Undertecknad valdes i början av året till medlem i den finländska delegationen för Nordiska Rådet. Finland har en representation bestående av 16 riksdagsledamöter. Nordiska rådet är ett samarbetsorgan för parlamenten i de nordiska länderna. Det inrättades 1952 och Finland blev medlem 1955. Rådet har 87 valda medlemmar, från Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige samt från de tre självstyrande områdena Färöarna, Grönland och Åland.

I början av veckan deltog jag i min första session, som denna gång hölls på Island. Havet fanns med på dagordningen i flera olika sammanhang under temasessionen. Alla Nordiska rådets fyra utskott och presidiet hade frågor i anslutning till havet på sitt bord och på tisdagen ordnades en gemensam temadebatt om havet. Utgångspunkten för debatten var de delmål i Agenda 2030 som handlar om havsmiljön.

Enorma havsområden omger de nordiska länderna, från Polhavet och Nordishavet i norr till Östersjön och Västerhavet i söder. Alla länder i Norden är beroende av havet på ett eller annat sätt. Att värna om och skydda livet i havet är därför av stor betydelse för alla de nordiska länderna.
De nordiska länderna har också som mål att säkra en hållbar förvaltning av de levande resurserna i havet och minimera införseln av främmande organismer som kan skada ekosystemet i havet. I Östersjön, där algtillväxten är för stor på grund av syrebrist i havet, arbetar man för att minska mängden kväve och fosfor.
Det Nordiska samarbetet är således viktigt när det gäller havets framtid. I mitt anförande i debatten, påpekade jag vikten av att man i redogörelsen värnar om både fiskstammen och fiskerinäringarna. Sälarna i våra havsområden konkurrerar idag med yrkesfiskarna om fisken. Sälarna äter lokalt ungefär lika mycket torsk, sik, lax, öring som yrkesfiskarna fångar. Numera tillåts kvotjakt för att begränsa skadorna på fisket. I våra nordiska farvatten behövs skyddsjakt på säl för att hålla sälstammarna på rimliga nivåer. Men säljakten har blivit en ekonomisk fråga. Jägarna får inte sälja sälprodukterna och vad ska de då göra med sälen?
EU-kommissionen både erkänner och uppmuntrar skyddsjakten på säl, men förbjuder försäljningsmöjligheten av sälprodukterna. Jag efterlyste att Nordiska ministerrådet vidtar konkreta åtgärder i syfte att upphäva EUs försäljningsförbud av sälprodukter.
Norden har ett av de mest omfattande och äldsta regionala politiska samarbetena i världen och målet ska vara att Norden är världens mest integrerade region. Norden tar internationellt ansvar och är en utåtvänd region som har ett omfattande samarbete.
Mitt intryck från den första sessionen var positivt. Jag har tidigare förespråkat ett utökat nordiskt samarbete. Med beaktande av det instabila världsläget är det viktigare än förr. Nu om någonsin är det tid att flagga för Norden – så in i Norden!

Jag är förvånad över SDP:s jämlikhetsprogram. I programmet föreslår SDP att vi ska minska ojämlikheten genom att försämra förutsättningarna för företagsamhet. Företagen sysselsätter idag 1,4 miljoner människor och av alla företag är hela 93 % små företag med mindre än 10 anställda. Vill SDP öka jämlikheten genom att göra företagarna arbetslösa. SDP vill ta bort företagaravdraget och  skärpa dividendbeskattningen för onoterade företag, och samtidigt höja kapitalinkomst- och förvärvsinkomstskatten.

För små företag är företagaravdraget speciellt viktigt. Enligt en undersökning gjord av Företagarna i Finland tjänar 50 % av ensamföretagarna mindre än 2000 euro i månaden. Även EU-kommissionens undersökningar visar att självständiga yrkesutövare löper en sjufaldig fattigdomsrisk i jämförelse med arbetstagare. Varför vill SDP försvaga uppehället för just småföretagarna.

Istället för SDP:s årgärder behövs det mera sporrande åtgärder och normhävning istället för åtstramning . Under hela 2000-talet har arbetsplatserna skapats i små och medelstora företag. Denna potential borde stärkas genom att göra beskattningen för personföretag och yrkesutövare mer sporrande och genom att häva normer och företagsreglering. Enligt en färsk barometer från Företagarna i Finland skulle 63 % av företagarna anställa mer folk om normerna skulle vara lättare. Detta borde SDP uppmärksamma, om deras verkliga målsättning är att förbättra sysselsättningen och minska ojämlikheten.

Ekonomisk tillväxt kräver sporrande åtgärder för företagsamheten och en stark motivation att starta företag. En skärpning av dividendbeskattningen stöder inte detta. Beskattningen av dividender för onoterade företag bör främja tillväxt, att styra det egna kapitalet till förmån för ökad företagsverksamhet och ett långsiktigt utvecklande av affärsverksamheten som leder till starkare balanser. Företagens starkare balanser har underlättat att trygga verksamheten även under ekonomiska svårigheter.

