Dieselbilens tid är inte förbi

Okategoriserade
Den expertgrupp som kommunikationsministeriet har tillsatt för att behandla klimatpolitiken inom transportsektorn har tagit fram ett förslag till åtgärdsprogram för att före 2045 avlägsna växthusgasutsläppen från trafiken och transporterna i Finland. För att trafiken ska bli kolfri behövs nollutsläppsbilar och lågutsläppsbilar, förnybara bränslen.
Finland är redan bra på gång när det gäller klimatsmart teknologi. Därför har vi heller ingen orsak att ställa överambitiösa klimat-och energimål i förhållande till konkurrentländerna. Det leder till mer kostnader för den finländska industrin, vilket försvagar vår konkurrenskraft på den globala marknaden. Då flyttas produktion till länder med sämre teknik och med mindre ansvar, varmed de globala miljöproblemen istället bara växer.
En grupp finländska forskare föreslog för en tid sedan att bensin- och dieselbilar förbjuds om åtta år. De föreslog importstopp år 2025 och totalt försäljningsförbud år 2027. Helt orealistisk sade branchfolk. Det säger jag också. Speciellt när det gäller den tunga trafiken. I takt med att teknologin utvecklas så kommer förutom elbilar också biogasbilar och hybridbilar att få en större marknadsandel på den finländska personbilsmarknaden. Utbudet av olika alternativ kommer således att öka. Inom några år kommer också begagnade miljövänliga bilar att nå marknaden och då sker förändringen allt snabbare.
Visst, elbilen kommer. Men alla har inte råd att köra med elbil redan om 7 år. Alla bor inte heller i storstadsmiljöer med korta körsträckor. Förresten finns det ingen chans att bilindustrin skulle ha kapacitet att att producera den mängd bilar som skulle behövas ifall förbränningsmotorn skulle förbjudas. En elbil som skall klara 500 km körning utan laddning, har ett batteri på uppemot 100kWh, vilket kan ge upphov till 15-20 ton klimatutsläpp under tillverkningen. Då kan till exempel en snål dieselbil rulla 150-200 000 km på samma klimatutsläpp som elbilen haft bara för att producera batteriet. När elbilarna slår igenom på det sätt som många hoppas, kommer det att leda till stora mängder begagnade batterier. Frågan hur de ska återvinnas måste också lösas.
Dagens klipmatdebatt har antagit formen av ett ställningskrig mellan fossila bränslen och elektrifiering. Samtidigt görs stora investeringar på att utveckla bättre förbränningsmotorer, och tekniken fortsätter att utvecklas. Jag tror att vi ännu en lång tid framöver kommer att ha förbränningsmotorn med. De kan drivas genom hybridteknik, biogas eller förnybart dieselbränsle.
Inför riksdagsvalet blir klimatfrågan en stor valfråga. Partierna positionerar sig. På den ena flanken finns det politiker som överdriver i syfte skrämma och locka ”gröna” väljare. På den andra flanken finns det politiker som fullständigt förnekar klimathotetet. Sanningen finns mitt emellan dessa linjer. Jag tror att det är för tidigt att begrava dieselmotorn.

2019 års budget klar. Trots en del orosmoln får vi ändå hoppas på ett bättre, framgångsrikt och välsignat Nytt år 2019!

