Nu behövs förnuft och ansvarskänsla

      Kommentarer inaktiverade för Nu behövs förnuft och ansvarskänsla

På måndag morgon lämnar statsminister Katainen in sin avskedsansökan till president Niinistö. Genast på förmiddagen samlas ordförandena för regeringspartierna och ordförandena för riksdagsgrupperna till ett första sonderingsmöte. Proceduren består av en del av formaliteter, men fokus kommer helt säkert att vara på de s.k. miniregeringsförhandlingarna. De egentliga förhandlingarna sker först veckan efter midsommar. Går det enligt planerna meddelar regeringen om förändringarna i regeringsprogrammet första veckan i juli.

Trots att alla parter är medvetna om den allvarliga ekonomiska situation som vi befinner oss i, är upplägget inför regeringsförhandlingarna utmanande. Finansminister Rinne gick i sin valkampanj ut med stora löften. För att bevara sin trovärdighet måste han infria något, eller några, av de löften han gett väljarna. Ingen lätt ekvation, eftersom det redan i de senaste rambudgetförhandlingarna gjordes flera beslut som inte gillades av alla regeringskumpaner. Totalt anpassades budgeten för år 2015 med 1,6 miljarder euro, och under nästa fyraårsperiod med dryga 2,8 miljarder. Man kom också överens om ett tillväxt- och stimulans- och sysselsättningspaket på 600 miljoner euro. Rinne har signalerat om att han vill öppna en del av de tagna besluten. Bland annat anser han stimulanssumman vara för liten.

För tillfället finns det alltför få positiva nyheter. Finland har mist positionen som en av Europas starkaste ekonomier. De offentliga utgifterna i förhållande till BNP är snart bland de högsta i EU. Skattepolitiken har, dels på grund av olika ideologiska synsätt i regeringen, sågat från och till, sysselsättningsgraden är lägst i nordisk jämförelse och en allt för stor del av vår basindustri har flaggat ut. Vi måste snarligen få till stånd en förbättrad konkurrenskraft. Arbetsmarknaden är för styv och vi behöver en arbetsreform i stil med den som Tyskland genomförde 2002-2005. Under nuvarande förhållanden är det få företag som vågar nyanställa.

Under hela perioden har de stora ideologiska skillnaderna tärt på krafterna bland regeringskumpanerna. Trots att vänsterförbundets sorti något underlättade situationen, finns det fortfarande stora åsiktskillnader, när det gäller synen på hur vi ska lösa de ekonomiska problem och samtidigt uppnå ekonomisk tillväxt. Tidigare statsminister Katainen och finansminister Urpilainen hade i flera år jobbat ihop sig, lärt känna varandra, och insett de gemensamma utmaningarna. Den nya statsministern och pinfärske finansministern har en lång väg att gå förrän en motsvarande relation nås. Statens skuldklocka klämtar och ännu därtill är det mindre än ett år till nästa riksdagsval. Vi får hoppas att förnuftet och ansvarskänslan vinner, över det egna jaget eller partiernas målsättningar.