Må vi aldrig glömma förintelsen

Idag den 27 januari är minnesdagen över Förintelsen. När portarna till koncentrationslägren öppnades tvingades omvärlden bevittna en av de hemskaste grymheter i världshistorien som ingen tidigare trott kunde ske. För många av de överlevande var livet oåterkalleligt förstört och fylld med trauman.
Hur någon kunde utföra dessa grymheter är svårt att förstå. Hur kunde ett organiserat samhälle, ett europeiskt land, göra sig skyldig till allt detta? Likväl måste vi inse att det skedde då och kan ske igen. Vi ser tyvärr idag en ny antisemitistisk våg som rullar in runtom i Europa, till och med i vårt land.
Problemen i Mellersta Östern skylls ofta på religionen. Till vissa delar hör det samman med radikalisering och muslimsk extremism. Den iranska regeringen uttalar med jämna mellanrum att staten Israel, liksom alla judar bör utplånas. Extremistgrupper som Hamas och Hizbollah upprepar ständigt sitt hat mot judar. Den palestinska myndigheten uppmuntrar till antisemitism, via läroböcker i skolorna.
Den snedvridna samhällsdiskussionen om antisemitismen ursäktas med att det handlar om en debatt om Israel. Men man kan inte diskutera Israels säkerhetsproblem om man inte ser det i perspektivet av de krafter som präglar arabvärldens hat mot Israel. Detta sker med omvärldens stilla godkännande. Att araberna inte vill acceptera Israel som en grannstat hänger samman med att Israel är en demokratisk nation och öppet samhälle som utmanar alla dem som vill se ett samhälle där människor lever under andra villkor och lagar än demokratins och rättsstatens.
När Israel försvarar sig mot anfall rubriceras det som att Israel bryter vapenvilan. När israeliska medborgare angrips genom organiserade terrorattacker eller knivdåd blir det den israeliska polisens agerande mot terroristerna som står i fokus, inte terrorns offer. Det är förvånande att hatet mot Israel och mot judar inte märks tydligare i nyhetsrapporteringen från Israel och Mellersta Östern. Det är förvånande att israeliska terroroffer inte ses som individuella offer, medan däremot terroristen ofta framställs som ett tragiskt offer.
Den antisemitism som vi ser växa fram i det europeiska samhället är en del av den vardag som judarna i dagens Israel lever i. Idag när vi minns Förintelsen offer, är det skäl att fundera över hur vi ska motarbeta den växande antisemitismen. Förintelsens minnesdag påminner oss om det sämsta och värsta i Europas moderna historia, men också om det sämsta och värsta som uppenbarligen kan göras av människor mot andra människor. Den antisemitism som ledde till Nazitysklands genomförda förintelse av mer än sex miljoner judar, romer, utvecklingsstörda och andra minoriteter, var en brutal handling och totalt misslyckande i mänsklighetens historia som inget civiliserat samhälle ska godkänna. Det förutsätter att vi ser och förstår de hot som finns idag. Inte inbilla oss att det bara hör till en annan tid. Och – det kan även gälla andra folkgrupper.
Peter Östman
Riksdagsledamot
Ordförande för riksdagens Finland-Israel vängrupp

Dela