Familjepolitik, Näringspolitik, Perhepolitiikka
Dagligvaruhandelns maktposition inom livsmedelskedjan måste brytas
Riksdagen godkände statsbudgeten för år 2019. Budgetbehandlingen avslutades efter omröstningar under årets sista plenum fredagen den 21 december. Budgetens slutsumma är cirka 55,5 miljarder euro, vilket är cirka 0,3 miljarder euro mindre än budgeterat för 2018. Den senaste tiden har sysselsättningen utvecklats gynnsamt. Sysselsättningen väntas stiga till över 72 procent nästa år, samtidigt som arbetslösheten sjunker till 6,9 procent. Den Kristdemokratiska riksdagsgruppen gav regeringen ett erkännande för att sysselsättningen och skuldspiralen svängt. Regeringens ekonomiska politik har till flere delar gett önskat resultat.
Trots det goda konjunkturläget fortsätter dock skuldupptagningen inom den offentliga ekonomin, och det strukturella underskottet förväntas bestå trots konjunkturuppgången. De offentliga finanserna får därmed inte det handlingsutrymme som skulle behövas för att skapa beredskap inför en kommande nedgång. De låga födelsetalen ger anledning till bekymmer. De åldersbaserade utgifterna kommer att öka under de kommande åren. För att skapa hållbar tillväxt krävs det nya reformer. Förutom en fungerande social- och hälsoreform behöver vi andra strukturella reformer, såsom socialskyddsreform, rättvisare beskattning och flexiblare arbetsmarknader.
KD:s riksdagsgrupp lämnade in vår reservation till finansutskottets betänkande om budgeten. Tilläggsförslagen i reservationen berörde särskilt barnfamiljer och de äldre, samt förbättrandet av deras situation. KD föreslog även en sänkning av mervärdesskatten på hälsosamma livsmedel, samtidigt som skatten på ohälsosamma produkter skulle höjas.
Under hösten har jag haft möjlighet att delta i budgetberedningen både i finansutskottet samt genom min position i jord- och skogsbruksutskottet. Vårt utskott presenterade ett enigt betänkande med en allvarsfylld text. I år kommer lönsamheten inom jordbruket att bli den svagaste på hela 2000-talet. Naturresursinstitutet beräknar att företagarinkomsten på gårdar som drivs på heltid och på större gårdar sjunker till 7 200 euro, vilket är ungefär 50 procent lägre är år 2017. På 15 år har inkomsterna från lantbruket minskat mer än 1 miljard euro. Den akuta krisen inom jordbruket kan lösas endast genom omedelbara och rätt riktade konkreta åtgärder. I budgetpropositionen ingår påkallade åtgärder för att förbättra lönsamheten inom jordbruket på lång sikt. Jordbruket måste få en ekonomisk hållbar grund i vårt land. För att jordbruket skall kunna garantera försörjningsberedskapen av närproducerad och ekologisk producerad mat. Dagligvaruhandelns maktposition inom livsmedelskedjan måste brytas. På samma gång måste vi få trenden att svänga, så att näringsidkarna får en framtidstro och ett hopp, istället för den känsla av hopplöshet som nu drabbat många.
Fisken i detaljhandeln är även allt oftare importerad vara. Det behövs mera satsningar på den inhemska fiskenäringen. Det är viktigt att fiskenäringen behålls lönsam och därmed attraktiv även för den yngre generationen. Lönsamheten påverkas bland annat av att fiskbeståndens livsduglighet förbättras och skadorna orsakade av säl och skarv minskas.
År 2019 års budget är alltså spikad och vi inleder ett nytt år. Trots en del orosmoln får vi ändå hoppas på ett bättre, framgångsrikt och välsignat Nytt år 2019!
Peter Östman
Riksdagsledamot, KD

