Klappjakten på laxfiskarna

      Inga kommentarer till Klappjakten på laxfiskarna

I många år har yrkesfiskarna fått lära sig leva med begränsningar i laxfisket. Men nu vill vissa politiker, till och med bland regeringspartierna, gå ett steg längre och helt förbjuda havsfiske av lax. Kampen om laxfiskekvoterna har pågått länge och förs på flera plan. Dels gällande kvoterna inom EU, dels mellan olika intressegrupper här i Finland. Den stora striden står mellan fritidsfiskarna, turismnäringarna i Lappland och yrkesfiskarna, samt mellan olika tolkningar för hur man bäst bevarar och tryggar tillgången på naturlax.

Under de senaste veckorna har fiskerifrågorna varit upp till behandling i flera repriser, både i jord- och
skogsbruksutskottet och i riksdagens stora utskott. Ärendena har i normal ordning beretts i statsrådet, utgående
från regeringsprogrammet, genom den ansvariga ministern för fiskefrågorna Jari Koskinen. I regeringsprogrammet finns en klar viljeyttring om att ”verksamhetsförutsättningarna för yrkesfiskarna bör tryggas”. Så långt allt väl. Problemet uppstår när minister Koskinen skall presentera och förhandla om
Finlands laxpolitik inom EU. Beslutsprocessen har fått rent farsaktiga drag, emedan flera regeringspartis representanter i sina utlåtanden avviker från statsrådets och den föredragande ministerns förslag. I jord- och
skogsbruksutskottet, där kristdemokraterna tyvärr inte har någon representation, är det endast sfp:s ledamot Mats Nylund som stöttat ministerns beredning.

Eftersom de övriga regeringspartiernas representanter kört över ministern, har det lett till att ledamot Nylund sett sig tvungen att lämna avvikande åsikt till protokollet. I den första ronden för en dryg vecka sedan föreslog jord- och skogsbruksutskott att Finland i EU ska driva ett förslag om att havsfiske på lax stoppas till förmån för fiske i älvarna. Före ärendet kom till riksdagens stora utskott, där jag är medlem, meddelade jag ordföranden att jag förutsätter att regeringspartiernas representanter ger sitt stöd för statsrådets och Koskinens förslag. Annars ansåg jag mig tvungen att, på samma sätt som ledamot Nylund i jord och skogsbruksutskottet, lämna avvikande åsikt till protokollet. Lyckligtvis ledde det till en kompromisskrivning som löd att man ska främja laxens vandring till älvarna, men att man samtidigt ska trygga yrkesfiskets ekonomiska verksamhetsförutsättningar. Tilläggstexten godkändes efter omröstning 13-8.

Tyvärr fortsätter utmaningarna när förvaltningsplanen, som berör bland annat ett ställningstagande gällande
blandfisket, kommer till stora utskottet för behandling. Också i denna fråga har regeringspartiernas representanter i jord- och skogsbruksutskottet, bortsett Nylund, gått mot statsrådets beredning.

Fritidsfiskarnas representanter och de gröna ideologerna inser inte, att det största hotet mot laxen och andra fiskstammar är den ökande sälstammen. Östersjöns sälstam äter enligt beräkningar över 100 000 kg fisk per dag 365 dagar i året. Socialdemokraternas, samlingspartiets, vänsterns och de grönas agerande i utskottsbehandlingen är märklig och till och med unik. Man bryter mot tidigare överenskomna principer i regeringssamarbetet. En representant för ett regeringsparti bör inte gå emot statsrådets förslag i andra fall än s.k. samvetsfrågor. Normalt brukar det gälla synen på kärnkraft-, äktenskap-, alkohol- eller abortfrågor. Laxpolitik är inte en samvetsfråga, utan en fråga där sunt bondförnuft och fakta bör styra beslutsfattandet.

Förhoppningsvis återställs dagordningen gällande jord- och skogsbruksutskottets utlåtande om förvaltningsplanen, när ärendet kommer till slutgiltig behandling i stora utskottet. Annars försvåras
förhandlingsläget för minister Koskinen, samtidigt som det leder till att yrkesfiskarnas situation blir alltmera ohållbar. Personligen anser jag att det är bättre att äta inhemsk fångad vildfisk istället för att tvingas äta
importerad odlad fisk som transporterats långa vägar.