Det krävs ännu mycket arbete för att få Europa i

Den politiska veckan har åter en gång handlat mycket om EU. I början av veckan analyserades resultaten av Greklands parlamentsval och Frankrikes presidentval. Valresultaten återspeglar den oro som finns just nu i Europa. Larmklockorna börjar ringa. Högerextremismen sprider sig, populismen frodas och ett allmänt missnöje pyr under ytan. Och inte utan orsak. Finanspolitiken har inte skötts på ett önskvärt sätt. Mitt i denna turbulens är det orsak att stanna upp en stund och blicka bakåt, fundera på varför Europa ser ut som det ser ut idag.

Den 9 maj firas traditionellt till minnet av EU:s tillkomst. Också i år firades Europa dagen på olika håll i Finland.   Den 9 maj 1950
lade Robert Schuman fram sitt förslag om att skapa ett organiserat Europa som en förutsättning för att bevara freden. Statsmannen Robert Schuman, som var advokat och Frankrikes utrikesminister mellan 1948 och 1952, betraktas som en av initiativtagarna till det enade Europa. Tillsammans med en annan fransk politiker, Jean Monnet, utarbetade han den internationellt ansedda Schumanplanen, som han offentliggjorde den 9 maj 1950. Förslaget anses ha lagt grunden till det vi nu kallar Europeiska unionen. ”Världsfreden kan inte upprätthållas
utan konstruktiva insatser mot hotande faror. Det bidrag som ett organiserat och levande Europa kan tillföra civilisationen är oumbärligt för att bibehålla fredliga förbindelser”.

När det andra världskriget var slut hade uppemot 60 miljoner människor fått sätta livet till, ett av historiens värsta folkmord skett och kärnvapnet använts för första och hittills enda gången. Världen var trött på krig 1945. I ljuset av detta kom samarbete mellan några av Europas ledande stater att bli metoden för att undvika krig och startskottet för det som idag är den Europeiska unionen.

När EU grundades var grundpelarna alltså fred och solidaritet. Solidariteten fungerar dock inte ifall det är fråga bara solidaritet i ena riktningen. Skötseln av finanskrisen förutsätter att alla euroländer förbinder sig till att få ekonomin i balans. Den nyvalde franska presidenten Hollande lovade under valrörelsen att förhandla om den finanspakt som Europaledarna nyligen enats om. Hollande´s förslag om att riva upp finanspakten är farligt. Ekonomisk tillväxt genom lånade pengar är en konstgjord lösning och förr eller senare förfaller en stor efterfaktura till betalning. Investeringar som görs med hjälp av statliga stimulansåtgärder och lånade pengar, fungerar inte som någon garant för ekonomisk tillväxt. Här kan Spanien ståta som ett exempel. Där har man gjort enorma satsningar på infrastrukturerna.
Man har byggt ett modernt järnvägsnät, som är ett av de bäst fungerande i världen. Men tyvärr syns också kostnaderna för dessa investeringar i den stora offentliga skuldbördan.

Oron för vad som ska hända med Grekland fortsätter, vilket lett till att eurons värde fallit flera dagar i följd. Och medan det grekiska folket, och övriga Europa, väntar på vilken regering som kommer ut av helgens val, fortsätter flera tunga politiker att sätta press på landet. Flera ledande tyska politiker sätter nu ny press på Grekland. Om inte landet håller sitt löfte om nedskärningar lämnas det åt sitt öde.

I dessa tecken firades alltså Europa dagen i år. Det är skäl att minnas att det gått endast 20 år sedan det förödande kriget i det forna Jugoslavien startade. De följande åren i början av 1990-talet kom att präglas av artilleribeskjutning och krypskytteeld. Granaterna föll när folket minst anade det. Barn och åldringar dödades när de köade för vatten eller bröd. 20 år efter kriget är såren långt ifrån läkta. Det återstår mycket arbete för att få Europa i balans. Inte enbart ur ekonomiskt perspektiv.