Kategoriarkiv: EU

Valet av Spitzenkandidat

Valet av EPP:s spitzenkandidat, mellan tysken Mannfred Weber och Finlands förre statsminister Alexander Stubb, avgjordesEPP-kongressen som hölls i Helsingfors under veckan. KD Finland hade öppet deklarerat sitt stöd för Weber.

Kongressen samlade många europeiska statsledare, bl.a. den tyskeförbundskanslern Angela Merkel. Slutresultatet blev det som många förutspått. Weber fick 492 röster av de 621 delegater som deltog i röstningen i Helsingfors. Det betyder att de Europeiska kristdemokraterna och konservativa valde tysken Manfred Weber till vår toppkandidat till posten som EU-kommissionens ordförande inför nästa års EU-val. EPP är EU-parlamentets största partigrupp och väntas hålla positionen efter valetnästa vår. Det ger valet av Weber extra tyngd.

Manfred Weber har varit ledamot i EU-parlamentet sedan. År 2014 valdes han till gruppledare i kristdemokratiskt konservativa EPP. Weber tillhör bayerska kristdemokraterna CSU, systerparti till förbundskansler Angela Merkels CDU.

Både Weber och Stubb är goda talare. Sin vana trogen framförde Stubb sitt budskapflera språk och bevisade att han kan EU:s historia innantill. Stubbs i övrigt fina framträdande, påminde ändå mera om en proffsföreläsning, än ett politiskt framträdande. Han profilerade sig även som mera liberal än Weber.

Förutom att Weber starkt backades upp av flera statschefer, bl.a. av Merkel, inverkade framförallt det politiska budskapet till Webers fördel. Weber underströk i sitt tal de genuina kristdemokratiska värderingarna,med fokus på familjen och den kristna mänskosynen. Det kändes det bra, att en klar majoritet av EPP-gruppen representerar samma värderingar som Kristdemokraterna i Finland.

Därför hade KD gått in för att öppet stöda Weber. Vårt val stod inte mellanen finländare eller en tysk. Vi valde utgående från hur vi önskar att Europa skall ledas och utvecklas i framtiden.

Kongressen beslöt s.g.s enhälligt godta bl.a. en resolution som den svenske kristdemokraten Lars Aduktsson hade initierat, gällande EU:s finansieringav den palestinska administrationen. Human Rights Watch rapporterade i oktober om hur myndigheterna, framförallt Hamas, ngslar och torterar medborgare Västbanken och Gaza. EU, Kanada, Norge och Turkiet betalade senaste år över 12 miljoner euro till den palestinska administrationen. EU bör frysa finansieringen om inte den palestinska administrationen upphör med sina våld och terrordåd, mot både den egnabefolkningen och mot Israel. I resolutionen uppmanades även den palestinska myndigheten och Israel att återuppta fredsförhandlingarna.

Summa summarum lämnade EPP-kongressen en god eftersmak. Kongressen i Helsingfors stärkte bilden av Finland som en trygg plats och en inpirerande miljö för internationella toppmöten.

 

Dela

Israel – 70 år i världens blickpunkt

Det har gått endast dryga sju decennier efter förintelsen i Auschwitz. På måndagen den 14 maj, är det 70 år sedan David Ben-Gurion presenterade det slutliga utkastet till Israels självständighetsförklaring. Några minuter efter Ben Gurions självständighetsdeklaration, erkände USA som första land staten Israel. Flera andra länder följde snabbt efter. Vad gjorde de kringliggande arabländerna? Egyptiska, Syriska, Libanesiska, Irakiska, Jordanska och ännu en samarabisk styrka, anfaller följande dag den lilla staten Israel. Till arabstaterna räknas totalt 21 länder, vilka har stora landområden och naturrikedomar. Israel är ett litet land, ungefär lika stort som Nylands län och utgör endast 1 procent av arabstaternas sammanlagda yta.

70 år senare är Israel och Mellanöstern åter i världens blickpunkt. Knappt tre år efter att den amerikanska kongressen röstat för det avtal som Barack Obama ingått, gällande Irans kärnvapenprogram, meddelar president Trump att han säger upp avtalet. Redan i februari informerade Trump de europeiska länderna, som var parter i Iranavtalet, om de brister som han ville åtgärda för att fortsätta avtalet.

Den Islamska republiken Iran, som grundandes 1979, har haft en ideologi som syftar till att ”exportera den islamska revolutionen.” Det här är inte bara tomma ord från de andliga mullornas sida. Regimens ledare manipulerar ofta stora folkmassor till att deklarera död och förintelse åt USA, Israel och den moderna västvärlden. Mot denna bakgrund kan man fråga sig varför skulle Iran, genom det internationella atomenergiorganet IAEA, redovisa alla sina militära anläggningar och hemligheter till USA, som Iran ändå betraktar som sin ärkefiende?