I vissa områden råder alltid koppeltvång för hundar och på vissa platser totalt hundförbud. Koppeltvång gäller alltid i storstadsregion eller tätort, oavsett hur bra lydnad du har på din hund. Hunden är inget rovdjur. Däremot är vargen ett köttätande rovdjur. Därför behöver vi inte heller acceptera att vargar rör sig i närheten av tätbebyggelsen.

Under senare år har rapporterna om det ökade vargproblemet duggat tätt. Vargen i Jeppo på lördag är det färskaste exemplet. Anmärkningsvärt är hur vargobservationerna ökat i de sydvästra och västra delarna av landet. Problemet har påtalats av många riksdagsledamöter. Senaste höst lämnade undertecknad in ett skriftligt spörsmål. Jag frågade den ansvariga minstern vilka åtgärder regeringen tänker vidta, för att minska skadorna som den ökande vargpopulationen orsakar befolkningen, näringslivet och jakten på landsbygden? Ministerns svar gav inget hopp om en snar lösning. För ett par veckor sedan lämnade också SFP:s riksdagsgrupp in ett spörsmål i samma ärende.

Enligt Naturresursinstitutets uppskattning av populationen i mars 2017 fanns det i Finland 150–180 vargar, vilket enligt deras uppskattning var cirka 25 procent mindre än år 2016. Det här är det första problemet. Populationen är betydligt större. Det leder till det andra problemet. Antalet dispenser som beviljas för vargjakt lämnar på en alldeles för låg nivå, eftersom man utgått från fel siffror vid beräknandet av populationen.

Vasabladet och Österbottens Tidning hade ett intressant reportage senaste vecka. Naturresursinstitutet Luke erkände nu äntligen att man vet att det finns mer varg än på mycket länge i Österbotten. Det är detta scenario som jägarkåren varnat för. Våra lokala medier har förtjänstfullt, så gott som varje dag, rapporterat om nya vargobservationer. Då finns det bara två saker att göra. För det första måsta det fällas ett större antal vargar. Genom avskjutning. Det hjälper inte att skrämma vargarna till grannkommunen. För det andra måste det beviljas ett större antal jaktlicenser inför nästa säsong. Annars fördubblas problemet nästa höst när vårens valpkullar fötts och börjar skapa sitt revir. Denna veckas tisdag, före jord- och skogsbruksutskottets möte öppnades, krävde jag , understödd av alla närvarande ledamöter, att ordförande kallar in ministern till ett vargmöte. På torsdag samtalade jag med minister Leppä och meddelade att vi snarligen emotser att han besöker utskottet för diskussion. Nästa vecka kommer undertecknad, tillsammans med riksdagsledamot Mats Nylund, att ytterligare lämna in en åtgärdsmotion i frågan. Tröskeln för dispens för vargjakt måste sänkas.

Den nya moderskapslagen godkändes denna vecka i riksdagen. När moderskapslagen träder i kraft, innebär det i praktiken att barn som kommit till genom fertilitetsbehandling får två bekräftade mammor, men ingen pappa!

I utskottsbehandlingen stöddes lagförslaget av alla riksdagspartier förutom Kristdemokraterna.

En grundläggande princip är att man i all lagstiftning bör beakta den part som är den svagare ställningen, i detta fall barnet. Barn ska ha rätt att känna till sina föräldrar. Denna rätt har i huvudsak alla, oberoende av ålder eller livsskede eller om man är född i äktenskap eller utanför äktenskap eller om man har adopterats. Rätten att få känna till identiteten av könscellens donator först vid vuxen ålder kompenserar inte detta behov. Senaste vecka, när lagförslagets debatterades i den första behandlingen i plenum, föreslog KD:s representant Antero Laukkanen, att lagförslaget remitteras till grundlagsutskottet för utlåtande. Tyvärr stödde endast 29 ledamöter vårt förslag om remiss till grundlagsutskottet inte gehör. Varför hade man så bråtoom? Var man kanske rädd för ett negativt utlåtande från grundlagsutskottet? Denna vecka kom lagförslaget till den andra och avgörande behandlingen. Kristdemokraterna föreslog att hela lagförslaget förkastas. Tyvärr så förlorade vi. 122 ledamöter gav grönt ljus för den nya moderskapslagen. 42 ledamöter röstade för Kristdemokraternas förslag om förkastande.

En ny moderskapslag har fått grönt ljus i riksdagens lagutskott. Om moderskapslagen träder i kraft, innebär det i praktiken att barn som kommit till genom fertilitetsbehandling får två bekräftade mammor, men ingen pappa. I utskottsbehandlingen stöddes lagförslaget av alla riksdagspartier förutom Kristdemokraterna.

Vi anser att lagförslaget kränker barnens rätt, genom att man fråntar barnets rättigheter att få faderskapet bekräftat. Beslutsfattare ska inte stifta lagar, som leder till ökad faderlöshet. Nu tar man inte hänsyn till barnens rättigheter i initiativet och samtidigt bryter man ner den etablerade moderskapsuppfattningen.

