Mindre administration garanterar mera poliser i tjänst

Regeringen fattade senaste vecka beslut om att den Rörliga polisen upphör som en särskild administrativ enhet. Genom beslutet kan man trygga tillgången på poliser i fältarbete också i fortsättningen. Ifall man inte skulle ha fattat detta beslut, skulle det ha lett till en minskning av
hundratals med polistjänster år 2016.

Det att Rörliga polisen upphör som en särskild administrativ enhet, betyder inte att antalet poliser i fältarbete minskar. Förändringen betyder i praktiken att Rörliga polisen administration sammanslås med den lokala polisens administration. Med andra ord eftersträvs en minskning av administrationskostnaderna. De poliser som haft tjänst inom Rörliga polisen övergår till den lokala polisorganisationen. Både personresurser och kunnande överförs och sålunda får man lokala enheter med specialkunskap när det gäller trafikövervakning.

Diskussionen kring minskningen av antalet polisinrättningar har också gett upphov till onödiga missförstånd. Många har befarat att man kommer att förlora den egna polisstationen. Benämningen polisinrättning betyder dock inte detsamma som polisstation. Med polisinrättning menas en administrativ enhet, medan man när man använder benämningen polisstation ofta åsyftar den fysiska byggnaden. En sammanslagning av flera polisinrättningar betyder inte detsamma som att minska antalet polisstationer.

Medborgarna efterlyser ofta mindre byråkrati och en minskning av administrativa kostnader. När det gäller reformeringen av polisförvaltningen har man utgått från denna tanke. Hela reformen syftar till, med alla medel som står till buds, att trygga antalet av poliser i aktivt fältarbete. Sett ur detta perspektiv är det märkligt att reformen väckt sådan kritik.

Under de senaste åren har ett underskott i polisresurserna varit ett problem. Tryggheten i vardagen skulle ha varit hotad, ifall dessa beslut inte fattats. Den sittande regeringen har strävat till att korrigera underskottet, genom att anslå mera medel för polisverksamheten i rambudgeten. Man bör också notera att förvaltningsreformen inte innebär en nedskärning av resurserna, utan istället används inbesparingarna för den egentliga polisverksamheten. Personligen tycker jag att det är viktigt att polisen fortsättningsvis sköter trafikövervakning, brottsutredning och andra till polisen hörande uppgifter – också efter år 2016. Om detta kan tryggas genom att lätta på byråkratin och förvaltningen har jag sannerligen inget emot en reform.

Debatten under de senaste veckorna är ett bevis på att det är många i Finland som känner ett ansvar och bekymmer om polisresurserna och medborgarnas trygghet. Medborgarnas trygghet är en viktig fråga för alla. Ett tryggt Finland förutsätter omsorg, ansvar och samarbete mellan myndigheter och medborgare.