De iranska ledarna proklamerar ofta, att deras mål är att förgöra Israel. Revolutionens ledare är Irans högste andlige ledare och statschef. För närvarande är det ayatollah Ali Khameini som innehar posten och han har den mest centrala rollen i Irans politik. Khameini är även högste befälhavare för Irans väpnade styrkor och milis. Ayatollah Khamenei gav för något år sedan ut en bok, Palestina, där han berättar om sina planer om att förgöra den Israeliska staten. Under senare tid har Iran trappat upp sin närvaro i Syrien. Israel har varnat för att detta kommer att ske. För några dagar sedan såg vi hotet bli verklighet, när de 20 första missilerna avfyrades mot Golanhöjderna i Israel. Från syrisk mark. Av iranska styrkor.

Den Israeliska underrättelsetjänsten, Mossad, kom nyligen över en mängd hemlig information från den Iranska regimen. Informationen bekräftar det som en del militärexpertis befarat. Kraven på ändringar i avtalet bör därför ses som både en möjlighet och nödvändighet, inte bara för USA, utan också för Europa. Om avtalet ska få en fortsättning måste bl.a. IAEA kunna inspektera det som krävs och Irans missilräckvidd måste begränsas. Annars är risken uppenbar, att Iran återupptar och slutför sina planer om kärnvapenmissiler, så fort avtalet möjliggör det.

Det är mycket som står på spel om Iran får tillgång till kärnvapen. Det är fråga om mera än enbart Israels och det judiska folkets öde. På spel står USA:s, Europas och det kan gälla den västerländska civilisationens framtid. Hoppas att Europas ledare inser allvaret och prioriterar mänskoliv, framom möjligheterna till de miljardinkomster, som det ekonomiska samarbetet med Iran utgör.

Peter Östman

Riksdagsledamot, KD

Ordförande för riksdagens Finland-Israel vängrupp

Dela

Förintelsen – Om detta må ni berätta

Under de senaste åren har historieforskare och fritänkare kommit med uttalanden som syftar till att förringa, eller till och med förneka Hitlers utrotningskampanj av judarna. Dessa uttalande har lett till en ökad antisemitism i flera länder. Förintelseförnekandet har sitt ursprung i antisemitism och betecknas i många europeiska länder som hets mot folkgrupp, och är därför förbjudet, i likhet med till exempel nazistiska hakkors.

Även Irans expresident, Mahmoud Ahmadinejad, har talat om Förintelsen som en ”myt”. Hamas har publicerat texter där Förintelsens existens ifrågasätts. Förintelseförnekarna påstår bl.a. att Hitler och Nazisterna inte hade någon plan för att utrota Europas judar, samt att antalet judiska dödsoffer är betydligt färre än de fem till sex miljoner, som nämns i etablerad forskning. De påstår också att dödsfallen inte berodde på systematiska massavrättningar, utan på grund av sjukdom

En del förintelseförnekare kallar sig antisionister. De ser sionisterna som ansvariga för Nürnbergrättegångarna, samt att Förintelsen endast iscensatts för att skapa en kollektiv skuldkänsla hos människor i Västvärlden, samt för att gynna Israel.

FN:s tidigare Generalsekreterare Kofi Annan uttalade sig för något år sedan om de som förnekar förintelsen. Kofi Annan sade; ” att minnas är en nödvändig tillrättavisning till dem som säger att Förintelsen aldrig har hänt, eller har överdrivits. Vi måste förkasta deras falska påståenden alltid och överallt där dessa kommer fram”.  Också EU-Komissionär Viviane Redding, som ansvarar för de grundläggande rättigheterna, har efterlyst att alla EU-länder borde göra det straffbart att bestrida att förintelsen har ägt rum. I Sverige gavs år 1997 en bok om Förintelsen i Europa 1933-1945″. Boken, ”Om detta må ni berätta”, kom till för att sprida fakta och information samt skapa diskussion om medmänsklighet och människors lika värde.

Rasistiska uttalandena och tecken på antisemitism ökar också i Finland, både i tidningsinlägg och på nätet. Är vår lagstiftning gällande hets mot folkgrupp tillräckligt tydlig, för att förhindra ökad rasism och högerextremism. För att få svar på frågan lämnade jag i veckan in ett skriftligt spörsmål, för att utreda möjligheten att förbjuda uttalanden som förringar, eller förnekar förintelsen.

Biträdande justitiekansler Puumalainen har uppmanat Utbildningsstyrelsen att se över direktiven gällande skolornas jul- och våravslutningar där man sjunger psalmer. Att förbjuda psalmsång i våra skolor, samtidigt som det är tillåtet, att på offentliga forum förneka förintelsens existens, låter helt enkelt för absurt.

