Valet av Spitzenkandidat

Valet av EPP:s spitzenkandidat, mellan tysken Mannfred Weber och Finlands förre statsminister Alexander Stubb, avgjordesEPP-kongressen som hölls i Helsingfors under veckan. KD Finland hade öppet deklarerat sitt stöd för Weber.

Kongressen samlade många europeiska statsledare, bl.a. den tyskeförbundskanslern Angela Merkel. Slutresultatet blev det som många förutspått. Weber fick 492 röster av de 621 delegater som deltog i röstningen i Helsingfors. Det betyder att de Europeiska kristdemokraterna och konservativa valde tysken Manfred Weber till vår toppkandidat till posten som EU-kommissionens ordförande inför nästa års EU-val. EPP är EU-parlamentets största partigrupp och väntas hålla positionen efter valetnästa vår. Det ger valet av Weber extra tyngd.

Manfred Weber har varit ledamot i EU-parlamentet sedan. År 2014 valdes han till gruppledare i kristdemokratiskt konservativa EPP. Weber tillhör bayerska kristdemokraterna CSU, systerparti till förbundskansler Angela Merkels CDU.

Både Weber och Stubb är goda talare. Sin vana trogen framförde Stubb sitt budskapflera språk och bevisade att han kan EU:s historia innantill. Stubbs i övrigt fina framträdande, påminde ändå mera om en proffsföreläsning, än ett politiskt framträdande. Han profilerade sig även som mera liberal än Weber.

Förutom att Weber starkt backades upp av flera statschefer, bl.a. av Merkel, inverkade framförallt det politiska budskapet till Webers fördel. Weber underströk i sitt tal de genuina kristdemokratiska värderingarna,med fokus på familjen och den kristna mänskosynen. Det kändes det bra, att en klar majoritet av EPP-gruppen representerar samma värderingar som Kristdemokraterna i Finland.

Därför hade KD gått in för att öppet stöda Weber. Vårt val stod inte mellanen finländare eller en tysk. Vi valde utgående från hur vi önskar att Europa skall ledas och utvecklas i framtiden.

Kongressen beslöt s.g.s enhälligt godta bl.a. en resolution som den svenske kristdemokraten Lars Aduktsson hade initierat, gällande EU:s finansieringav den palestinska administrationen. Human Rights Watch rapporterade i oktober om hur myndigheterna, framförallt Hamas, ngslar och torterar medborgare Västbanken och Gaza. EU, Kanada, Norge och Turkiet betalade senaste år över 12 miljoner euro till den palestinska administrationen. EU bör frysa finansieringen om inte den palestinska administrationen upphör med sina våld och terrordåd, mot både den egnabefolkningen och mot Israel. I resolutionen uppmanades även den palestinska myndigheten och Israel att återuppta fredsförhandlingarna.

Summa summarum lämnade EPP-kongressen en god eftersmak. Kongressen i Helsingfors stärkte bilden av Finland som en trygg plats och en inpirerande miljö för internationella toppmöten.

 

