Peter Östmans företagarstory

      Inga kommentarer till Peter Östmans företagarstory

Vem är Peter Östman?

Jag föddes i december 1961 som det yngsta barnet i en 9 barns familj. Barndomstiden var en trygg och fridfull tid. Fritiden på somrarna upptogs mest av fotboll, segling och spjutkastning samt skidåkning eller ishockeyspel vintertid.

Tidigt med i yrkeslivet

I november 1974 steg jag in i anrika Fallenius Sportaffär och frågade ägaren Hans, eller Hasse Fallenius, om jag kunde få jobb som försäljare. Jag skulle just fylla 13 år. Hasse såg granskande på mig och replikerade: ta av dig rocken och börja jobba. Jag hade förmånen, under hela studietiden, att jobba åt Hasse, fram till 1979 då jag som 17 åring ryckte in i armen som frivillig . Hos Hasse lärde jag mig vad kundservice är när den är som bäst. Också många andra ”knep och historier” fastnade på minnet.

Via låsbranschen till byggsektorn

Efter avtjänad värnplikt fann jag den stora kärleken i Katarina från Kållby. Tankarna på fortsatta studier glömdes snabbt bort. Istället sökte jag jobb som låssmedslärling hos Låstjänst Kb A.Sneck. Företaget utvidgades år 1982 med en sidofilial i Karleby. Efter ett par års tjänstgöring, parallellt med utbildning inom branschen, erbjöds jag posten som butiksansvarig för Jakobstadsenheten. Ansvaret växte och jag fick småningom också svara för projektförsäljningen till nejdens byggnadsföretag. Dessa kontakter ledde mig småningom in på byggnadsbranschen.

Via byggbranschen till entreprenör

Under den första halvan av 1980-talet genomlevde byggnadsbranschen, och speciellt husindustrin gyllene tider. Backlund bolagen hade enorma exportprojekt bl.a. i det forna Sovjet. Även den inhemska marknaden drog bra. Våren 1983 erbjöds jag jobb som försäljningschef på Jutas Småhus Ab i Nykarleby. Som ung 22 åring, helt oerfaren inom branschen men tänd på uppgiften, sålde jag med hjälp av aktiva återförsäljare, ”elementhus” i parti och minut. Efter ett drygt år på posten fusionerades Jutas Småhus AB med moderbolaget Oravais Hus AB. Det blev förflyttning till Oravais där jag fick ansvar som försäljningschef för bl.a närområdet och södra Finland. Efter 3 år inom husbyggnadsbranschen växte småningom tankarna på att bli egen företagare. En tanke jag lekte med redan i 18-årsåldern.

De första feta sju åren som företagare 1986-1992

I januari 1986 rekryterades jag som försäljningsrepresentant för Jeo och Jetta Hus. Småhus-Trading P. Östman Kb grundades. Någon månad senare köpte jag ansvariga bolagsmansandelen i Låstjänst Kb A. Sneck och Låstjänst Kb P. Östman etablerades. De första sju åren bestod av utveckling och tillväxt, både inom det lilla byggföretaget och låsföretaget. Farten var hög och som brukligt är i sådana lägen ledde det till fartblindhet. Jag deltog aktivt i utvecklandet av låsbranschen, med sikte på att småningom uppnå status som helhetsentreprenör inom säkerhetsbranschen.
Låstjänst Kb gick med som delägare i Osuuskunta Mestarilukkosepät som grundats i Åbo. Andelslaget fungerade bl.a. som grossist inom låsbranschen. Sedermera ombildades andelslaget till aktiebolaget AM Security.

1992-1998 Från sju feta år till sju magra år,
Man måste förstå och veta själv

Liksom tiotusentals andra småföretagare lockades vårt lilla familjeföretag med i karusellen att ta lån bestående av utländska krediter. Löftena om låga räntor frestade till överstora investeringar, bestående av både fastighetsköp och förvärv av företagsverksamhet. I slutet av år 1990 anade jag att byggbranschens överhettning skulle leda till en krasch.

Jag avslutade byggverksamheten, sålde min andel i Småhus-Trading P. Östman och valde i stället att koncentrera mig på lås- och säkerhetsbranschen. Kvarlevorna av Småhus Trading bolaget utvecklades sedan genom min systerson och verkar idag under namnet Jake Bygg AB.

Peter’s Eurokey grundades 1991, tillsammans med 2 andra minoritetsägare. Bolaget köpte Keskipohjanmaan Lukkopalvelu Oy som hade verkat i Karleby sedan 1982. Det gick ett år och sen kom kraschen. Finlands valutareserv minskade dag för dag. Representanter för banksektorn försökte övertyga oss företagare med utländska krediter, att allt reder upp sig. Jag trodde dem inte. Jag kände på mig att vi gick mot en katastrof och ville köpa terminskurser. Jag besökte banken 5 gånger i detta ärende. Den dagen jag planerat att skydda företagets kreditstock skulle terminsavgiften ha kostat 67 000 mk. Pengarna för ändamålet fanns sparade på kontot.