 

Dela

Ljusglimtar inom eurozonen

Senaste veckoslut deltog jag i ett möte i Madrid. Representanter från de Europeiska Folkpartierna och Kristdemokraterna deltog och värd för mötet var premiärminister Mariano Rajoys center-högerparti Partido Popular. Mötet var intressant ur två perspektiv. Finns det ljusningar i sikte inom eurozonen och vågar man tro på de positiva signaler som hörts från Spanien de senaste veckorna?

Spanien har genomlidit en fem års kris med en sprucken fastighetsbubbla och rekordhög arbetslöshet. Den spanska detaljhandeln har gått nedåt tre år i följd. För bara ett år sedan behandlade vi i riksdagen den spanska regeringens ansökan om ett 100 miljarders stödpaket, som syftade till att rädda banksektorn. Den spanska statsskulden var då inte ännu katastrofalt hög, i relation till deras BNP, men räntan på statslånen sköt i höjden, bl.a. på grund av problemen på fastighetsmarknaden. I slutet av året visade det sig dock att Spanien behövde låna endast 41 miljarder, istället för begärda 100 miljarder euro.

På hösten 2012 såg vi i regeringen och i stora utskottet mycket allvarligt på situationen. Ifall Spanien skulle ha varit tvungen att begära nödlån från stabiliseringsfonderna, också för statslånens del, skulle resurserna inte på långt när ha räckt till. Faran för att eurozonen skulle spricka, var i det skedet verkligen överhängande.

För en dryg månad sedan meddelade Spaniens premiärminister Mariano Rajoy, att de är ute ur recessionen. Senaste veckas ekonomiska rapporter bekräftade den spanska statsministerns prognos. Spanien nådde tillbaka till tillväxt under det tredje kvartalet, efter två och ett halvt år av krympande ekonomi. Men tillväxten är ännu på en låg nivå och återhämtningen går i sakta fart. Beskedet innebär trots allt Spaniens första positiva tillväxtsiffra, sedan det första kvartalet 2011. En starkare spansk export ligger bakom vändningen, enligt Spaniens centralbank Banco de España. Industristatistik pekar också mot att förstärkningen fortsätter.

Under helgens möte hade vi möjlighet att diskutera Spaniens och eurozonens utmaningar. Både premiärminister Mariano Rajoy och utrikesminister José Manuel G. Margallo såg ljus i tunneln. Den spanska regeringen har målmedvetet gått in för att rekonstruera landets ekonomi och genomför reformer, som visserligen smakar som en besk medicin folket, men är nog så nödvändiga. Och en majoritet av Spanjorerna verkar ha insett behovet av reformerna. En vändning till det bättre inger hopp om bättre tider också för grannlandet Portugal. Är då eurokrisen över? Nej, det återstår ännu mycket arbete i många EU-länder, förrän eurozonen återvinner sin konkurrenskraft och tillväxten tar fart. Men en ljusning verkar vara i sikte och förr eller senare borde det leda till positiva effekter också för vår exportberoende industri.

Dela

EU måste förändras

EU måste få tillbaka medborgarnas förtroende. Under de senaste decennierna har EU präglats av fred, demokrati och mänskliga rättigheter. Men, i finanskrisens spår har medborgarnas förtroende för unionen naggats i kanterna. Därför måste EU förändras.

Det räcker inte med att EU utgör världens största marknadsområde. Emedan en allt större del människor upplever arbetslöshet, fattigdom och misär, finns det risk för att man förlorar visionerna. Faran är då också uppenbar, att populisterna vinner allt större understöd. Detta trots att inte de heller har några klara lösningsmodeller på problemen. Lösningen är inte extremnationalism. Svaren och lösningarna måste hittas genom att förtydliga vad EU betytt och kommer att betyda för människorna i vardagen. Också för de länder vars medborgare inte behövt uppleva krigets fasor sedan andra världskriget.

Mitt i den ekonomiska krisen finns det ändå många positiva saker som EU fört med sig. En del av dessa har blivit så självklara för oss, att vi kanske inte ens kommer ihåg att de har med unionen att göra. Till exempel, fri rörlighet inom unionen, frihet att välja studieplats eller arbetsplats i ett annat EU-land. Dessa exempel på saker som man lätt tar för givet.

Ur den ekonomiska synvinkeln har medlemskapet i EU och EMU också haft positiva konsekvenser för finländare. Jag vet att för många som läser detta, går tankarna t.ex. till Grekland och Spanien.  Ja, det är sant, vi berörs också av negativa utvecklingar i euroområdet. Men för Finlands medborgare har EU- medlemskapet  och tillhörandet av euron, betytt låg och stabil inflation, och nu under lågkonjunkturen också mycket låga bostadsräntor. För företag har en gemensam valuta och en gemensam marknad underlättat exporten.

Ingen kan med säkerhet säga hur Finland skulle se ut idag, om vi inte gått med i EU för nästan tjugo år sen. Men när vi nu är med, är det vår skyldighet att påverka Finlands och unionens framtid, och på bästa möjliga sätt dra nytta av de möjligheter som unionen bjuder för vårt land.

Dela