Förrän man delar kakan måste man ha bagare


Finland är världens bästa land. Mätt i många jämförelser. Men, utan arbetsplatstillfällen och exportföretag förmår vi inte uppehålla välfärden. Vi köper produkter och tjänster av andra länder: energi, mat och konsumtionsvaror. Vi exporterar mindre. Vi skuldsätter oss allt mera. 

Visst, det finns varor och saker vi kunde konsumera mindre av. Genom att ersätta kvantiteten med kvalitet. Försök nu då sen förklara den ekvationen åt mänskor som redan nu kämpar med en svag ekonomi. Eller till dem som har en osäker arbetsplats pga koronan. Eller till en mänska  som blev arbetslös när arbetsgivaren flaggade ut och överförde produktionen till billigare länder.

Statsministerpartiet saknar både en rätt lägesbild och vilken riktning man borde ta. Det brister både när det gäller budskap och vision. Istället sänker man Finland allt djupare genom orealistiska ideologisks drömmar.

När vi befinner oss i en lågkonjunktur behövs gemensamma krafter för att hitta lösningar. Vi behöver ide’er, innovationer och investeringar. Vi ska försöka mera. Istället för mindre. Och framförallt ge utrymme åt sådana som har ide’er.

Den här veckan har nyheterna rapporterat, att Finnair säger upp 1000 anställda och att UPM planerar att stänga Kaipola fabriken. I januari meddelade UPM om investeringar för en halv miljard i Tyskland.

Senaste veckoslut höll SDP sin partikongress i Tammerfors. Med beaktande av det ekonomiska läget förväntade man sig att statsministern skulle komma med nya förslag på hur vi ska jobba för en förbättrad sysselsättning och ekonomi.

Istället presenterades ett orealistiskt förslag, en vision om 6 timmars arbetsdag. Aldrig hade jag föreställt mig ett sådant förslag av ett statsministerparti i det läge som vårt land nu befinner oss i.

Socialdemokraterna beslöt också att gå in för ett förbud mot pälsfarmning. Också det ett beslut som ger helt fel signaler.

Tyvärr leder detta till att en hel näringsgren flyttar till andra länder med sämre förutsättningar att driva näringen på ett etiskt hållbart sätt.

Marin sade att hon kommer att fortsätta diskussionerna om arbetstidsförkortningen med löntagarorganissationerna. Statsministern glömde bort en liten men viktig detalj. Förrän man delar kakan måste man ha bagare. Vart glömdes företagen? Lönerna betalas ju fortfarande av arbetsgivaren och företagaren. Skulle förslaget om en sex timmars arbetsdag gå igenom innebär det kraftigt ökade kostnader och försämrad konkurrenskraft. Det klarar inte våra sysselsättande företag av, emedan de redan nu kämpar för att överleva. 

KD har länge efterlyst förnyelser som leder till ökad produktivetet, samt möjligheter att ingå lokala avtal. Men Marin regeringen uppvisar ingen vilja att reformera arbetslivet. Istället vill man vill dela på kakan i förväg. En sådan ekonomisk politik leder till att vårt välfärdssamhälle rasar samman.

Vi befinner oss mitt i coronapandemin. Vi har en global ekonomisk kris. Den finländska ekonomin står i fritt fall. Skall man då förkorta arbetstiden? Eller förbjuda pälsnäringen? Eller strama åt stödet för inhemska bränslen? 

Kan ett statsministerparti göra större skada för näringslivets framtidsutsikter. På ett och samma veckoslut? Knappast.