Enligt fredsavtalet som undertecknades 2005 av regeringen i Khartum och Södra Sudan, representerat av Sudan People´s Liberation Movement, (SPML) skall en folkomröstning om södra Sudans eventuella självständighet äga rum inkommande januari.

SPLMs Europatalesman Ali Abdelatif Husseinin berättade dock vid en överläggning på onsdagen i Helsingfors, att allt just nu verkar osäkert och att Khartum inte följer de förberedelser som fredsavtalet omfattar. Öppna frågor är bl.a. gränsdragningen, fördelningen av oljeintäckterna mm.

Jag kommer att be Kristdemokraterna i riksdagen att också uppmana andra partier att uttrycka sitt stöd för att en demokratisk och fri folkomröstning kan hållas i januari. I värsta fall kan att ett nytt inbördekrig bryta ut som kan innebära enorma flyktingströmmar och kosta oskyldiga människor livet.

SPLM är ett socialdemokratiskt parti, men nu måste alla partier arbeta för en fredlig lösning på konflikten.

Enligt Ali Abdelatif Hussein är stödet från Finland och Europaparlamentet mycket viktigt eftersom Khartum noga följer med hur olika länder ställer sig till utvecklingen. Ett betydande antal länder har redan lovat erkänna södra Sudans självständighet om landets befolkning väljer det alternativet.

Kristdemokraterna och SPLM kommer att hålla regelbunden kontakt för att följa med utveckling under hösten.

Ärlighet och öppenhet avgörande faktorer i valet

Kristdemokraterna satsar på tillväxt i nästa riksdagsval. Väljarna kommer att söka nya alternativ, på grund av det värdevakum som uppstått, genom de stora partiernas agerande. Valperioden har präglats av den ena skandalen efter den andra. Skandalerna har dominerat nyhtesrubriceringen från riksdagen. Nära 30 riksdagsledamöter och ett tiotal ministrar lämnade in bristfälliga och lagstridigt ifyllda valfinansieringsdeklarationer. Kristdemokraterna hade ingen smutsbyk att tvätta i detta sammanhang.  Riskdagsvalet kommer att vara ett vägval där ärlighet och öppenhet kommer att avgöra. Finland har inte råd med nya skandaler. Nästa valperiods politiska verksamhetskultur kommer att avgöras i valurnorna. Kristdemokraterna har som målsättning att erövra 12 mandat, vilket innebär 5 flera än vad partiet nu haft. Partiet försöker få tilläggsmandat speciellt i Helsingfors och Nyland. Dessutom finns det realistiska möjligheter att få tilläggsmandat i 3-4 valkretsar. Partiet har nu bättre möjligheter tack vare att vi går till val på egna listor i flera kretsar än tidigare. Dethär är positivt för KD. I tidigare val har man varit tvungen att koncentrera rösterna enbart på en kandidat p.g.a valförbund. Nu har vi flere starka kandidater att satsa på.
Vi har nu också flere unga, samt genom yrket kända mänskor, som ställer upp i valet. Dethär kommer att märkas speciellt på kandidatlistorna i Helsingfors och Nyland. Därför kommer partiet att satsa mera än tidigare i dessa kretsar.

Europeiska politiker fördömde Israels försök att stoppa den illegala flottiljen förrän man kände till fakta

Flera europeiska ledare var snabba med att fördöma Israels motkampanj senaste måndag vars syfte var att förhindra en illegal flottilj från att nå Gaza – långt innan information och videofilmer visade, att aktivisternas beskrivning om att det fanns människorättsaktivister ombord på ett av fartygen, i verkligheten visade sig bestå av beväpnade som våldsamt attackerade israeliska militärer.

Trots att Israel, flera dagar innan händelsen, offentligt erbjöd sig att inspektera och sedan överföra flottiljens biståndsmaterial till Gaza, har det nu lett till att många motståndare till Israel, kommer med vilda anklagelser om att humanitära förnödenheter är blockerade från att komma in i Gaza. Dessa påstående står i strid med verkligheten. Ta bara en titt på hur mycket stöd Israel regelbundet levererar till Gaza, och vad det innebär konkret för Gazainvånarna:

• Över en miljon ton humanitära förnödenheter levererades av Israel till folket i Gaza under de senaste 18 månaderna – det innebär nästan ett ton av stöd för varje man, kvinna och barn i Gaza.