Med Nordiska Rådet på Grönland: Norden har momentum internationellt

På Grönland är spåren av den globala uppvärmningen mest påtagliga. Det avspeglade också vår mötesagenda, när Nordiska rådet inledde den politiska hösten med möten i Nuuk på Grönland i veckan. Klimatfrågor och Arktis stod i fokus.
Det var nu första gången sedan Nordiska rådet bildades 1952 som hela rådet möttes på Grönland. Septembermötet fungerade som förberedande möte inför den nordiska politiska hösten, som kulminerar vid Nordiska rådets 70:e session i Oslo senare i höst.
Under de två mötesdagarna sammanträdde också Nordiska rådets partigrupper, presidium och de fyra utskotten. Utskottet för ett hållbart Norden behandlade bland annat frågor om sjösäkerhet i Arktis och minskade utsläpp från sjöfarten. Det är viktigt att vi politiker får aktuell och faktabaserad information om klimatförändringarna.
Utskottet för kultur och kunskap, där jag är medlem, diskuterade bl.a ett gemensamt nordiskt problem när det gäller ungdomarnas utbildning. Avhopp från  gymnasiet/vidaregående utbildning är en utmaning för hela Norden. Ungdomar  som hoppar av skolan i förtid tenderar att få svårigheter att komma in på  arbetsmarknaden. Detta leder till konsekvenser både för den enskilde och för  samhället.
I alla nordiska länder genomförs både nationella, regionala och kommunala projekt  för att få ungdomar att fullfölja sin utbildning. Det finns all anledning att dela goda  exempel och erfarenheter för att vi ska kunna lära av varandra om vad som fungerar  eller inte fungerar så bra.
Inför 2018 fick Gränshinderrådet ett utökat mandat av de nordiska samarbetsministrarna. Rådets nationella representanter fick bland annat större befogenheter att kalla till möten med berörda ministrar, myndigheter och departement som kan bidra till att lösa gränshindren.
Hittills i år har rådet lyckats verka för att länderna undanröjt sammanlagt nio hinder för den fria rörligheten. Hinder på arbetsmarknadsområdet och för näringslivet har högsta prioritet i Gränshinderrådets arbete. Ett annat exempel är att mobila livsmedelslokaler inte tillåtits fungera som första ankomstplats för animaliska livsmedel som importeras till Finland. Detta har nu åtgärdats.
Finska ungdomar kan numera utföra sin praktik under studietiden i ett annat nordiskt land. Ersättningarna för patientresa mellan Norge, Finland och Sverige har tidigare inte varit möjligt. Detta har åtgärdats, bortsett när det gäller svenskarna. Detta för att nämna några exempel på gränshinder vilka undanröjts. Listan är fortfarande lång. Med de senaste åren har det nordiska samarbetet gått i en positiv riktning.
Med en gemensam profilering av Norden kan vi framhäva det vi har gemensamt: vårt nordiska perspektiv, våra värderingar och en kultur som härstammar från en gemensam historia. Norden har momentum internationellt.

Handeln måste ta sitt ansvar före det är för sent

Det finländska lantbruket blöder. Och det beror inte enbart på sommarens torka och svaga skörderesultat. Inte heller på grund av att fjolårets skörd regnade bort. Visserligen förvärrar det krisen, men problemet är betydligt allvarligare. Lyckligtvis beslöt regeringen, i samband med budgetrian, att bevilja lantbruket ett krispaket på 65 miljoner euro utöver de 21,5 miljoner som redan var reserverade i anslutning till budgetramarna i våras.
I ljuset av fakta ter det sig allt tydligare, att den största utmaningen är de stora handelskedjornas agerande. Handeln pressar ner priset på de inhemska livsmedlen och spelar med kortet om det utländska utbudets förmånlighet. Handelsjättarna redovisar en god resultatnivå och delar ut hundratals miljoner i bonus till kunderna. Den låga prisnivån drabbar följande länk i kedjan, dvs livsmedelsindustrin. Både mejerierna och köttindustrin drabbas. Dock inte lika kraftigt som den första länken i kedjan, dvs de som jobbar inom primärproduktionen. Det är bönderna som producerar våra inhemska livsmedel. Utan dem skulle varken industrin eller handeln kunna erbjuda inhemska produkter.
Tillsammans med kollegan, riksdagsledamot Mats Nylund hade vi i början av veckan möjlighet att lyssna på när en del österbottniska producenter gav en lägesrapport för jord- och skogsbruksminister Leppä. Diskussionen var allvarstyngd. Om inte de övriga länkarna i kedjan tar sitt ansvar nu, så kommer vi snart att se en kraftigt nedbantad inhemsk livsmedelsproduktion. Det betyder att både vår självförsörjningsgrad och krisberedskap är hotad. Det om något är allvarligt. En näring som körts i sank är svår att köra upp igen vid en eventuell krissituation.
Regeringens utredningsman, bergsrådet Karhinen, har uttalat sig kritiskt om den atmosfär som råder mellan handeln och industrin. Jag tycker det är ytterst märkligt att handeln resonerar så kortsiktigt. Den finländske konsumenten vet att vi har de renaste livsmedlen i världen. Finländarna vet också att vi i internationell jämförelse uppehåller en god djurhållning. Konsumenterna är till och med beredda att betala lite extra för maten. På ett villkor. Att de extra slantarna går till de som behöver det bäst, alltså till bönderna som producerar.
Minister Leppä inser problemet. Han har också gjort flera seriösa försök att få till stånd en lösning på obalansen i prispolitiken. Hittills med föga resultat. De olika marknadsaktörerna bör ta till sig projektet Ta hand om bonden Nu. Bakom varje måltid finns åtminstone en bonde. Folket är beredd att satsa på rena inhemska livsmedel. Handeln måste ta sitt ansvar före det är för sent. Klockan klämtar.

