Företagsstöden kunde ha gjorts enklare, med mindre byråkrati, mindre kostnader.

När coronakrisen började blev vi vana att höra ”vi ska nog klara oss genom det här – tillsammans”. Ett bra motto i och för sig. Men hur ska vi klara det? Vi ska komma ihåg att krisen, förutom sjukdom och dödsfall, också lett till att många företag blöder. Redan i krisens början fattade regeringen beslut om att stänga restaurangerna för att hindra spridningen av coronaviruset med hjälp av en tillfällig lag. Enligt lagen fick inte restaurangerna mera servera mat och dryck i sina lokaler. Däremot fick de sälja hämtmat. Riksdagen krävde att regeringen löser frågan om kompensation till restaurangägare, samt utreder en modell där stängningen kan upphävas regionalt om epidemiläget tillåter det. Hittills har restaurangerna tvingats hålla stängt. Branschen har beräknat att stödbehovet ligger kring 350 miljoner euro för att kompensera inkomstbortfallet.

Den 8 maj 2020 lämnade regeringen en proposition till riksdagen om det så kallade restaurangstödet. Förslaget är ett stödpaket på cirka 123 miljoner euro till restaurangbranschen. Regeringens stödmodell består av två delar som kompletterar varandra. Stöd för återanställning beviljas för att stötta företagens förmåga att sysselsätta arbetstagare när verksamheten inleds på nytt. Den andra delen i modellen gäller den skäliga gottgörelse för verksamhetsbegränsningarna som riksdagen förutsätter.

Den andra delen är ett stöd som ersätter förlorade intäkter för de dagar restriktionen har gällt, från 4 april till slutet av maj. Kompensationen gäller minskade intäkter och kostnader som inte är flexibla, det vill säga stöd delas inte ut för investeringar eller dylikt. Kompensationen beviljas huvudsakligen utan ansökan, som kompensation utgående från försäljning per månad.

Branschorganisationen hoppas att riksdagen nu ska ändra på regeringens föreslagna stödsummor. Kristdemokraterna har föreslagit att stödet höjs till 250 miljoner euro. Kanske någon frågor hur vi har råd att betala ut dessa företagsstöd? Det är skäl att se på helheten. Hela företagssektorn i Finland genererar årligen skatter och andra sociala avgifter till staten Finland, till ett värde av ca 63 miljarder euro. Det betyder ca 250 miljoner euro per arbetsdag. Med hjälp av dessa euron rullar vårt välfärdssamhälle.

När myndigheterna utfärdar en nedstängning av samhället som drabbar enskilda näringsidkare – ja då bör vi också vara solidariska när räkningen ska betalas. Företagarna har stängt ner sin verksamhet till förmån för samhällets och medmänskornas bästa. För att skydda liv och hälsa. De miljarder Finland nu betalar för att stöda näringslivet är alltså nödvändiga satsningar. Alternativet skulle vara konkurser och massarbetslöshet. Det kostar samhället ännu mera. Sedan kan man fråga sig varför regeringen krånglat till det med en massa olika stödformer från olika instanser. Det kunde ha gjorts enklare. Med mindre byråkrati. Och mindre kostnader.