Sm-företagen är viktiga för vår nationalekonomi.  Av företagens totala omsättning på 395 miljarder euro står sm-företagen  för hälften och merparten av deras omsättning uppstår inom industri och handel. Sm-sektorns andel av BNP är 40 procent.

Av importen utgör sm-företagens andel 23 procent och av exporten 10 procent.  Man bör också beakta att många små och medelstora företag fungerar som underleverantörer till stora företag, vars produkter och tjänster exporteras.

I många fall skulle enmansföretag ha möjligheter att expandera, men företagaren är inte nödvändigtvis beredda att iklä sig de nya risker och skyldigheter som en anställning innebär.

En anställning kunde i många falla underlätta för företagaren, eftersom man då skulle kunna dela på sysslorna. Genom att sänka arbetsgivaravgifterna temporärt under 1-2 års tid, skulle man underlätta situationen för enmansföretagare att nyanställa.

Åtgärder i syfte att stärka näringslivet är en ödesfråga för Finland. Det är särskilt viktigt att vi ger postiva signaler till industrin som planerar investeringar, om att vi är beredda att trygga energisäkerheten till ett överkomligt pris också framöver.

Statsmakten bör trygga verksamhetsförutsättningarna för industrin. Då säkerställer man samtidigt att Finland inkasserar viktiga exportintäkter.  Energiskatten för industrin skall därför ligga på en nivå, så att näringslivet i Finland behåller sin konkurrenskraft.

 

Under de senaste åren har kommunerna längs Kust-Österbotten i flere repriser levt med kniven på strupen. Vasaregionen håller på att mista sin tidigare starka position till förmån för Seinäjoki. Karleby har ett överhängande hot att dras norrut och Jakobstadsregionens kommuner har svårt att hitta en klar gemensam vision om hur regionen kunde utvecklas.

Samtidigt borde vi få till stånd samarbetsformer mellan de tre städerna i Kustregionen. För tillfället ser utvecklingskurvan sämst ut för just Jakobstadsregionen. Förväntningarna på KSSR processen är stora. Men – kommer de eventuella förändringar som KSSR för med sig, att räcka för att Jakobstadsregion skall klara av välfärdsservicen i framtiden?

En region där den politiska visionen är suddig är defintivt inte attraktiv för nya företagsetableringar. En splittrad region är inte heller något bra utgångsläge i samarbetsförhandlingar med andra aktörer. Därför borde en seriös diskussion inledas om kommunsammanslagningar i Jakobstadsregionen. Lika brådskande vore att söka win-win koncept för Vasa-Jakobstad-Karleby. Alla de tre städerna kunde ha goda förutsättningar att växa och utvecklas tillsammans. Vi har hamnarna, vi behärskar de båda nationalspråken osv. Men – alltmedan kustsanden rinner i timglaset så lyfter städerna och kommunerna inåt landet på svansen.

 

Askan har förlamat Finlands riksdag

Askan efter valfinansieringsvulkanen har förlamat en stor del av den finländska riksdagen. Finländarna är inte vana vid att förknippa sitt land med korruption. Utomlands har man sett på finländarna som urtyper för ärlighet. När Europeiska rådets utredningsgrupp Greco, i december 2008, offentliggjorde en rapport om uppenbara korruptionsrisker i samband med det finländska valfinansieringssystemet, blev det en chock för många.

Kristdemokraterna kallades även att höras av Grecos utredningsgrupp i början av juni 2008 i Helsingfors. Företrädare för alla riksdagspartier var närvarande. Undertecknad, fungerade då ännu som vice ordförande för KD, med ansvar för partiets ekonomirapportering. Alla riksdagspartier hade i förväg ombetts sända bokslutsuppgifterna till Greco . Efter en inledande presentationsrunda, av ordföranden för Greco gruppen, följde en allmän höranderunda. Den första frågan som ställdes var:

a) från vilket konto i räkenskaperna framgår utomstående donationer
b) ifall dessa finns specifierade, hur har dessa använts och fördelats

Som representant för KD meddelade jag kontopositionen samt donationeras storlek. Greco bad att få samma uppgifter från de andra partiernas representanter.  Bredvid mig satt administrationschefen för ett av de tre stora partierna. Han svarade något slingrande, att alla utomstående donationer framgår av bokslutshandlingarna och att eventuell extern finansiering kanaliseras normalt via kretsorganisationerna eller till kandidaternas stödföreningar, samt att partiorganisatonen inte erhållit någon nämnvärd extern finansiering.

Företrädare för de andra politiska partierna valde, det säkra före det osäkra, och svarade i samma  slingrande stil på frågan. Ordföranden för Greco upprepade frågan, är det verkligen så ….ni säger att inga donationer erhållits från exempelvis näringslivet? I det här skedet nämnde jag ”att det är ju nog ganska allmänt känt att de tre stora partierna i Finland har en lång tradition av att få massiva stöd från partiernas närstående organisationer och samfund.”

Greco ordföranden noterade mitt inlägg och bad om ett klargörande från mig. Jag kunde naturligtvis inte specifiera mitt påstående alltför exakt, eftersom mitt uttalande grundade sig på  personliga misstankar och ”rykten”. Jag valde att istället ge en allmän beskrivning och nämnde som exempel att Centern erhållit stöd från organisationer som MTK, Samlingspartiet från näringslivsorganisationer och Socialdemokraterna /Vänsterpartiet från FFC.
Företrädarna för de tre stora politiska partierna förnekade, att de skulle ha erhållit några större bidrag till respektive partiorganisationer. Däremot medgav de, att kandidaternas stödföreningar möjligen kan ha fått externa donationer, men att partiorganisationerna inte har tillgång till information gällande kandidaternas eventuella stöd.

Greco:s rapport innebar att medierna började ytterligare undersöka partiernas valfinansiering. Dessa undersökningar resulterade i en lång rad av valfinansieringskandaler, och det har visat sig att i synnerhet de största partierna befanns skyldiga. Kristdemokraternas valfinansiering har också genomgått flera granskningar, men inga olagligheter har därvidlag framkommit.

Är jag skvallrig som avslöjar uttalanden i samband med Grecos hörande av partierna? Kanske. Men, å andra sidan kan inte förtroendet för det politiska systemet återställas förrän askan, efter vulkanen i samband med valsfinansieringshärvan, städats bort.

 

Gårdagskvällens stora fråga i Pedersöre var huruvida Lappfors skola ska stängas helt eller inte. Fullmäktigemötet inleddes 19.30. Lite efter klockan 21 röstade fullmäktige mellan SFP-gruppens förslag att återremittera ärendet till kommunstyrelsen och fortsatt behandling. SFP-förslaget förlorade med rösterna 17-18 och diskussionen återupptogs.

Efter många inlägg och några överläggningsavbrott drog det klockan 23.15 ihop sig till avgörande omröstning där Kristdemokraternas och Socialdemokraternas identiska förslag, att ge skolan en andra chans, stod mot styrelsens förslag att inte göra det. Omröstningen slutade 25-10 till Kristdemokraternas och Socialdemokraternas förmån och skolan i Lappfors tas således upp i budgeten 2011 med planerad byggstart 2012.

Alternativet skulle ha gällt enomröstning om att lägga ner skolan direkt. Tack vare kompromissförslaget ges Lappfors by en ny chans, att ännu under drygt ett års tid jobba för en positiv befokningsutveckling. Lyckas man få trenden att svänga kan byn få en ny skola, istället för den mögelskadade skolan.