bättre sysselsättning och tillväxt. Som det nu ser ut förverkligas inte målsättningen under den här regeringsperioden. Jag ifrågasätter arbetsgruppens sammansättning och om den rätta sakkunskapen om företagandet funnits med.
Arbetsgruppen sätter tummen ned för de sporrande beskattningssystem som ex. Sverige och Estland har. För mindre aktiebolag skulle ett sporrande beskattningssystem öka intresset till att investera också efter lågkonjunkturen. Det skulle också bidra till att få nationalekonomin att repa sig och påverka sysselsättningen. Just därför skulle vi i nuläget vara bejänta av reformer som förbättrar konkurrenskraften och sysselsättningen.

Jag fick bakläxa av min åldrige far: ”hör du pojke, vad håller du på med”?

Årets riksmöte öppnades på torsdagen i Finlandiahuset. Den gångna höstens politiska debattklimat berördes i både presidentens och talmannens tal. Det var säkert nödvändigt med anledning av den hetsjakt som bl.a.statsministern utsatts för angående Terrafame beslutet. Speciellt på de sociala medierna har debatten spårat ur. Presidenten noterade också fenomenet i sitt tal. Niinistö sade bl.a. att de sociala medierna, såväl som massmedierna – vi alla – lever i stunden, som redan i nästa stund förvandlas av följande nyhet.
När jag själv strax före julen följde med nyhetsflödet, vissa dagar timme för timme, noterade jag hur en felaktig nyhet, som publicerats på morgonen, sedan korrigerades under dagens lopp. Ändå blev morgonens felaktiga nyhetsrapportering till den sanning som merparten av medierna och folket tog till sig. Jag är förvånad och besviken över att också medierna medverkar till näthat genom att fortfarande tillåta anonyma kommentarer som inte är av denna världen.
Som företrädare för oppositionen har vi rätt och skyldighet att utmana regeringen och ministrarna när vi har annan åsikt. Och visst har medierna en viktig roll att granska makthavarnas förehavanden. Samtidigt har vi som oppositionspolitiker, i likhet med median, ett stort ansvar i vilken riktning folkopinionen utvecklas. Bygger vi eller river vi ner.
President Niinistö gav ett gott råd. För oss som företräder folket är det viktigt att hålla huvudet kallt, att ibland sansa oss en stund och beakta helheten. Vi måste visa att vi uppskattar vårt arbete, men att vi också uppskattar det arbete som görs av dem som tänker på ett annat sätt än vi själva. Detta ger finländarna en signal om stabilitet.
Under mina första år i politiken gjorde även jag fula övertramp. Så sent som för tio år sedan fick jag en ordentlig bakläxa. Jag gav mig in i en debatt som gällde dåvarande statsminister Vanhanen. Han beskylldes för mottagande av muta i samband med sitt egnahemsbygge. Min numera hädangångne far hade läst mitt debattinlägg. Tidigt på morgonen ringde han och frågade; hördu pojke, vad håller du på med? För det första, sade han, ska du aldrig angripa någon personligen. För det andra ska du ta reda på fakta förrän du skriver. Det var en nödvändig bakläxa för mig. Senare visade det sig att det inte fanns bevis för misstankarna mot Vanhanen. Efter denna händelse har jag försökt stava på den hemläxa som jag fick av min då nästan 90 årige far.
Talman Lohelas ord till oss på riksmötet är värda att begrunda. Hon uppmanade oss att vara uppmärksamma och artiga mot alla människor – gamla och unga, fattiga och rika. Den rätta älskvärdheten kommer av ett gott hjärta, som glömmer sig självt och endast tänker på att göra livet lätt för andra. Och för ett sådant hjärta finns ingen skillnad mellan människor. Detta lämpar sig väl som rättesnöre för varje finländare.

Finland bör stöda Israels rätt till existens och trygghet

Idag samlas representanter från 70 nationer för att diskutera konflikten mellan Israel och Palestina till en konferens i Paris. Många är oroade för att man under konferensen kommer att göra ett försök till en radikal genombrytning i konflikten på ett sätt som skulle skada Israel.