Inhemsk, närodlad mat, garant för en hållbar utveckling

Ecology, Ekonomi och sysselsättning
Under den gångna veckan representerade jag Finlands riksdag på ett seminarium i Jerusalem.  Som arrangör för seminariet stod den Interparlamentariska Unionen, IPU, i samråd med Israels parlament Knesset. Seminariets tema fokuserade på hur vi kan uppnå en mera hållbar utveckling i våra samhällen. I seminariet deltog parlamentariker från Europa samt södra Asien.
Finland har i de flesta internationella sammanhang ett gott anseende. Också i detta sammanhang var det flera kolleger som konstaterade att allt är bättre i Finland. Visst, Finland klarar sig bra i många internationella jämförelser. Men trots att vi känner till det, känns det givetvis trevligt att konkret höra, att mänskor ute i världen noterar våra prestationer.
Jag deltog i en arbetsgrupp som bland annat dryftade problemen med matsvinnet i världen. Till det totala matsvinnet räknas både mat som slängs bort och mat som kunde ha tillvaratagits genom ett annat tillredningssätt, eller bättre förvaring.
Globalt antingen förstörs, eller kastas, 1,3 miljarder ton livsmedel bort varje år. Det är en tredjedel av världens totala matproduktion. Siffran är alarmerande. Med denna matmängd kunde man dagligen bespisa 2 miljarder av världens svältande mänskor.
Varför kastas så mycket mat bort? Svinnet uppstår i hela kedjan. Det sker i primärproduktionen, inom livsmedelsindustrin, i restauranger och privata hushåll. I Finland ser situationen ändå bättre ut jämfört med andra länderna. När jag presenterade den finländska statistiken, konstaterade kollegerna från de andra länderna, att allt är bättre i Finland. Av Finlands matproduktion kastas, eller förstörs ändå årligen 24 kg per person. Det är för mycket, anser vi. Siffrorna för Europa är ännu dystrare, nämligen drygt 100 kg per person och år. Detta svinn berör enbart de privata hushållens svinn. Pengar betyder det en förlust på 143 miljarder euro.
Det är en skandal. Att det får fortgå, samtidigt som vi har miljarder med mänskor som lider av hungersnöd, gör skandalen ännu större.
Både mindre och större åtgärder bör vidtas. Livsmedelsförpackningarna har blivit allt större. Det betyder ökat svinn. Bäst före datumet kan och bör ses över. Finland har redan vidtagit vissa åtgärder. Konsumenterna kan uppmuntras till bättre konsumentvanor. Vi kan köpa mindre åt gången och lära oss förbruka de äldsta livsmedlen först. Det bästa vi kan göra är att köpa inhemskt. Helst närodlat. Då får vi de färskaste och renaste livsmedlen, som också har den längsta hållbarheten. Det är samtidigt en miljögärning. Kortare transportavstånd minskar de negativa effekterna på miljön. Det behövs mera upplysning. Produktens ursprung, tillverkningsland och tillverkare måste framkomma tydligare.
Riksdagens jord- och skogsbruksutskott driver tillsammans med ministeriet fram en tydligare produktmärkning.
Finland kan ståta som ett föredöme när det gäller att minska matsvinnet. Krigsåren fostrade våra förfäder till att ta tillvara allt. Nu är det vår tur att överföra dessa goda seder till nya generationer. Och till andra mänskor i världen.

Valet av Spitzenkandidat

EU

Valet av EPP:s spitzenkandidat, mellan tysken Mannfred Weber och Finlands förre statsminister Alexander Stubb, avgjordes på EPP-kongressen som hölls i Helsingfors under veckan. KD Finland hade öppet deklarerat sitt stöd för Weber.

Kongressen samlade många europeiska statsledare, bl.a. den tyskeförbundskanslern Angela Merkel. Slutresultatet blev det som många förutspått. Weber fick 492 röster av de 621 delegater som deltog i röstningen i Helsingfors. Det betyder att de Europeiska kristdemokraterna och konservativa valde tysken Manfred Weber till vår toppkandidat till posten som EU-kommissionens ordförande inför nästa års EU-val. EPP är EU-parlamentets största partigrupp och väntas hålla positionen efter valetnästa vår. Det ger valet av Weber extra tyngd.

Manfred Weber har varit ledamot i EU-parlamentet sedan. År 2014 valdes han till gruppledare i kristdemokratiskt konservativa EPP. Weber tillhör bayerska kristdemokraterna CSU, systerparti till förbundskansler Angela Merkels CDU.