Israel – 70 år i världens blickpunkt

Det har gått endast dryga sju decennier efter förintelsen i Auschwitz. På måndagen den 14 maj, är det 70 år sedan David Ben-Gurion presenterade det slutliga utkastet till Israels självständighetsförklaring. Några minuter efter Ben Gurions självständighetsdeklaration, erkände USA som första land staten Israel. Flera andra länder följde snabbt efter. Vad gjorde de kringliggande arabländerna? Egyptiska, Syriska, Libanesiska, Irakiska, Jordanska och ännu en samarabisk styrka, anfaller följande dag den lilla staten Israel. Till arabstaterna räknas totalt 21 länder, vilka har stora landområden och naturrikedomar. Israel är ett litet land, ungefär lika stort som Nylands län och utgör endast 1 procent av arabstaternas sammanlagda yta.

70 år senare är Israel och Mellanöstern åter i världens blickpunkt. Knappt tre år efter att den amerikanska kongressen röstat för det avtal som Barack Obama ingått, gällande Irans kärnvapenprogram, meddelar president Trump att han säger upp avtalet. Redan i februari informerade Trump de europeiska länderna, som var parter i Iranavtalet, om de brister som han ville åtgärda för att fortsätta avtalet.

Den Islamska republiken Iran, som grundandes 1979, har haft en ideologi som syftar till att ”exportera den islamska revolutionen.” Det här är inte bara tomma ord från de andliga mullornas sida. Regimens ledare manipulerar ofta stora folkmassor till att deklarera död och förintelse åt USA, Israel och den moderna västvärlden. Mot denna bakgrund kan man fråga sig varför skulle Iran, genom det internationella atomenergiorganet IAEA, redovisa alla sina militära anläggningar och hemligheter till USA, som Iran ändå betraktar som sin ärkefiende?

De iranska ledarna proklamerar ofta, att deras mål är att förgöra Israel. Revolutionens ledare är Irans högste andlige ledare och statschef. För närvarande är det ayatollah Ali Khameini som innehar posten och han har den mest centrala rollen i Irans politik. Khameini är även högste befälhavare för Irans väpnade styrkor och milis. Ayatollah Khamenei gav för något år sedan ut en bok, Palestina, där han berättar om sina planer om att förgöra den Israeliska staten. Under senare tid har Iran trappat upp sin närvaro i Syrien. Israel har varnat för att detta kommer att ske. För några dagar sedan såg vi hotet bli verklighet, när de 20 första missilerna avfyrades mot Golanhöjderna i Israel. Från syrisk mark. Av iranska styrkor.

Den Israeliska underrättelsetjänsten, Mossad, kom nyligen över en mängd hemlig information från den Iranska regimen. Informationen bekräftar det som en del militärexpertis befarat. Kraven på ändringar i avtalet bör därför ses som både en möjlighet och nödvändighet, inte bara för USA, utan också för Europa. Om avtalet ska få en fortsättning måste bl.a. IAEA kunna inspektera det som krävs och Irans missilräckvidd måste begränsas. Annars är risken uppenbar, att Iran återupptar och slutför sina planer om kärnvapenmissiler, så fort avtalet möjliggör det.

Det är mycket som står på spel om Iran får tillgång till kärnvapen. Det är fråga om mera än enbart Israels och det judiska folkets öde. På spel står USA:s, Europas och det kan gälla den västerländska civilisationens framtid. Hoppas att Europas ledare inser allvaret och prioriterar mänskoliv, framom möjligheterna till de miljardinkomster, som det ekonomiska samarbetet med Iran utgör.

Peter Östman

Riksdagsledamot, KD

Ordförande för riksdagens Finland-Israel vängrupp

Flagga för Norden – så in i Norden!

