Finlands största utmaning för tillfället är hur vi skall få igång den ekonomiska tillväxten. Trenden  av minskad export måste snarast möjligt ändra i en positiv riktning. Finlands utrikeshandel visade senaste år ett exceptionellt stort underskott. Underskottet låg på nästan 3,6 miljarder euro. Ett ungefär lika stort underskott i realvärde upplevdes senast under oljekrisen på 1970-talet.

Konkurrenskraften för den inhemska industrin har försvagats på grund av ständigt ökade kostnader. EU-kommissionens förslag om svaveldirektivet och energiskattedirektivet befaras ytterligare öka kostnaderna för den finländska exportindustrin med hundratals miljoner euro.

Höjningen av dieselskatterna har också försatt de finländska transportföretagen i en oförmånlig sits i förhållande till utländska transportföretag. Situationen håller på att bli ohållbar och kommer att leda till onödiga konkurser.

I syfte att förbättra sysselsättningen och näringslivets konkurrenskraft, föreslår KD:s riksdagsgrupp att man kompenserar skattehöjningarna för de finländska transportföretagen.  En åtgärd kunde bestå av att införa en återbäring av bränslesketterna, i samband med redovisningen av skatter och avgifter via det månatliga skattekontot.

Under de senaste åren har det brustit i ägarstyrningen i de statsägda bolagen. Överstora bonus till ledande personer i statsägda bolag, ledde under den förra regeringsperioden till att en arbetsgrupp tillsattes i syfte att göra anvisningar för bl.a. hur ledning och personal skall premieras.

Under den gångna veckan rapporterade Helsingin Sanomat att pensionsbolaget Ilmarinen köpt Finnairs vd, Mikko Vehviläinens bostad, för 1,8 miljoner euro. Ilmarinen i sin tur har ingått ett hyresavtal med Finnair, vilket betyder att Vehviläinen bor kvar i bostaden med bostadsförmån. Arrangemanget innebär en månatlig merkostnad för Finnair om cirka 8000 euro per månad. Anmärkningsvärt är att detta arrangemang görs i en situation där bolaget har flera år av förluster bakom sig. Minister Heidi Hautala som ansvarar för ägarstyrningen i de statsägda bolagen har ifrågasatt Finnairs styrelseordförandes Harri Sailas agerande i ärendet, emedan Sailas också är Ilmarinens vd.

Det ligger i ägarnas gemensamma intresse att bolaget har en kunnig ledning, som är engagerad i verksamheten och som agerar i enlighet med ägarnas intressen, och att bolaget både kan anställa och i sin tjänst hålla kvar sådana personer som det behöver för en framgångsrik verksamhet. Men, man ska man noga se till att eventuella premieringssystem inte leder till sådana överdrifter att t.ex. de mål som ägaren satt för premieringssystemet äventyras.

Enligt aktiebolagslagen, som också gäller statsägda bolag, bör bolagsledningen alltid agera utgående från principen vad som är bäst för ägarna. Aktiebolagslagen stipulerar vidare att bolagets ledning skall omsorgsfullt främja bolagets intressen. Vidare säger lagen att alla aktier bör medföra lika rätt i bolaget, om inte annat föreskrivs i bolagsordningen. Bolagsstämman, styrelsen, verkställande direktören eller förvaltningsrådet får inte fatta beslut eller företa någon annan åtgärd som är ägnad att ge en aktieägare eller någon annan en otillbörlig fördel till nackdel för bolaget eller någon annan aktieägare. I detta fall kan man fråga sig om transaktionen mellan Vehviläinen och Ilmarinen, gett Finnairs vd en otillbörlig fördel i förhållande till bolagets aktionärer.