Både Weber och Stubb är goda talare. Sin vana trogen framförde Stubb sitt budskap på flera språk och bevisade att han kan EU:s historia innantill. Stubbs i övrigt fina framträdande, påminde ändå mera om en proffsföreläsning, än ett politiskt framträdande. Han profilerade sig även som mera liberal än Weber.

Förutom att Weber starkt backades upp av flera statschefer, bl.a. av Merkel, inverkade framförallt det politiska budskapet till Webers fördel. Weber underströk i sitt tal de genuina kristdemokratiska värderingarna,med fokus på familjen och den kristna mänskosynen. Det kändes det bra, att en klar majoritet av EPP-gruppen representerar samma värderingar som Kristdemokraterna i Finland.

Därför hade KD gått in för att öppet stöda Weber. Vårt val stod inte mellanen finländare eller en tysk. Vi valde utgående från hur vi önskar att Europa skall ledas och utvecklas i framtiden.

Kongressen beslöt s.g.s enhälligt godta bl.a. en resolution som den svenske kristdemokraten Lars Aduktsson hade initierat, gällande EU:s finansieringav den palestinska administrationen. Human Rights Watch rapporterade i oktober om hur myndigheterna, framförallt Hamas, fängslar och torterar medborgare på Västbanken och Gaza. EU, Kanada, Norge och Turkiet betalade senaste år över 12 miljoner euro till den palestinska administrationen. EU bör frysa finansieringen om inte den palestinska administrationen upphör med sina våld och terrordåd, mot både den egnabefolkningen och mot Israel. I resolutionen uppmanades även den palestinska myndigheten och Israel att återuppta fredsförhandlingarna.

Summa summarum lämnade EPP-kongressen en god eftersmak. Kongressen i Helsingfors stärkte bilden av Finland som en trygg plats och en inpirerande miljö för internationella toppmöten.

 

Med Nordiska Rådet på Grönland: Norden har momentum internationellt

Ecology
På Grönland är spåren av den globala uppvärmningen mest påtagliga. Det avspeglade också vår mötesagenda, när Nordiska rådet inledde den politiska hösten med möten i Nuuk på Grönland i veckan. Klimatfrågor och Arktis stod i fokus.
Det var nu första gången sedan Nordiska rådet bildades 1952 som hela rådet möttes på Grönland. Septembermötet fungerade som förberedande möte inför den nordiska politiska hösten, som kulminerar vid Nordiska rådets 70:e session i Oslo senare i höst.
Under de två mötesdagarna sammanträdde också Nordiska rådets partigrupper, presidium och de fyra utskotten. Utskottet för ett hållbart Norden behandlade bland annat frågor om sjösäkerhet i Arktis och minskade utsläpp från sjöfarten. Det är viktigt att vi politiker får aktuell och faktabaserad information om klimatförändringarna.
Utskottet för kultur och kunskap, där jag är medlem, diskuterade bl.a ett gemensamt nordiskt problem när det gäller ungdomarnas utbildning. Avhopp från  gymnasiet/vidaregående utbildning är en utmaning för hela Norden. Ungdomar  som hoppar av skolan i förtid tenderar att få svårigheter att komma in på  arbetsmarknaden. Detta leder till konsekvenser både för den enskilde och för  samhället.
I alla nordiska länder genomförs både nationella, regionala och kommunala projekt  för att få ungdomar att fullfölja sin utbildning. Det finns all anledning att dela goda  exempel och erfarenheter för att vi ska kunna lära av varandra om vad som fungerar  eller inte fungerar så bra.
Inför 2018 fick Gränshinderrådet ett utökat mandat av de nordiska samarbetsministrarna. Rådets nationella representanter fick bland annat större befogenheter att kalla till möten med berörda ministrar, myndigheter och departement som kan bidra till att lösa gränshindren.
Hittills i år har rådet lyckats verka för att länderna undanröjt sammanlagt nio hinder för den fria rörligheten. Hinder på arbetsmarknadsområdet och för näringslivet har högsta prioritet i Gränshinderrådets arbete. Ett annat exempel är att mobila livsmedelslokaler inte tillåtits fungera som första ankomstplats för animaliska livsmedel som importeras till Finland. Detta har nu åtgärdats.
Finska ungdomar kan numera utföra sin praktik under studietiden i ett annat nordiskt land. Ersättningarna för patientresa mellan Norge, Finland och Sverige har tidigare inte varit möjligt. Detta har åtgärdats, bortsett när det gäller svenskarna. Detta för att nämna några exempel på gränshinder vilka undanröjts. Listan är fortfarande lång. Med de senaste åren har det nordiska samarbetet gått i en positiv riktning.
Med en gemensam profilering av Norden kan vi framhäva det vi har gemensamt: vårt nordiska perspektiv, våra värderingar och en kultur som härstammar från en gemensam historia. Norden har momentum internationellt.