Undertecknad valdes i början av året till medlem i den finländska delegationen för Nordiska Rådet. Finland har en representation bestående av 16 riksdagsledamöter. Nordiska rådet är ett samarbetsorgan för parlamenten i de nordiska länderna. Det inrättades 1952 och Finland blev medlem 1955. Rådet har 87 valda medlemmar, från Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige samt från de tre självstyrande områdena Färöarna, Grönland och Åland.

I början av veckan deltog jag i min första session, som denna gång hölls på Island. Havet fanns med på dagordningen i flera olika sammanhang under temasessionen. Alla Nordiska rådets fyra utskott och presidiet hade frågor i anslutning till havet på sitt bord och på tisdagen ordnades en gemensam temadebatt om havet. Utgångspunkten för debatten var de delmål i Agenda 2030 som handlar om havsmiljön.

Enorma havsområden omger de nordiska länderna, från Polhavet och Nordishavet i norr till Östersjön och Västerhavet i söder. Alla länder i Norden är beroende av havet på ett eller annat sätt. Att värna om och skydda livet i havet är därför av stor betydelse för alla de nordiska länderna.
De nordiska länderna har också som mål att säkra en hållbar förvaltning av de levande resurserna i havet och minimera införseln av främmande organismer som kan skada ekosystemet i havet. I Östersjön, där algtillväxten är för stor på grund av syrebrist i havet, arbetar man för att minska mängden kväve och fosfor.
Det Nordiska samarbetet är således viktigt när det gäller havets framtid. I mitt anförande i debatten, påpekade jag vikten av att man i redogörelsen värnar om både fiskstammen och fiskerinäringarna. Sälarna i våra havsområden konkurrerar idag med yrkesfiskarna om fisken. Sälarna äter lokalt ungefär lika mycket torsk, sik, lax, öring som yrkesfiskarna fångar. Numera tillåts kvotjakt för att begränsa skadorna på fisket. I våra nordiska farvatten behövs skyddsjakt på säl för att hålla sälstammarna på rimliga nivåer. Men säljakten har blivit en ekonomisk fråga. Jägarna får inte sälja sälprodukterna och vad ska de då göra med sälen?
EU-kommissionen både erkänner och uppmuntrar skyddsjakten på säl, men förbjuder försäljningsmöjligheten av sälprodukterna. Jag efterlyste att Nordiska ministerrådet vidtar konkreta åtgärder i syfte att upphäva EUs försäljningsförbud av sälprodukter.
Norden har ett av de mest omfattande och äldsta regionala politiska samarbetena i världen och målet ska vara att Norden är världens mest integrerade region. Norden tar internationellt ansvar och är en utåtvänd region som har ett omfattande samarbete.
Mitt intryck från den första sessionen var positivt. Jag har tidigare förespråkat ett utökat nordiskt samarbete. Med beaktande av det instabila världsläget är det viktigare än förr. Nu om någonsin är det tid att flagga för Norden – så in i Norden!

Ojämlikheten minskar inte genom att försämra förutsättningarna för företagsamhet

Jag är förvånad över SDP:s jämlikhetsprogram. I programmet föreslår SDP att vi ska minska ojämlikheten genom att försämra förutsättningarna för företagsamhet. Företagen sysselsätter idag 1,4 miljoner människor och av alla företag är hela 93 % små företag med mindre än 10 anställda. Vill SDP öka jämlikheten genom att göra företagarna arbetslösa. SDP vill ta bort företagaravdraget och  skärpa dividendbeskattningen för onoterade företag, och samtidigt höja kapitalinkomst- och förvärvsinkomstskatten.

För små företag är företagaravdraget speciellt viktigt. Enligt en undersökning gjord av Företagarna i Finland tjänar 50 % av ensamföretagarna mindre än 2000 euro i månaden. Även EU-kommissionens undersökningar visar att självständiga yrkesutövare löper en sjufaldig fattigdomsrisk i jämförelse med arbetstagare. Varför vill SDP försvaga uppehället för just småföretagarna.

