Från anpassning till konkurrenskraft

      Inga kommentarer till Från anpassning till konkurrenskraft

Imorgon öppnas riksmötet för år 2013 och riksdagens arbete i plenum återupptas. Våren kommer med säkerhet att vara fylld med politiska utmaningar och beslut, men jag dristar ändå hoppas att den ska föra med sig modiga lösningar på många av de problem vi står inför.

Det centrala målet i regeringens finanspolitik har från början av perioden varit att stabilisera den offentliga ekonomin och att minska statens skuldkvot. Målet har varit rätt, och det är nödvändigt att uppnå det ifall vi vill trygga goda, kostnadsfria tjänster för medborgarna även i framtiden.

Anpassningsåtgärderna har bestått av både nedskärningar och skattehöjningar. I det här läget är det viktigt att noggrant utvärdera hur de olika åtgärderna påverkar helheten. Skattehöjningar får inte försvaga konkurrenskraften, med påföljd att det leder till minskade skatteintäkter. Nedskärningarna får för sin del inte heller vara sådana, som leder till nya problem, som sedan måste korrigeras med skattepengar. Det är av yttersta vikt att regeringen lyckas hålla denna balansgång i finanspolitiken.

Basen för den finländska ekonomin är företagens konkurrenskraft. Vi måste arbeta aktivt för att förhindra att arbetsplatserna inom industrin försvinner utomlands. Arbetet och företagandet måste vara lönsamt i Finland. Nu när de små- och medelstora företagen kämpar med konkurrenskraftsproblem, skulle det vara skäl att på nytt utvärdera samfundsskattenivån i Finland. Regeringen har sänkt samfundsskatten till 24,5 procent, vilket var ett gott beslut. Det står också i regeringsprogrammet att vi följer utvecklingen av samfundsskattenivån i våra konkurrentländer och vid behov vidtar åtgärder. Sverige har nyligen sänkt samfundsskattenivån till 22 procent. Jag anser att det i denna ekonomiska situation finns goda motiveringar, att vi också i Finland överväger en sänkning av samfundsskatten till Sveriges nivå, eller kanske till och med lägre. Ett annat alternativ skulle vara den Estniska modellen, som uppmuntrar företag att skapa arbetsplatser. Eventuella ändringar av samfundsskattenivån bör dock kopplas till arbetsmarknadsförhandlingarna. Annars finns det risk att ändringen gynnar enbart större företag, istället för att det skapas nya finländska arbetsplatser.

Bränsleskatten höjdes från och med början av 2012, vilket i betydande grad höjt kostnaderna för de inhemska transportföretagen. Ifall den andra fasen av skattehöjningen genomförs, är det viktigt att kompensera höjningen till transportföretag och maskinföretag, genom en kompensation via skattekontosystemet. Det hjälper företag att upprätthålla sin konkurrenskraft trots skattehöjningen, samtidigt som det i slutändan också gynnar det pris som konsumenterna betalar för produkter och tjänster.

Skattepolitiken bör vara balanserad, samtidigt som man måste se vilka följder eventuella nedskärningar medför på längre sikt. Nedskärningarna får för sin del inte heller vara sådana, som leder till nya problem som sedan måste korrigeras med skattemedel. Därför är det viktigt med satsningar på familjen och på preventivt socialarbete. Sådana satsningar återbetalar sig. Det är oerhört viktigt, att regeringen inför vårens ekonomiskpolitiska beslut lyckas med denna balansgång.