Är bristen på skolfred lärarnas fel?

      Inga kommentarer till Är bristen på skolfred lärarnas fel?

Under de senaste dagarna har det diskuterats livligt om skoldisciplin och arbetsron i skolorna. Nyheten om att en lärare i Helsingfors skulle avskedas, eftersom han i mars knuffade ut en störande elev ur skolans matsal, har väckt mycket känslor. Webbadressen för att stöda läraren har under en kort tid samlat över 200 000 underskrifter. Utbildningsverket anser, att läraren inte agerade sakligt och att han därför inte kan fortsätta i sitt jobb. Läraren själv tycker att han agerade enligt lagen, och även lärarfacket OAJ säger att sparken är en för drastisk åtgärd i detta fall.

Jag vill inte ta ställning till ett enskilt fall, men tycker att incidenten är en signal som bör tas på allvar. Vet vi vad som egentligen händer i skolorna idag? Hurudan är dagens skola som arbetsomgivning för lärare och elever? Det allra viktigaste för en god inlärningsomgivning är trygghet. Varje elev – och lärare – måste kunna känna sig trygga i skolan. Detta identifieras även i lagen om grundläggande utbildning, som tydligt säger att ”den som deltar i utbildning har rätt till en trygg studiemiljö.”
Enligt förfrågan av OAJ känner 71 procent av lärarna att arbetsron i skolorna har försämrats betydligt. Detta betyder att lärare inte har arbetsro – och att eleverna inte har möjlighet till bästa möjliga undervisning, eftersom lärarna måste koncentrera sig på disciplinproblem i stället för undervisningen.

Ur lagstiftningssynvinkel är det dags att fråga, om lärare har tillräckligt med verktyg för att försäkra trygghet och arbetsro i skolan. Regeringen ska under de närmaste månaderna avge en proposition som ska ge lärare rätt, att till exempel kontrollera innehållet i elevens väska i fall den antas innehålla farliga föremål. Propositionen kommer säkert att behandlas noggrant i riksdagen. Dessutom är det viktigt att man följer upp hur lagen kommer att fungera och vid behov vidta nödvändiga åtgärder.

Det är klart att lagstiftningen måste preciseras och uppdateras. Dessutom måste både lagstiftningen och praxisen vara så tydliga, att det är lätt för lärarna att veta vilka verktyg de får använda för att försäkra trygghet och arbetsro i skolan. Annars vågar ingen agera. Dock vill jag betona, att lagstiftningen inte kan lösa alla våra problem. Det räcker inte att vi ger lärarna verktyg att släcka bränderna, vi måste jobba så att eleverna inte tänder brasor. Vi måste också verka för att få tillbaka en kultur av respekt och ansvar, även bland barn och unga. I detta spelar familjerna en stor roll. Uppfostringsansvaret hör ju fortfarande till föräldrarna.