Handeln måste ta sitt ansvar före det är för sent

Ecology, Näringspolitik
Det finländska lantbruket blöder. Och det beror inte enbart på sommarens torka och svaga skörderesultat. Inte heller på grund av att fjolårets skörd regnade bort. Visserligen förvärrar det krisen, men problemet är betydligt allvarligare. Lyckligtvis beslöt regeringen, i samband med budgetrian, att bevilja lantbruket ett krispaket på 65 miljoner euro utöver de 21,5 miljoner som redan var reserverade i anslutning till budgetramarna i våras.
I ljuset av fakta ter det sig allt tydligare, att den största utmaningen är de stora handelskedjornas agerande. Handeln pressar ner priset på de inhemska livsmedlen och spelar med kortet om det utländska utbudets förmånlighet. Handelsjättarna redovisar en god resultatnivå och delar ut hundratals miljoner i bonus till kunderna. Den låga prisnivån drabbar följande länk i kedjan, dvs livsmedelsindustrin. Både mejerierna och köttindustrin drabbas. Dock inte lika kraftigt som den första länken i kedjan, dvs de som jobbar inom primärproduktionen. Det är bönderna som producerar våra inhemska livsmedel. Utan dem skulle varken industrin eller handeln kunna erbjuda inhemska produkter.
Tillsammans med kollegan, riksdagsledamot Mats Nylund hade vi i början av veckan möjlighet att lyssna på när en del österbottniska producenter gav en lägesrapport för jord- och skogsbruksminister Leppä. Diskussionen var allvarstyngd. Om inte de övriga länkarna i kedjan tar sitt ansvar nu, så kommer vi snart att se en kraftigt nedbantad inhemsk livsmedelsproduktion. Det betyder att både vår självförsörjningsgrad och krisberedskap är hotad. Det om något är allvarligt. En näring som körts i sank är svår att köra upp igen vid en eventuell krissituation.
Regeringens utredningsman, bergsrådet Karhinen, har uttalat sig kritiskt om den atmosfär som råder mellan handeln och industrin. Jag tycker det är ytterst märkligt att handeln resonerar så kortsiktigt. Den finländske konsumenten vet att vi har de renaste livsmedlen i världen. Finländarna vet också att vi i internationell jämförelse uppehåller en god djurhållning. Konsumenterna är till och med beredda att betala lite extra för maten. På ett villkor. Att de extra slantarna går till de som behöver det bäst, alltså till bönderna som producerar.
Minister Leppä inser problemet. Han har också gjort flera seriösa försök att få till stånd en lösning på obalansen i prispolitiken. Hittills med föga resultat. De olika marknadsaktörerna bör ta till sig projektet Ta hand om bonden Nu. Bakom varje måltid finns åtminstone en bonde. Folket är beredd att satsa på rena inhemska livsmedel. Handeln måste ta sitt ansvar före det är för sent. Klockan klämtar.