Enligt det värsta scenariet kan det leda till ett erkännande av en palestinsk stat. Det kunde innebära att gränserna från vapenstilleståndet 1967 skulle godkännas i linje med den resolution som FN:s säkerhetsråd publicerade i december.

Finland bör poängtera, att konflikten mellan de två länderna inte kan lösas av utomstående nationer. Fred kan uppnås endast genom förhandlingar mellan de båda parterna, Israel och Palestinierna. Förbigår man denna princip bryter man mot internationella, redan ratificerade avtal, vilket skulle också stå i strid med den internationella folkrätten. I fredsavtalet i Oslo poängteras att parterna skall förhandla om fredsvillkoren, om Jerusalem, om gränserna och bosättningsområdena.

Finland bör stöda Israels rätt till sin existens och dess säkerhet. Således kan Finland inte acceptera ett ensidigt godkännande av en självständig palestinsk stat. Istället bör man uppmuntra parterna till att återuppta fredsförhandlingarna och att avhålla sig från fortsatta våldshandlingar. Ett villkor för freden är också att grannländerna godkänner Israels rätt till existens.

Peter Östman
Riksdagsledamot, KD
Riksdagsgruppens ordförande
Ordförande för Riksdagens Finland-Israel vängrupp

Kommer Vasa centralsjukhus att finnas i framtiden?

Vi kämpade. Vi ville att Vasa Centralsjukhus skulle vara ett av de centralsjukhus som beviljas rätt till en omfattande dygnet runt jour. Tyvärr lyckades det inte. Det finns säkert orsak att fundera över varför det gick så här. Kanske också skäl att analysera, ifall alla vi som förespråkade 12+1 modellen, kunde ha gjort något annorlunda. Personligen gläds jag över att KD-gruppens alla fem riksdagsledamöter under processens gång både uttalat sitt stöd för och röstat för att Vasa skulle beviljas rätt till omfattande jour. Vår representant i social och hälsovårdsutskottet var riksdagsledamot Sari Tanus, som tidigare också jobbat på bl.a. sjukhuset i Vasa.

Hur blir det nu då med vården i fortsättningen? Kommer Vasa centralsjukhus att läggas ner? Absolut nej.Kommer alla svenskspråkiga Österbottningar att i framtiden skickas till Seinäjoki för vård? Nej. Kanske lite tillspetsade frågor, till och med aningen överdrivna. Men dessa frågor och påstående har figurerat under debattens gång. Otydliga svar skapar osäkerhet. Obesvarade frågor skapar rädsla. Inte ens i nuläget finns det helt klara svar på hur jourreformen sist och slutligen kommer att utfalla. Men några saker är ändå klara. Vasa Centralsjukhus kommer fortsättningsvis att vara ett bland Finlands 18 centralsjukhus. Tyvärr blev det inte ett av de 12 som får en uppgradering till omfattande jour, utan ett av de 6 centralsjukhus som kommer att ha en något begränsad jourverksamhet. I praktiken betyder det att någon av de nuvarande specialiternas jourverksamheten faller bort. Det som man kan göra är att i första hand utvidga samarbetet med Åbo universitetssjukhus i syfte att uppehålla ett så brett utbud av specialiteter som möjligt i Vasa. Jag ser det inte heller som helt omöjligt att Vasa och Seinäjoki kunde komma överens om en gemensam ”jourläkarbank”. På detta sätt kunde man säkerställa att majoriteten av österbottningarna även framdels får största delen av sjukvården i Vasa.

När en kamp av detta slag går av stapeln rör det verkligen om i folksjälen. Språket är en del av mänskans identitet och kan mer eller mindre tolkas som ”heligt”. Det har satt känslorna i gungning. Då är det lätt hänt att tappa fattingen. Det är mänskligt. En företeelse som också märks i diskussionerna på de sociala medierna. Jag har valt att inte gå med i de överhettade diskussioner som förekommit bl.a. på Facebook. Språkfrågan är viktig och leder lätt till laddade utryckssätt. Men istället för att bränna broar tror jag att det är viktigt att få den finskspråkiga majoriteten och beslutsfattarna att förstå vår situation. En saklig debatt inger ett bättre förtroende. Det kvalitetskravet kan jag åtminstone ställa på mig själv.
Jag ser som min uppgift och skyldighet att fortsätta dialogen med regeringen och den ansvarige ministern Juha Rehula, i syfte att hitta kreativa alternativ. Lösningar som på bästa sätt tryggar en god vård på svenska för den svenskspråkiga befolkningen. Med fokus på så mycket vård som möjligt vid Vasa Centralsjukhus även i framtiden.