Misstaget kostade vårt företag drygt 1 miljon mark

Bankdirektören avfärdade mig med orden: ” tro det när jag säger dig – finansminister Viinanen sa ju i TV nyheterna att Finland devalverar inte”. Tre dagar senare, när jag befann mig i Helsingfors på ett seminarium utan möjligheter att agera, devalverade Finland sin valuta. Några månader senare sjönk markens värde ytterligare, i samband med att Finlands Bank beslöt att låta marken s.a.s flyta fritt och hitta det rätta värdet. Jag borde, trots att jag var en ung företagare, ha lyssnat mera till mina egna intuitioner än till finansmän inom banksektorn eller Finlands ministrar. Misstaget kostade vårt företag drygt 1 miljon mark.

Konkurshotet knackade på dörren i sju års tid

De tidigare sju feta åren blev till sju magra år. Konkurshotet knackade på dörren i sju års tid. Med hustruns, de andra delägarnas, samt trogna medarbetares hjälp, lyckades vi småningom lyfta företaget ur den djupa krisen. Under dessa år lärde jag mig en viktig grundregel inom affärsvärlden: Det hjälper inte att lyssna till expertis eller ledande politikers löften. Man måste förstå olika sammanhang och bedöma själv vad som är bäst. Och – när krisen slår till är det nödvändigt att känna till det egna företagets resultat- och balansräkning. Det är bra att använda utomstående expertis, men en företagare kan aldrig utlokalisera hur företaget skall styras och lyftas ur en kris.

2000 – 2005 Byggandet av nytt affärskoncept
Ordförandeskapet i European Locksmith Federation

I slutet av krisåren sålde företaget sin andel i Osuuskunta Mestarilukkosepät andelslaget. Istället deltog vi i grundandet av Suomen Turvaykköset Oy tillsammans med 12 andra kolleger inom branschen. Kedjan hade som vision att utveckla delägarföretagen till att bli de främsta entreprenörerna inom lås- och säkerhetsbranschen i Finland. Utvecklingsarbetet tog tid, men trots det kunde vi inom det egna företaget småningom skönja frukterna av ett målmedvetna arbetet.

Våren 2001 kallades jag till ordförande för den Europeiska branschorganisationen European Locksmith Federation (ELF). Inom ELF kände man till att Finland länge varit ett föregångsland inom branschen och därför ville man implementera dessa kunskaper till förmån för andra företag i Europa. ELF bestod av 1700 låssmedsföretag från 11 landsorganisationer. I samband med EU:s utvidgning anslöt sig 5 nya medlemsorganisationer till ELF och medlemsföretagens antal ökade till 2500. Åren 2001-2005 reste jag en hel del i Europa. ELF ordnade seminarier och utbildningstillfällen och uppgiften som ordförande tog mycket tid och krafter. Men, samtidigt gav det mig också nya perspektiv på det Europeiska samarbetet. Mänskor från olika kulturer möttes och enades i samförstånd hur man skulle utveckla sin bransch.

2003 Satsning på politik – företagande – eller något annat?

Parallellt med företagandet tog det politiska engagemanget allt mera tid. Tid som jag egentligen borde ha satsat på det egna företaget. År 2003 kandiderade jag i riksdagsvalet i Vasa vallkrets. Som första gångs kandidat var jag realist. Medveten om att chansen att bli vald var rätt så liten, men det oaktat gjorde jag en seriös satsning med tanke på framtiden. Resultatet blev 3368 röster och första suppleantplats. Bakom satsningen fanns mycket annat engagemang. Förutom de kommunalpolitiska uppdrag jag skött sedan 1997, hade jag samlat på mig en massa förtroendeuppdrag inom sjukvårdspolitiken. Efter riksdagsvalet var det tid för eftertanke. Skulle jag fortsätta att satsa på politik – företagande – eller något annat? Efter ett moget övervägande inom familjen fattade jag ett beslut. Jag ville satsa de närmaste åren på det egna företagets utveckling, med målsättningen att småningom sälja företaget.

2005 Företaget säljs

År 2005 sålde vi aktierna i vårt familjeföretag till Gamlakarleby Telefon Ab. Till affärsuppgörelsen hörde att jag skulle fortsätta som VD i företaget under minst 2 års tid, samt delta i utvecklandet av affärsverksamheten. En intressant och intensiv tid följde, när vi tillsammans med de nya ägarna etablerade en ny kedja under ett nytt varumärke, SECURI.