Israel – 70 år i världens blickpunkt

EU

Det har gått endast dryga sju decennier efter förintelsen i Auschwitz. På måndagen den 14 maj, är det 70 år sedan David Ben-Gurion presenterade det slutliga utkastet till Israels självständighetsförklaring. Några minuter efter Ben Gurions självständighetsdeklaration, erkände USA som första land staten Israel. Flera andra länder följde snabbt efter. Vad gjorde de kringliggande arabländerna? Egyptiska, Syriska, Libanesiska, Irakiska, Jordanska och ännu en samarabisk styrka, anfaller följande dag den lilla staten Israel. Till arabstaterna räknas totalt 21 länder, vilka har stora landområden och naturrikedomar. Israel är ett litet land, ungefär lika stort som Nylands län och utgör endast 1 procent av arabstaternas sammanlagda yta.

70 år senare är Israel och Mellanöstern åter i världens blickpunkt. Knappt tre år efter att den amerikanska kongressen röstat för det avtal som Barack Obama ingått, gällande Irans kärnvapenprogram, meddelar president Trump att han säger upp avtalet. Redan i februari informerade Trump de europeiska länderna, som var parter i Iran–avtalet, om de brister som han ville åtgärda för att fortsätta avtalet.

Den Islamska republiken Iran, som grundandes 1979, har haft en ideologi som syftar till att ”exportera den islamska revolutionen.” Det här är inte bara tomma ord från de andliga mullornas sida. Regimens ledare manipulerar ofta stora folkmassor till att deklarera död och förintelse åt USA, Israel och den moderna västvärlden. Mot denna bakgrund kan man fråga sig varför skulle Iran, genom det internationella atomenergiorganet IAEA, redovisa alla sina militära anläggningar och hemligheter till USA, som Iran ändå betraktar som sin ärkefiende?

De iranska ledarna proklamerar ofta, att deras mål är att förgöra Israel. Revolutionens ledare är Irans högste andlige ledare och statschef. För närvarande är det ayatollah Ali Khameini som innehar posten och han har den mest centrala rollen i Irans politik. Khameini är även högste befälhavare för Irans väpnade styrkor och milis. Ayatollah Khamenei gav för något år sedan ut en bok, Palestina, där han berättar om sina planer om att förgöra den Israeliska staten. Under senare tid har Iran trappat upp sin närvaro i Syrien. Israel har varnat för att detta kommer att ske. För några dagar sedan såg vi hotet bli verklighet, när de 20 första missilerna avfyrades mot Golanhöjderna i Israel. Från syrisk mark. Av iranska styrkor.

Den Israeliska underrättelsetjänsten, Mossad, kom nyligen över en mängd hemlig information från den Iranska regimen. Informationen bekräftar det som en del militärexpertis befarat. Kraven på ändringar i avtalet bör därför ses som både en möjlighet och nödvändighet, inte bara för USA, utan också för Europa. Om avtalet ska få en fortsättning måste bl.a. IAEA kunna inspektera det som krävs och Irans missilräckvidd måste begränsas. Annars är risken uppenbar, att Iran återupptar och slutför sina planer om kärnvapenmissiler, så fort avtalet möjliggör det.

Det är mycket som står på spel om Iran får tillgång till kärnvapen. Det är fråga om mera än enbart Israels och det judiska folkets öde. På spel står USA:s, Europas och det kan gälla den västerländska civilisationens framtid. Hoppas att Europas ledare inser allvaret och prioriterar mänskoliv, framom möjligheterna till de miljardinkomster, som det ekonomiska samarbetet med Iran utgör.

Peter Östman

Riksdagsledamot, KD

Ordförande för riksdagens Finland-Israel vängrupp

Flagga för Norden – så in i Norden!

Okategoriserade

Undertecknad valdes i början av året till medlem i den finländska delegationen för Nordiska Rådet. Finland har en representation bestående av 16 riksdagsledamöter. Nordiska rådet är ett samarbetsorgan för parlamenten i de nordiska länderna. Det inrättades 1952 och Finland blev medlem 1955. Rådet har 87 valda medlemmar, från Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige samt från de tre självstyrande områdena Färöarna, Grönland och Åland.

