Handelskedjorna – vårt tids oligarker

Situationen för den inhemska livsmedelsproduktionen är ytterst allvarlig. Energipriserna har flerdubblats, gödselpriserna skjuter i skyarna, det är brist på djurfoder. Bankerna går inte jordbrukarna till mötes. Detta i en situation, när vårsådden och höstskörden på ett globalt plan behövs mer än någonsin. Varje dag lägger två till tre bondgårdar lapp på luckan. Livsmedelsförsörjningen är inne i en kris som vi inte sett sedan andra världskriget. På onsdagen publicerade Kristdemokraterna ett krispaket med tiotals åtgärder för att rädda jordbruket och öka den inhemska energiförsörjningen. Jag är givetvis glad över att KD:s krispaket väckt uppmärksamhet. Ännu mer skulle jag ändå önska att budskapet skulle vara tydligt på alla politikers läppar. Den inhemska matproduktionen är en ödesfråga för Finland. Lantbruksföretagarna bör, förutom den ära de förtjänar, även få bättre betalt för för sitt arbete. Krisen är inte ny. Den har tillåtits fortgå i flera år. Under senare år har vi ofta sett och hört i nyheterna om att de stora dagligvarukedjorna igen sänkt konsumentpriserna på mat. Att dumpa priserna på det här sättet skulle inte vara möjligt på någon annan marknad. Medan kedjorna stolt gör kampanjer på hur de strävar efter att sälja den mest inhemska maten, till det lägsta priset, är kören av konsumenter inte lika enstämmig. Under de senaste dagarna har den sociala median åter fyllts av konsumenternas uppdateringar, om hur de exempelvis gärna skulle betala tio cent till för en liter mjölk, om de kunde vara säkra att pengarna går till mjölkbonden.I en fungerande marknadsekonomi borde de extra slantarna konsumenten är villig att betala finna sin väg till mjölk- eller köttproducenten via handeln. Men så fungerar det inte nu. En del medvetna konsumenter har gått in för att i så stor utsträckning som möjligt handla sin mat längre ner i handelskedjan via gårdsbutiker och REKO-ringar. Men den stora majoriteten inhandlar ändå sin vardagsmat från någon av de stora handelskedjorna. Den ministergrupp som funderar på Finlands beredskap för effekter från kriget i Ukraina, samlades till sitt första möte i Ständerhuset på torsdag. Gruppen föreslår ett stödpaket på 300 miljoner euro till jordbruket. Krisen inom jordbruket var den mest akuta frågan, men det finns också en stor oro för transportbranschen. Finansminister Saarikko konstaterar att också till exempel Kesko, S-gruppen och Livsmedelsindustrin har ett stort ansvar i det här läget. Så är det. Handelskedjorna, vår tids oligarker, kammar varje år hem stora vinster, medan producenterna inte har råd att producera mat. Handelns dominerande roll måste lösas. För att åtgärda detta måste man frångå de långa avtalstiderna och istället binda livsmedelsmarknadens avtal till ett konstnadsprisindex. Och – jag har sagt det för och säger nu – handeln kan gott upphöra med sina egna varumärken som Rainbow, Pirkka eller Pohjolan mejeri. Handelskedjorna producerar ju inga livsmedel. Deras egna varumärken syftar enbart till att pressa ner livsmedelsleverantörernas och producenternas prisnivå och i förlängningen att försvaga de inhemska kända varumärkens roll. Låt konsumenten vara kung och välja det varumärke man tycker bäst om.