Har verkställande direktören och styrelseordföranden skadat bolaget? Juridiskt sett kan det vara svårt att utmäta en fällande en dom i saken. Däremot kan man med fog anse att Finnairs operativa ledning och dess styrelse agerat i strid med aktieägarnas intressen. Bostadsaffärens syfte har inte varit att förbättra bolagets ekonomiska ställning utan tvärtom leder det till en försämring. Detta kan ses som anmärkningsvärt och oansvarigt agerande av ledningen i ett statsägt krisbolag därför att ledningen och styrelsen har agerat ur ett själviskt perspektiv. Agerandet leder till ett misstroende både bland personal och allmänhet, i detta falla skattebetalare som kan betecknas som ägare. Undertecknad lämnade i fredags in ett skriftligt spörsmål till Minister Hautala. Frågan lyder om
vilka åtgärder regeringen ämnar vidta för att säkerställa en god och öppen förvaltningskultur i flygbolaget Finnar, där staten är den största aktieägaren, samt på vilket sätt minoritetsägarnas intressen i bolaget beaktas utgående från vad lagen förutsätter.

Debatten om kommunreformen kommer under de närmaste månaderna att vara intensiv. Redan före tjänstemannagruppen presenterade utredningen, som består av flera hundra sidor av fakta, statistik och framtidsprognoser, så har tyvärr många ledande kommunala tjänstemän och en del folkvalda gått hårt ut i syfte att sänka reformen. Man vill inte ens bekanta sig med materialet. Man vill inte lyssna. Kanske därför att man inte vill hör sanningen. Är man rentav rädd för förändringar och den egna maktpositionen?
Som folkvalda representanter på kommunal- och riksplan förväntas vi att ha ett större ansvar för hur vi agerar och hur vi uttalar oss i olika frågor än medborgaren överlag. Därför tycker jag att det är ledsamt att se hur vår tidigare statsminister agerar när det gäller kommunreformen. Den ena dagen river hon sönder kommunkartor, och ännu därtill skryter med det, den andra dagen säger hon att hela kommunutredningen ska sänkas i Atlantens djup. Varför behövs reformen? I en del kommuner ser situationen ännu rätt bra ut, medan det bland de nuvarande 336 kommunerna finns flere som knappt klarar av att sköta sina nuvarande ålägganden. Man måste också se längre in i framtiden. Hur ser läget ut om 10 eller 20 år. En annan viktig faktor är också hur inkomstunderlaget kommer att utvecklas. Idag utgör statsandelarna ca 30 procent av kommunernas inkomster. Med beaktande av den negativa utvecklingen inom den offentliga ekonomin, samt den demografiska utvecklingen, så måste alla beslutsfattare med ansvarskänsla inse att något radikalt bör göras.

Kommunreformens syfte är att få till stånd en livskraftig kommun- och servicestruktur. En livskraftig kommun- och servicestruktur som baserar sig på en befolkningsstruktur där också den framtida befolkningsutvecklingen tryggar en tillräcklig befolkning i arbetsför ålder samt tillräckliga ekonomiska resurser och personalresurser för att trygga servicen. En livskraftig kommunstruktur ska i framtiden förmå ansvara för ordnandet av centrala välfärdstjänster.

Ser man enbart på den föreslagna kommunkartan kan man säkert få hicka. Men trots att utredningsmaterialet är digert kan det löna sig att se helheten. Enligt regeringsprogrammet är målet med regeringens kommunpolitik att trygga högklassiga och enhetliga kommunala tjänster på ett kundorienterat sätt i hela landet, samt skapa förutsättningar för utvecklingsverksamhet som stärker kommunernas ekonomi. Arbetsgruppens förslag bygger på flera av perspektiv och parametrar. Det är skäl att minnas att kommunsammanslagningar alltid bygger på en helhetsbedömning av olika parametrar och behovet av strukturförändringar bestäms inte utifrån någon enskild parameter.

Sett ur Österbottniskt perspektiv kan man till och med finna nya utvecklingsmöjligheter genom reformen. Den Österbottniska kusten har ytterligare potential att utvecklas. Vårt geografiska läge, närheten till Sverige, tvåspråkigheten, exportinriktad industri, alla dessa styrkor kan utnyttjas ännu effektivare om vi förmår att se längre än till den egna stugknuten. Därför vore det önskvärt att vi i det svenska Österbotten för en fruktbar dialog om kommunreformen. Vi har århundradets möjlighet att göra något bra.