Brister i barnskydd kostar – i värsta fall liv

 

Torsdagen den 27 september firades 7-årsdagen för barnombudsmannaverksamheten i Finland. Dagen till ära ordnades en aktuell debatt i riksdagen gällande barnskyddet. Av flera skäl kan man konstatera att debatten satt väl i tiden, speciellt med beaktande av vad som håller på att hända i vårt land.

För bara någon vecka sedan tvingades vi ta del av nyheterna om hur en åttaårig flicka i Helsingfors tvingades leva under ständig plåga och skräck, där hennes egen far och hans sambo spelade huvudrollen. Flickans situation var känd för de sociala myndigheterna. Enligt åklagaren hade det
gjorts tolv olika anmälningar till barnskyddsmyndigheterna, bland annat också från hennes skola. Flickan var omhändertagen under några månader, mådde bra, men fick ångest när hon måste tillbaka till sitt hem. Barnskyddsmyndigheten tyckte att man skulle låta pappan och sambon få göra ännu ett försök att vara föräldrar. Två månader senare var flickan död, misshandlad och långsamt kvävd. Enligt rättsläkaren räckte hennes dödskamp mellan fyra och sex timmar. Polisen och myndigheterna har nu startat en förundersökning mot barnskyddet.

Under tio år har 48 barn dödats av någondera av sina föräldrar, i sina hem. Hur kan sådant ske i dagens Finland? Något har gått allvarligt snett. Behovet av barnskydd har ökat i rask takt. År 2010 var kommunernas utgifter för anstalts- och familjevården i barnskyddet 619 miljoner euro och öppenvårdens utgifter minst 236 miljoner euro. I kommunerna har man gått in för att svara på det ökande barnskyddsbehovet genom att i den öppna vården fokusera på förebyggande och tidigt ingripande. Men, trots att kommunerna gått in för att ändra på sina produktions- och verksamhets-sätt, verkar det som om barnets bästa inte alltid förverkligas. Tröskeln för ett omhändertagande är hög. Men, man får fråga sig om den inte är för hög, ifall ett socialarbetarteam med alla de signaler som fanns när det gällde åttaåringen, ändå valde att avvakta. Socialmyndigheterna kan inte förhindra att någon misshandlar eller tar livet av sitt barn. Men, om det finns misstankar att det
föreligger risker att en farlig situation kan uppstå, måste tryggandet av ett barns liv ha högsta prioritet.

I riksdagdebatten framhölls bland annat att kommunerna bör återinföra hemhjälpen till familjerna. Beskeden om kvalitetsvariationerna inom barnskyddet, begränsningarna i vardagsstödet till barnfamiljerna och bristerna inom elevvården i skolorna utgör allvarliga
signaler. Både staten och kommunerna bör ställa barnens och de ungas bästa som strategiskt mål, eftersom vägkosten för välbefinnande i vuxenåldern skapas i barndomen. En bra kommun för barn och unga ligger även i skattebetalarnas intresse. Det är skäl att minnas att förebyggande tjänster blir förmånligare än att åtgärda problem efteråt. Brister i barnskydd kostar alltså, och vad ännu
värre är, det kan också kosta oskyldiga barns liv.

 

Peter Östman

riksdagsledamot, KD