Att inte bli förstådd på sitt modersmål

Torsdagens debatt om svenskans ställning ledde till en hätsk debatt i riksdagen. Denna gång höll jag i huvudsak mitt anförande på svenska. Jag gjorde detta medvetet, men det ledde till starka protester. Flera sannfinländare protesterade för att de inte förstod. Varför valde jag att i huvudsak tala svenska? Jag ville på detta sätt demonstrera hur det är att leva i vardagen som finlandssvensk. Att inte bli förstådd på sitt modersmål eller att inte förstå andras språk. Språkpolitik måste alltid bygga på vissa klara grundprinciper. Utgångspunkten bör vara att alla språk har ett egenvärde och att alla har rätt att använda sitt språk.

Det har länge pågått en organiserad kampanj mot svenskans ställning i Finland. Man hör ofta att finlandssvenskarna är en av världens mest privilegierade minoriteter. Hur går det påståendet ihop med det faktum att andelen finländare som har svenska som modersmål har minskat från runt 15 procent till under 6 procent under de senaste tvåhundra åren. Ändå finns det minoritetsspråk i Europa som inte har drabbats av samma nedgång – för en del språk har tvärtom trenden svängt.

Orsakerna till svenskans tillbakagång i Finland har flera orsaker. Det märks tydligt hur kampanjerna mot svenskan spelat en stor roll. Den första kampanjen fördes redan under slutet av 1800-talet, då den fennomanska programförklaringen ett språk, ett folk, en nation lanserades. På 1930-talet gick den finska ultrahögern hårt ut mot de svenskspråkiga, vilket ledde till att många såg sig tvungna att byta språk och namn för att göra karriär.

Historien upprepar sig. Sannfinländarnas och Finskhetsförbundets antisvenska kampanj verkar vara en medveten strategi. De skjuter nu in sig på det som de kallar tvångssvenskan. Tyvärr befarar jag att deras mål är att beröva svenskan dess ställning som nationalspråk.

Det finns flera skäl till varför svenskan bör förbli ett obligatoriskt studieämne. Finland har två nationalspråk. De båda språkens grundlagsfästa ställning är ett ömsesidigt löfte mellan de flesta politiska partierna. Målsättningen bör vara att uppnå tvåspråkig kompetens hos hela befolkningen. Det är också den linje som många finska politiker, som president Niinistö, Paavo Lipponen, Martti Ahtisaari, med flera framhållit. De aspekter som jag här skrivit lyfte jag fram i diskussionen, men sannfinländarna godtog inte min argumentation. Tyvärr.