Istället för SDP:s årgärder behövs det mera sporrande åtgärder och normhävning istället för åtstramning . Under hela 2000-talet har arbetsplatserna skapats i små och medelstora företag. Denna potential borde stärkas genom att göra beskattningen för personföretag och yrkesutövare mer sporrande och genom att häva normer och företagsreglering. Enligt en färsk barometer från Företagarna i Finland skulle 63 % av företagarna anställa mer folk om normerna skulle vara lättare. Detta borde SDP uppmärksamma, om deras verkliga målsättning är att förbättra sysselsättningen och minska ojämlikheten.

Ekonomisk tillväxt kräver sporrande åtgärder för företagsamheten och en stark motivation att starta företag. En skärpning av dividendbeskattningen stöder inte detta. Beskattningen av dividender för onoterade företag bör främja tillväxt, att styra det egna kapitalet till förmån för ökad företagsverksamhet och ett långsiktigt utvecklande av affärsverksamheten som leder till starkare balanser. Företagens starkare balanser har underlättat att trygga verksamheten även under ekonomiska svårigheter.

Tröskeln för dispens för vargjakt bör sänkas

I vissa områden råder alltid koppeltvång för hundar och på vissa platser totalt hundförbud. Koppeltvång gäller alltid i storstadsregion eller tätort, oavsett hur bra lydnad du har på din hund. Hunden är inget rovdjur. Däremot är vargen ett köttätande rovdjur. Därför behöver vi inte heller acceptera att vargar rör sig i närheten av tätbebyggelsen.

Under senare år har rapporterna om det ökade vargproblemet duggat tätt. Vargen i Jeppo på lördag är det färskaste exemplet. Anmärkningsvärt är hur vargobservationerna ökat i de sydvästra och västra delarna av landet. Problemet har påtalats av många riksdagsledamöter. Senaste höst lämnade undertecknad in ett skriftligt spörsmål. Jag frågade den ansvariga minstern vilka åtgärder regeringen tänker vidta, för att minska skadorna som den ökande vargpopulationen orsakar befolkningen, näringslivet och jakten på landsbygden? Ministerns svar gav inget hopp om en snar lösning. För ett par veckor sedan lämnade också SFP:s riksdagsgrupp in ett spörsmål i samma ärende.

Enligt Naturresursinstitutets uppskattning av populationen i mars 2017 fanns det i Finland 150–180 vargar, vilket enligt deras uppskattning var cirka 25 procent mindre än år 2016. Det här är det första problemet. Populationen är betydligt större. Det leder till det andra problemet. Antalet dispenser som beviljas för vargjakt lämnar på en alldeles för låg nivå, eftersom man utgått från fel siffror vid beräknandet av populationen.

Vasabladet och Österbottens Tidning hade ett intressant reportage senaste vecka. Naturresursinstitutet Luke erkände nu äntligen att man vet att det finns mer varg än på mycket länge i Österbotten. Det är detta scenario som jägarkåren varnat för. Våra lokala medier har förtjänstfullt, så gott som varje dag, rapporterat om nya vargobservationer. Då finns det bara två saker att göra. För det första måsta det fällas ett större antal vargar. Genom avskjutning. Det hjälper inte att skrämma vargarna till grannkommunen. För det andra måste det beviljas ett större antal jaktlicenser inför nästa säsong. Annars fördubblas problemet nästa höst när vårens valpkullar fötts och börjar skapa sitt revir. Denna veckas tisdag, före jord- och skogsbruksutskottets möte öppnades, krävde jag , understödd av alla närvarande ledamöter, att ordförande kallar in ministern till ett vargmöte. På torsdag samtalade jag med minister Leppä och meddelade att vi snarligen emotser att han besöker utskottet för diskussion. Nästa vecka kommer undertecknad, tillsammans med riksdagsledamot Mats Nylund, att ytterligare lämna in en åtgärdsmotion i frågan. Tröskeln för dispens för vargjakt måste sänkas.

Kristdemokraterna föreslog att moderskapslagen förkastas

Den nya moderskapslagen godkändes denna vecka i riksdagen. När moderskapslagen träder i kraft, innebär det i praktiken att barn som kommit till genom fertilitetsbehandling får två bekräftade mammor, men ingen pappa!