Betydelsen och omfattningen för samhället har inte observerats tillräckligt under beredningen av förslaget. Man har bl.a. inte gjort någon utvärdering av konsekvenserna för barnen. Faderskap går inte att ersätta med två mammor. I betänkandet har man inte i tillräcklig grad bedömt förslagets påverkan i förhållande till de mänskliga grundrättigheterna, och man har inte utvärderat vad det innebär när man slopar bekräftandet av faderskapet. I vår grundlag står det att barn skall bemötas som jämlika individer och de skall ha rätt till medinflytande enligt sin utvecklingsnivå i frågor som gäller dem själva. Möjliggör lagförslaget att denna rätt uppfylls? Enligt mitt förstånd gör det inte det.

Enligt FN:s barnkonvention ska barn registreras omedelbart efter födelsen, samt ha rätt från födelsen till ett namn, rätt att förvärva ett medborgarskap och så långt det är möjligt, rätt att få vetskap om sian föräldrar och bli omvårdat av dem. Konventionsstaterna ska säkerställa genomförandet av dessa rättigheter i enlighet med sin nationella lagstiftning. Också härvidlag haltar det.

En grundläggande princip är att man i all lagstiftning bör beakta den part som är i en svagare ställning, i detta fall barnet. Barn ska ha rätt att känna till sina föräldrar. Denna rätt har i huvudsak alla, oberoende av ålder eller livsskede eller om man är född i äktenskap eller utanför äktenskap eller om man har adopterats. Rätten att få känna till identiteten av könscellens donator först vid vuxen ålder kompenserar inte detta behov. På onsdagen, när lagförslagets debatterades i den första behandlingen i plenum, föreslog KD:s representant Laukkanen, att lagförslaget remitteras till grundlagsutskottet för utlåtande. Tyvärr fick vårt förslag om remiss till grundlagsutskottet inte gehör. Varför denna brådska? Var man kanske rädd för ett negativt utlåtande från grundlagsutskottet? Nästa veckas onsdag kommer lagförslaget till den andra och avgörande behandlingen. Kristdemokraterna kommer att föreslå att lagförslaget förkastas.

Fortsätt läsa Ljusning i ekonomin →

Idag den 27 januari är minnesdagen över Förintelsen. När portarna till koncentrationslägren öppnades tvingades omvärlden bevittna en av de hemskaste grymheter i världshistorien som ingen tidigare trott kunde ske. För många av de överlevande var livet oåterkalleligt förstört och fylld med trauman.
Hur någon kunde utföra dessa grymheter är svårt att förstå. Hur kunde ett organiserat samhälle, ett europeiskt land, göra sig skyldig till allt detta? Likväl måste vi inse att det skedde då och kan ske igen. Vi ser tyvärr idag en ny antisemitistisk våg som rullar in runtom i Europa, till och med i vårt land.
Problemen i Mellersta Östern skylls ofta på religionen. Till vissa delar hör det samman med radikalisering och muslimsk extremism. Den iranska regeringen uttalar med jämna mellanrum att staten Israel, liksom alla judar bör utplånas. Extremistgrupper som Hamas och Hizbollah upprepar ständigt sitt hat mot judar. Den palestinska myndigheten uppmuntrar till antisemitism, via läroböcker i skolorna.
Den snedvridna samhällsdiskussionen om antisemitismen ursäktas med att det handlar om en debatt om Israel. Men man kan inte diskutera Israels säkerhetsproblem om man inte ser det i perspektivet av de krafter som präglar arabvärldens hat mot Israel. Detta sker med omvärldens stilla godkännande. Att araberna inte vill acceptera Israel som en grannstat hänger samman med att Israel är en demokratisk nation och öppet samhälle som utmanar alla dem som vill se ett samhälle där människor lever under andra villkor och lagar än demokratins och rättsstatens.
När Israel försvarar sig mot anfall rubriceras det som att Israel bryter vapenvilan. När israeliska medborgare angrips genom organiserade terrorattacker eller knivdåd blir det den israeliska polisens agerande mot terroristerna som står i fokus, inte terrorns offer. Det är förvånande att hatet mot Israel och mot judar inte märks tydligare i nyhetsrapporteringen från Israel och Mellersta Östern. Det är förvånande att israeliska terroroffer inte ses som individuella offer, medan däremot terroristen ofta framställs som ett tragiskt offer.
Den antisemitism som vi ser växa fram i det europeiska samhället är en del av den vardag som judarna i dagens Israel lever i. Idag när vi minns Förintelsen offer, är det skäl att fundera över hur vi ska motarbeta den växande antisemitismen. Förintelsens minnesdag påminner oss om det sämsta och värsta i Europas moderna historia, men också om det sämsta och värsta som uppenbarligen kan göras av människor mot andra människor. Den antisemitism som ledde till Nazitysklands genomförda förintelse av mer än sex miljoner judar, romer, utvecklingsstörda och andra minoriteter, var en brutal handling och totalt misslyckande i mänsklighetens historia som inget civiliserat samhälle ska godkänna. Det förutsätter att vi ser och förstår de hot som finns idag. Inte inbilla oss att det bara hör till en annan tid. Och – det kan även gälla andra folkgrupper.
Peter Östman
Riksdagsledamot
Ordförande för riksdagens Finland-Israel vängrupp