Objektiv journalistik – ja tack!

Absolut. Medborgarna har all rätt att kräva sanningsenliga yttranden av ministrar och av oss andra politiker. Det är också helt befogat att justitieombudsmannen utreder om statsministern borde ha jävat sig vid beslutet om statsgarantier för gruvbolaget Terrafame. Men jag skulle vara försiktig med att fälla ett domslut i jävfrågan förrän justitieombudsmannens utredning klarnat.
Men så till en annan fråga. Visst är det även så att massmediernas roll i samhället, och allmänhetens förtroende för dessa medier, kräver korrekt och allsidig nyhetsförmedling?
I det aktuella fallet ville en del journalister, av någon anledning, att publicera sitt nyhetsreportage mitt på natten. När de flesta sov. Kanske i syfte att eliminera risken att bli emotsagd? Så att ingen kan svara eller reagera. Tidigt på morgonen piper det till i min telefon. Jag fick ett textmeddelande kl 05.37 från FNB.
Det är Suomen Kuvalehti som publicerar artikeln på natten. Man hävdar att statsministern tystat Yle. Det blev naturligtvis en stor nyhet, som sprids hela förmiddagen i de flesta medier som den enda sanningen. Också i internationell media. Några timmar senare, när Yles chefredaktör Atte Jääskeläinen vaknar, dementerar han att så skulle vara fallet. Vilken version är sanningen? Vem ska folket tro på? På Suomen Kuvalehtis påstående eller på Yles chefredaktör version?
Nu talar vi inte om de medier som MV-Lehti eller Magnetti-Media. Nej, vi talar vi om etablerade och ansedda medier, som normalt borde stå för objektivitet och saklighet. Medier som har till uppgift att granska makthavarna, ministrar och riksdagsmän. Att vi håller oss till sanningen.
Men politikerna ska också ha rätt att kritisera medierna. Det betyder inte per automatik detsamma som som att tysta dem. Ett sunt spänningsförhållande ska finnas. Eller som sfp:s veteranpolitiker Ole Norrback utryckte det i svenska Yles nyhetssändning, ingendera ska vara prinsessan på ärten.
Jag uppskattar verkligen de journalister som i dessa tider strävar till att göra objektivt utformade nyheter som bygger på tillförlitlig information. Tyvärr håller det på att bli en bristvara i dagens turbulenta mediavärld. En företeelse som i sin tur göder osaklig populism och som lätt lockar med politiker som bygger sin agenda utgående från denna strategi. Därför undviker jag att gå med i sådana drev, som uppstår blixtsnabbt. Trots att snabba uttalanden i dessa situationer eventuellt innebär rubriker, bättre synlighet och politiska snabbvinster. Det är oftast bättre att uttala sig försiktigt. Vänta och se. Tänka efter före. Då jag vaknar på morgonen ska ja kunna se mig i spegeln. Jag vaknar upp till ett samhälle där det också finns andra mänskor än bara just jag. Ett samhälle som består av mänskor med olika ideologier och åsikter. Där alla inte tycker lika som jag i alla frågor. Ett samhälle där alla gör misstag. Som du och jag. Jag tror att vi alla har råd att vara lite mera nådiga mot varandra. Ibland är är det bättre att låta nåd gå före rätt.