I början av veckan deltog jag i min första session, som denna gång hölls på Island. Havet fanns med på dagordningen i flera olika sammanhang under temasessionen. Alla Nordiska rådets fyra utskott och presidiet hade frågor i anslutning till havet på sitt bord och på tisdagen ordnades en gemensam temadebatt om havet. Utgångspunkten för debatten var de delmål i Agenda 2030 som handlar om havsmiljön.

Enorma havsområden omger de nordiska länderna, från Polhavet och Nordishavet i norr till Östersjön och Västerhavet i söder. Alla länder i Norden är beroende av havet på ett eller annat sätt. Att värna om och skydda livet i havet är därför av stor betydelse för alla de nordiska länderna.
De nordiska länderna har också som mål att säkra en hållbar förvaltning av de levande resurserna i havet och minimera införseln av främmande organismer som kan skada ekosystemet i havet. I Östersjön, där algtillväxten är för stor på grund av syrebrist i havet, arbetar man för att minska mängden kväve och fosfor.
Det Nordiska samarbetet är således viktigt när det gäller havets framtid. I mitt anförande i debatten, påpekade jag vikten av att man i redogörelsen värnar om både fiskstammen och fiskerinäringarna. Sälarna i våra havsområden konkurrerar idag med yrkesfiskarna om fisken. Sälarna äter lokalt ungefär lika mycket torsk, sik, lax, öring som yrkesfiskarna fångar. Numera tillåts kvotjakt för att begränsa skadorna på fisket. I våra nordiska farvatten behövs skyddsjakt på säl för att hålla sälstammarna på rimliga nivåer. Men säljakten har blivit en ekonomisk fråga. Jägarna får inte sälja sälprodukterna och vad ska de då göra med sälen?
EU-kommissionen både erkänner och uppmuntrar skyddsjakten på säl, men förbjuder försäljningsmöjligheten av sälprodukterna. Jag efterlyste att Nordiska ministerrådet vidtar konkreta åtgärder i syfte att upphäva EUs försäljningsförbud av sälprodukter.
Norden har ett av de mest omfattande och äldsta regionala politiska samarbetena i världen och målet ska vara att Norden är världens mest integrerade region. Norden tar internationellt ansvar och är en utåtvänd region som har ett omfattande samarbete.
Mitt intryck från den första sessionen var positivt. Jag har tidigare förespråkat ett utökat nordiskt samarbete. Med beaktande av det instabila världsläget är det viktigare än förr. Nu om någonsin är det tid att flagga för Norden – så in i Norden!

Ojämlikheten minskar inte genom att försämra förutsättningarna för företagsamhet

Okategoriserade

Jag är förvånad över SDP:s jämlikhetsprogram. I programmet föreslår SDP att vi ska minska ojämlikheten genom att försämra förutsättningarna för företagsamhet. Företagen sysselsätter idag 1,4 miljoner människor och av alla företag är hela 93 % små företag med mindre än 10 anställda. Vill SDP öka jämlikheten genom att göra företagarna arbetslösa. SDP vill ta bort företagaravdraget och  skärpa dividendbeskattningen för onoterade företag, och samtidigt höja kapitalinkomst- och förvärvsinkomstskatten.

För små företag är företagaravdraget speciellt viktigt. Enligt en undersökning gjord av Företagarna i Finland tjänar 50 % av ensamföretagarna mindre än 2000 euro i månaden. Även EU-kommissionens undersökningar visar att självständiga yrkesutövare löper en sjufaldig fattigdomsrisk i jämförelse med arbetstagare. Varför vill SDP försvaga uppehället för just småföretagarna.