I utskottsbehandlingen stöddes lagförslaget av alla riksdagspartier förutom Kristdemokraterna.

En grundläggande princip är att man i all lagstiftning bör beakta den part som är den svagare ställningen, i detta fall barnet. Barn ska ha rätt att känna till sina föräldrar. Denna rätt har i huvudsak alla, oberoende av ålder eller livsskede eller om man är född i äktenskap eller utanför äktenskap eller om man har adopterats. Rätten att få känna till identiteten av könscellens donator först vid vuxen ålder kompenserar inte detta behov. Senaste vecka, när lagförslagets debatterades i den första behandlingen i plenum, föreslog KD:s representant Antero Laukkanen, att lagförslaget remitteras till grundlagsutskottet för utlåtande. Tyvärr stödde endast 29 ledamöter vårt förslag om remiss till grundlagsutskottet inte gehör. Varför hade man så bråtoom? Var man kanske rädd för ett negativt utlåtande från grundlagsutskottet? Denna vecka kom lagförslaget till den andra och avgörande behandlingen. Kristdemokraterna föreslog att hela lagförslaget förkastas. Tyvärr så förlorade vi. 122 ledamöter gav grönt ljus för den nya moderskapslagen. 42 ledamöter röstade för Kristdemokraternas förslag om förkastande.

Barn får två mammor men ingen pappa!

En ny moderskapslag har fått grönt ljus i riksdagens lagutskott. Om moderskapslagen träder i kraft, innebär det i praktiken att barn som kommit till genom fertilitetsbehandling får två bekräftade mammor, men ingen pappa. I utskottsbehandlingen stöddes lagförslaget av alla riksdagspartier förutom Kristdemokraterna.

Vi anser att lagförslaget kränker barnens rätt, genom att man fråntar barnets rättigheter att få faderskapet bekräftat. Beslutsfattare ska inte stifta lagar, som leder till ökad faderlöshet. Nu tar man inte hänsyn till barnens rättigheter i initiativet och samtidigt bryter man ner den etablerade moderskapsuppfattningen.

Betydelsen och omfattningen för samhället har inte observerats tillräckligt under beredningen av förslaget. Man har bl.a. inte gjort någon utvärdering av konsekvenserna för barnen. Faderskap går inte att ersätta med två mammor. I betänkandet har man inte i tillräcklig grad bedömt förslagets påverkan i förhållande till de mänskliga grundrättigheterna, och man har inte utvärderat vad det innebär när man slopar bekräftandet av faderskapet. I vår grundlag står det att barn skall bemötas som jämlika individer och de skall ha rätt till medinflytande enligt sin utvecklingsnivå i frågor som gäller dem själva. Möjliggör lagförslaget att denna rätt uppfylls? Enligt mitt förstånd gör det inte det.

Enligt FN:s barnkonvention ska barn registreras omedelbart efter födelsen, samt ha rätt från födelsen till ett namn, rätt att förvärva ett medborgarskap och så långt det är möjligt, rätt att få vetskap om sian föräldrar och bli omvårdat av dem. Konventionsstaterna ska säkerställa genomförandet av dessa rättigheter i enlighet med sin nationella lagstiftning. Också härvidlag haltar det.

En grundläggande princip är att man i all lagstiftning bör beakta den part som är i en svagare ställning, i detta fall barnet. Barn ska ha rätt att känna till sina föräldrar. Denna rätt har i huvudsak alla, oberoende av ålder eller livsskede eller om man är född i äktenskap eller utanför äktenskap eller om man har adopterats. Rätten att få känna till identiteten av könscellens donator först vid vuxen ålder kompenserar inte detta behov. På onsdagen, när lagförslagets debatterades i den första behandlingen i plenum, föreslog KD:s representant Laukkanen, att lagförslaget remitteras till grundlagsutskottet för utlåtande. Tyvärr fick vårt förslag om remiss till grundlagsutskottet inte gehör. Varför denna brådska? Var man kanske rädd för ett negativt utlåtande från grundlagsutskottet? Nästa veckas onsdag kommer lagförslaget till den andra och avgörande behandlingen. Kristdemokraterna kommer att föreslå att lagförslaget förkastas.