Ett land, ett folk, men två nationalspråk

Regeringen har snart verkat halva mandatperioden. Kännetecknande för de första åren är att många lagförslag haft en dålig beredning. Man har sedan backat flera lagförslag. Det finns orsak för regeringen att vara mera lyhörd för vad docenter och sakkuniga säger i sina expertutlåtanden.
Inte minst när det gäller jourförordningen. Före riksdagsvalet var alla ense om att vård- och landskapsreformen bör ros iland. Efter många märkliga faser har reformförslaget nu varit på utlåtanderunda. Sammanlagt dryga 700 utlåtanden har avgetts om vård- och landskapsreformen. Responsen är till många delar entydig. Därför kan den inte förbigås i den fortsatta beredningen.
Regeringens lagförslag gällande jourreformen har fått mest kritik. Bland annat för att man inte vill ge Vasa centralsjukhus rätt att producera omfattande jourtjänster dygnet runt. Verksamheten kringskärs även kraftigt i de mindre regionala sjukhusen. Jourreformen innebär teoretiskt sett ingen direkt statussänkning för Vasa centralsjukhus. Enligt planerna skulle den nuvarande verksamheten tillåtas fortsätta i samarbete med Åbo universitetscentralsjukhus. Regeringen och den ansvarige ministern biter sig fast vid detta argument och visar därför heller ingen förståelse för kritiken. Men i praktiken finns det ett klart större hot för verksamheten på sikt. De landskap som har sjukhus med utvidgad jourverksamhet tilldelas mera finansiering än landskap med sjukhus som har begränsad jour.
De grundläggande språkliga rättigheterna förutsätter att nationalspråken är både formellt och i praktiken likställda. Detta verkar regeringen ha svårt att inse. De språkliga rättigheterna skall också förverkligas i praktiken. Det mest allvarliga i processen är att regeringen har manipulerat texter, genom att göra direkta felcitat av grundlagsutskottets tidigare utlåtande.
Finlandssvenskarna är idag knappa 300 000 till antalet. Den största andelen är bosatta längs kusten i Österbotten, en del längs Finlands södra kust. Under efterkrigstiden har vi minskat i antal. Kriget skördade också massor med finlandssvenska offer. Våra förfäder stred i de främsta frontlinjerna. Sida vid sida med finskspråkiga soldater. På hemmafronten ställde kvinnorna upp. På samma sätt som deras finskspråkiga medsystrar. Under de senaste decennierna har vi finlandssvenskar fått ett starkt stöd av våra presidenter och statsministrar. Ahtisaari, Halonen, Niinistö, Lipponen, Jyrki Katainen har stått upp för principen ett folk, ett land och två språk. Jag hoppas att regeringen ännu korrigerar sin nuvarande linje. Vi finlandssvenskar önskar vara en del av samma land, samma folk, men fortfarande med två nationalspråk. I nästa år fyller Finland 100 år. Temat för jubileumsåret är; Yhdessä – Tillsammans.

Katastrof minska antalet vårdare i äldreomsorgen

För de flesta som arbetar inom sjukvård och äldreomsorgen är arbetssituationen i dag pressad. Personalen vill ge en bättre omvårdnad, men allt för ofta måste de kompromissa med de egna värderingarna och ambitionerna om hur jobbet ska utföras. Skälet är ofta brist på tid.

Under den förra regeringsperioden höjde man dimensioneringsnivån på antalet vårdare, men nu föreslår regeringen en sänkning av antalet vårdare, från 0,5 vårdare per klient till 0,4 vårdare per klient. Regeringen hoppas på det här sättet spara 70 miljoner euro. I praktiken innebär det färre händer i vården. En vårdare skulle enligt den nya dimensioneringen ha endast några minuters tid per åldring för dusch och tvätt. Det säger sig självt att tiden är för kort och tvingar vårdarna att välja ut vilka personer som ska tvättas.

Redan med nuvarande personaldimensionering är det en utmaning för vårdpersonalen att erbjuda en god vård. Vårdpersonalen, som oftast består av kvinnlig personal, jobbar redan idag under enorm press. Enligt en enkät som vårdfacket SuPer låtit utföra, leder stressen till att man underlåter alltför ofta att hjälpa åldringar att tvätta sig under veckosluten eller att ta upp dem från sängen på grund av vårdarbristen. Övervakningsmyndigheten Valvira rapporterade nyligen om bristerna inom äldreomsorgen. Enligt rapporten meddelade 93 procent av vårdpersonalen om brister i vården.