2005-2007
Trots svårigheter och utmaningar – nu vet jag vad det är att kravla sig upp ur skuldträsket

Åren 2005-2007 känns idag som de mest intressanta åren av mitt liv som entreprenör och var en bra final på vårt 20-åriga företagarliv. En period som rymmer engagemang i många olika företag och affärskedjor, Småhus-Trading, AM-Security, Turvaykköset, Staket Larm AB och Securi. Trots de ekonomiska svårigheterna på -90 talet, som även medförde diverse hälsoproblem samt andra utmaningar känns det mödan värt att idag inneha dessa erfarenheter. Nu vet jag vad det är att kravla sig upp ur skuldträsket.
Glädjande nog är alla företag som jag medverkat i ännu aktivt verksamma och sysselsätter dryga 300 personer. Jag är också tacksam över att jag fått, genom olika uppdrag, lära mig vad entreprenörskapet egentligen betyder för samhällsutvecklingen och tillkomsten av arbetsplatser.

2007 – VD för Säkerhetsentreprenörernas Förbund

I början av år 2007 löpte mitt VD avtal mot sitt slut och jag stod åter inför ett vägval. Skulle jag fortsätta som vd, kandidera i riskdagsvalet – eller göra något annat.
Finlands Säkerhetsentreprenörernas Förbund sökte efter en ny VD. I det läget kände jag mig inte mogen för en ny riksdagskandidatur. Tillsammans med hustrun såg jag fram emot en flytt till Helsingfors. Vi ville båda vända ett nytt blad i våra yrkesliv. Katarina fick jobba med det som hon egentligen var utbildad för, som barnträdgårdslärare, och jag erbjöds möjligheten att fortsätta utvecklandet av säkerhetsbranschen till förmån för mina forna kolleger. Trots att vistelsen i södra Finland blev bara 1,5 år hade vi en intensiv och intressant tid.

2008-2009 Österbotten kallar

Sommaren 2008 sökte den tvåspråkiga företagarorganisationen Kust-Österbottens Företagare en ny VD eftersom Kurt Häggblad gick i pension. VD posten var också kombinerad med VD ansvaret för den svenskspråkiga verksamheten inom Österbottens Företagarförening samt för det gemensamma finlandssvenska organet Företagarnas Centraldelegation rf. VD uppgiften kändes som klippt och skuren för mig. Jag sökte jobbet, blev vald och plötsligt var vi åter Österbottningar. Genast efter tillträdet på posten drabbades Finland av den globala recessionen. Många småföretag drabbades av krisen, produktionen och försäljningsvolymerna sjönk drastiskt inom loppet av några månader. Under den här turbulenta tiden hade jag stor nytta av att jag själv genomgått och genomlevt den ekonomiska depressionen på -90 talet. Företagarorganisationen intensifierade krisrådgivningsverksamheten genom att ordna seminarier och informationstillfällen. Jag är tacksam över den erfarenhet som kontakterna med de Österbottniska företagen gav mig.

Sommaren 2009 – kallad till partisekreterare för Kristdemokraterna

Sommaren 2009 ordnades EU-val. Kristdemokraternas partisekreterare Sari Essayah ställde upp som huvudkandidat och valdes in i EU-parlamentet med ett högt personligt röstetal. Spekulationerna om hennes efterträdare på partisekreterarposten kom genast igång. Eftersom jag fungerat som partiets viceordförande fanns jag med i spekulationerna vid valet av partisekreterare. I början av augusti 2009 uppmanades jag av partiordförande Päivi Räsänen att söka tjänsten som partisekreterare. Jag kände en viss tvekan inför att åter stå inför valet att byta jobb. Å andra sidan såg jag en möjlighet att äntligen få koncentrera mig på ett jobb. Jag hade i många år haft dubbla uppgifter med ena foten i näringslivet och den andra inom politiken. I november 2009 tillträdde jag som partisekreterare.

Trots att jag lämnade VD uppdraget inom företagarorganisationerna med ett vemod kändes det nu rätt att välja politiken. Inte minst därför att jag var övertygad om att det behövs mera mänskor med erfarenhet från företagande och entreprenörskap inom politiken. Företagare som också genomlidit motgångar och svårigheter. Någon med personlig erfarenhet av hur det är att fungera som entreprenör i ett samhälle där beslutsfattarna länge nonchalerat mikro- och småföretagarna till förmån för börsnoterade storbolag. Helt enkelt – en vanlig medborgare och företagare som vet hur det är att kravla sig upp ur skuldträsket, samtidigt som man är tvungen att betala massor med olika skatter och avgifter.

Sammanfattning

Jag har tecknat ned denna ”min story” för att väljarna skall få en bättre överblick över de erfarenheter som jag fått under mitt yrkesverksamma liv.

Hurudan är jag då som mänska, medmänska och framförallt som privatperson inom familjen och bland mina vänner? Den frågan är inte lika lätt att besvara, eftersom jag upplever mig som jävig. Svaret på frågan överlåter jag åt mina vänner.

Ändå – jag ser på mig själv som en vanlig medborgare. Jag har definitivt inte lyckats i alla mina förehavanden. Men, man lär sig via misstagen. Jag kommer inte att lova väljarna guld och gröna skogar. Däremot lovar jag att med fullt engagemang sätta mig in i de uppgifter som mig anförtros. Till detta behöver jag Din fullmakt! Valet är Ditt!