• Enbart under första kvartalet 2010  (januari-mars) överlämnade Israel 94.500 ton förnödenheter till Gaza. Det är väldigt lätt att missa vad det faktiskt innebär för människorna i Gaza. Förnödenheterna omfattade:
o 40.000 ton vete – som räcker till 53 miljoner brödlimpor;
o 2.760 ton ris – som motsvarar 69 miljoner portioner;
o 1.987 ton kläder och skor – motsvarande en vikt på 3,6 miljoner par jeans
o 553 ton mjölkpulver och barnmat – motsvarande  3,1 miljoner dagsportioner för sex månaders babyn.
• Detta återspeglar en långsiktig insats av Israel, att leverera ett omfattande och brett utbud av stöd till Gazas civila, medan de samtidigt försökt begränsa möjligheten för Hamas att importera missiler som skjuts mot städerna i södra Israel.

Under år 2009 levererade Israel följande biståndsmaterial:
o Under de muslimska heliga dagarna av Ramadan och Eid al-Adha, skickade Israel 11.000 nötkreatur till Gaza – tillräckligt för att räcka till 8.800.000 måltider av nötkött;
o Mer än 3.000 ton hypoklorit levererades för vattenrening – som räcker till 60 biljoner gallon renat vatten
o Israel skickade 4.883 ton medicinsk utrustning och medicin till Gaza – motsvarande en vikt på över 360 tusen, innehållande bl.a första förbandslådor.

En nödvändig fråga för oss alla: Hur skulle vi agera – och vad skulle vi kräva av våra ledare, om Hamas skulle skjuta raketer mot vårt land varje dag?

EU minstrarna har under natten kommit överens om en 750 miljarder euros valutafond för att säkerställa att länder med problem; läs Grekland, Portugal, Spanien, England och Irland, skall garanetaras lån till ”rätt marknadspris” vid behov av eventuell tilläggsfinansiering.

Hoppas att beslutet biter på de ”fria markandskrafterna”. Jag är nu på väg till Vilnius för att delta i EPP gruppens vårmöte. Skall bli intressant att lyssna till hur stats- och finansministrarna från de olika borgerligt styrda länderna uttalar sig. Är EU på väg bort från den enda saliggörande ”fria marknadskraftsteorin” in i det gamla socialistiska systemet där man bär ett kollektivt ansvar för andras slarv?

Dagvårds- och utbildningsnämndens beslut från tisdagens möte i Pedersöre innebär att Lappforsbarnen är tvungen att gå i skola i Överesse eller i Bäckby, tills kommunfullmäktige tar ställning till ett eventuellt nybygge. Beslutet kan inverka menligt på den framåtanda som nu finns i Lappfors.
Nämnden kunde med fördel ha gått in för att ytterligare söka alternativa, temporära lösningar i fastighetsfrågan. Ifall byarådets arbetgrupp ännu hittar lämpliga lokaliteter, bör det finnas beredskap att ta ärendet till ny prövning. Det skulle upfattas som en positiv signal och samtidigt indikera att beslutfattarna ger Lappforsborna en rejäl chans att få hålla kvar skolan i Lappfors.

Under de senaste åren har kommunerna längs Kust-Österbotten i flere repriser levt med kniven på strupen. Vasaregionen håller på att mista sin tidigare starka position till förmån för Seinäjoki. Karleby har ett överhängande hot att dras norrut och Jakobstadsregionens kommuner har svårt att hitta en klar gemensam vision om hur regionen kunde utvecklas.

Samtidigt borde vi få till stånd samarbetsformer mellan de tre städerna i Kustregionen. För tillfället ser utvecklingskurvan sämst ut för just Jakobstadsregionen. Förväntningarna på KSSR processen är stora. Men – kommer de eventuella förändringar som KSSR för med sig, att räcka för att Jakobstadsregion skall klara av välfärdsservicen i framtiden?

En region där den politiska visionen är suddig är defintivt inte attraktiv för nya företagsetableringar. En splittrad region är inte heller något bra utgångsläge i samarbetsförhandlingar med andra aktörer. Därför borde en seriös diskussion inledas om kommunsammanslagningar i Jakobstadsregionen. Lika brådskande vore att söka win-win koncept för Vasa-Jakobstad-Karleby. Alla de tre städerna kunde ha goda förutsättningar att växa och utvecklas tillsammans. Vi har hamnarna, vi behärskar de båda nationalspråken osv. Men – alltmedan kustsanden rinner i timglaset så lyfter städerna och kommunerna inåt landet på svansen.