Andelen äldre ökar, vi behöver fler vårdare. Antalet demenssjuka kommer att fortsätta att öka under de närmaste åren. Det är inte rätt att den åldrande befolkningen inte ska kunna veta om de, när behoven uppstår kommer att få en god vård. Man kan också fråga sig om det är rätt att vårdarna måste gå med dåligt samvete över att de inte får göra sitt bästa.

Den solidariskt skattefinansierade hälso- och sjukvården är välfärdens kärna och ska vara behovsstyrd. Den ska kännetecknas av värdighet och utgå från den enskildes behov och bli bättre på att beakta de med störst behov och de som inte kan tala för sig. Det är de äldre och multisjuka och de med kroniska sjukdomar som far mest illa i vården. Den växande andelen äldre får inte betraktas som ett ”samhällsproblem” utan som ett gemensamt samhällsansvar. Att få åldras i trygghet är grundläggande i ett välfärdssamhälle. Med äldreomsorgslagen kom vi i förre regeringen ett steg framåt, men nu anser den sittande regeringen att man inte ens behöver följa lagens rekommendationer.

Pojkar och flickor

Utbildningsstyrelsen publicerade år 2015 en ny guide, eller en så kallad jämställdhetsplan, för grundskolan. Lanseringen väckte inga stora rubriker då, men vår riksdagsgrupp reagerade genast på en del av innehållet och linjedragningarna. Vi riktade förfrågningar, angående guiden, till utbildningsstyrelsen, men vi var inte nöjda med svaren.

Diskussionen tog fart på nytt efter att Helsingin Sanomat senaste vecka publicerade en artikel i ärendet i sin Nyt bilaga. Enligt Helsingin Sanomat skulle planen innebära att man från och med årsskiftet inte längre får tala om ”flickor” och ”pojkar” i skolorna. Tidningsartikeln väckte naturligt nog starka reaktioner.

I HS-intervjun berättade undervisningsrådet Satu Elo om den den jämställdhetsplan, som ska bli obligatorisk i Finlands grundskolor. Bland annat föreslår guiden att lärare kunde tilltala barnen med förnamn, i stället för att bruka gruppbenämningarna ”flickor” eller ”pojkar”. Elo konstaterar att könet bara är ”en egenskap bland många”, och att det ständiga omnämnandet av könstillhörigheten kan göra att ”barnen får en överdriven uppfattning av könets betydelse”. Efter de starka motreaktionerna beklagade utbildningsstyrelsen direktör Jorma Kauppinen, att den nya jämställdhetsplanen för grundskolan blivit så missförstådd.

Månne det nu då rör sig enbart om missförstånd? Generellt sett finns det många bra saker i jämställdhetsplanen. Men, man kan inte undgå Utbildningsstyrelsens agenda gällande tolkningarna av kön. ”Begreppet tvåkönsnormen handlar om våra förväntningar på att det bara finns två kön”. Vad menar utbildningsstyrelsen med detta? Jag tolkar det som ett försök att undergröva vår nuvarande lagstiftning som fortfarande känner till bara två kön. Flicka eller pojke. Kvinna eller man. Vår lagstiftning vidkänner inte något tredje kön.

Det andra problemet i den nya jämställdhetsplanen gäller skrivningen, att var och en har rätt att bestämma om sitt kön. Personsignumet ger information om varje mänskas kön. Menar Utbildningsstyrelsen att personer med identitetsproblem kan byta kön och således personsignum vartefter känslorna växlar?

Med anledning av våra reflektioner angående en del märkliga linjedragningar i guiden, efterlyste KD:s riksdagsgrupp i våras utbildningsstyrelsens svar på bl.a. ovannämnda frågor. Både utbildningsstyrelsen och ansvarige ministern gjorde dock klart för oss, att deras centrala mål är att göra daghemmen och grundskolan könsneutrala. I ljuset av detta förefaller Utbildningsstyrelsens färska förklaringar i median, samt försök till att lugna ner debatten, minst sagt tvetydiga.