Istället för SDP:s årgärder behövs det mera sporrande åtgärder och normhävning istället för åtstramning . Under hela 2000-talet har arbetsplatserna skapats i små och medelstora företag. Denna potential borde stärkas genom att göra beskattningen för personföretag och yrkesutövare mer sporrande och genom att häva normer och företagsreglering. Enligt en färsk barometer från Företagarna i Finland skulle 63 % av företagarna anställa mer folk om normerna skulle vara lättare. Detta borde SDP uppmärksamma, om deras verkliga målsättning är att förbättra sysselsättningen och minska ojämlikheten.

Ekonomisk tillväxt kräver sporrande åtgärder för företagsamheten och en stark motivation att starta företag. En skärpning av dividendbeskattningen stöder inte detta. Beskattningen av dividender för onoterade företag bör främja tillväxt, att styra det egna kapitalet till förmån för ökad företagsverksamhet och ett långsiktigt utvecklande av affärsverksamheten som leder till starkare balanser. Företagens starkare balanser har underlättat att trygga verksamheten även under ekonomiska svårigheter.

Tröskeln för dispens för vargjakt bör sänkas

Okategoriserade

I vissa områden råder alltid koppeltvång för hundar och på vissa platser totalt hundförbud. Koppeltvång gäller alltid i storstadsregion eller tätort, oavsett hur bra lydnad du har på din hund. Hunden är inget rovdjur. Däremot är vargen ett köttätande rovdjur. Därför behöver vi inte heller acceptera att vargar rör sig i närheten av tätbebyggelsen.

Under senare år har rapporterna om det ökade vargproblemet duggat tätt. Vargen i Jeppo på lördag är det färskaste exemplet. Anmärkningsvärt är hur vargobservationerna ökat i de sydvästra och västra delarna av landet. Problemet har påtalats av många riksdagsledamöter. Senaste höst lämnade undertecknad in ett skriftligt spörsmål. Jag frågade den ansvariga minstern vilka åtgärder regeringen tänker vidta, för att minska skadorna som den ökande vargpopulationen orsakar befolkningen, näringslivet och jakten på landsbygden? Ministerns svar gav inget hopp om en snar lösning. För ett par veckor sedan lämnade också SFP:s riksdagsgrupp in ett spörsmål i samma ärende.

Enligt Naturresursinstitutets uppskattning av populationen i mars 2017 fanns det i Finland 150–180 vargar, vilket enligt deras uppskattning var cirka 25 procent mindre än år 2016. Det här är det första problemet. Populationen är betydligt större. Det leder till det andra problemet. Antalet dispenser som beviljas för vargjakt lämnar på en alldeles för låg nivå, eftersom man utgått från fel siffror vid beräknandet av populationen.

Vasabladet och Österbottens Tidning hade ett intressant reportage senaste vecka. Naturresursinstitutet Luke erkände nu äntligen att man vet att det finns mer varg än på mycket länge i Österbotten. Det är detta scenario som jägarkåren varnat för. Våra lokala medier har förtjänstfullt, så gott som varje dag, rapporterat om nya vargobservationer. Då finns det bara två saker att göra. För det första måsta det fällas ett större antal vargar. Genom avskjutning. Det hjälper inte att skrämma vargarna till grannkommunen. För det andra måste det beviljas ett större antal jaktlicenser inför nästa säsong. Annars fördubblas problemet nästa höst när vårens valpkullar fötts och börjar skapa sitt revir. Denna veckas tisdag, före jord- och skogsbruksutskottets möte öppnades, krävde jag , understödd av alla närvarande ledamöter, att ordförande kallar in ministern till ett vargmöte. På torsdag samtalade jag med minister Leppä och meddelade att vi snarligen emotser att han besöker utskottet för diskussion. Nästa vecka kommer undertecknad, tillsammans med riksdagsledamot Mats Nylund, att ytterligare lämna in en åtgärdsmotion i frågan. Tröskeln för dispens för vargjakt måste sänkas.