Pojkar och flickor

      Inga kommentarer till Pojkar och flickor

Utbildningsstyrelsen publicerade år 2015 en ny guide, eller en så kallad jämställdhetsplan, för grundskolan. Lanseringen väckte inga stora rubriker då, men vår riksdagsgrupp reagerade genast på en del av innehållet och linjedragningarna. Vi riktade förfrågningar, angående guiden, till utbildningsstyrelsen, men vi var inte nöjda med svaren.

Diskussionen tog fart på nytt efter att Helsingin Sanomat senaste vecka publicerade en artikel i ärendet i sin Nyt bilaga. Enligt Helsingin Sanomat skulle planen innebära att man från och med årsskiftet inte längre får tala om ”flickor” och ”pojkar” i skolorna. Tidningsartikeln väckte naturligt nog starka reaktioner.

I HS-intervjun berättade undervisningsrådet Satu Elo om den den jämställdhetsplan, som ska bli obligatorisk i Finlands grundskolor. Bland annat föreslår guiden att lärare kunde tilltala barnen med förnamn, i stället för att bruka gruppbenämningarna ”flickor” eller ”pojkar”. Elo konstaterar att könet bara är ”en egenskap bland många”, och att det ständiga omnämnandet av könstillhörigheten kan göra att ”barnen får en överdriven uppfattning av könets betydelse”. Efter de starka motreaktionerna beklagade utbildningsstyrelsen direktör Jorma Kauppinen, att den nya jämställdhetsplanen för grundskolan blivit så missförstådd.

Månne det nu då rör sig enbart om missförstånd? Generellt sett finns det många bra saker i jämställdhetsplanen. Men, man kan inte undgå Utbildningsstyrelsens agenda gällande tolkningarna av kön. ”Begreppet tvåkönsnormen handlar om våra förväntningar på att det bara finns två kön”. Vad menar utbildningsstyrelsen med detta? Jag tolkar det som ett försök att undergröva vår nuvarande lagstiftning som fortfarande känner till bara två kön. Flicka eller pojke. Kvinna eller man. Vår lagstiftning vidkänner inte något tredje kön.

Det andra problemet i den nya jämställdhetsplanen gäller skrivningen, att var och en har rätt att bestämma om sitt kön. Personsignumet ger information om varje mänskas kön. Menar Utbildningsstyrelsen att personer med identitetsproblem kan byta kön och således personsignum vartefter känslorna växlar?

Med anledning av våra reflektioner angående en del märkliga linjedragningar i guiden, efterlyste KD:s riksdagsgrupp i våras utbildningsstyrelsens svar på bl.a. ovannämnda frågor. Både utbildningsstyrelsen och ansvarige ministern gjorde dock klart för oss, att deras centrala mål är att göra daghemmen och grundskolan könsneutrala. I ljuset av detta förefaller Utbildningsstyrelsens färska förklaringar i median, samt försök till att lugna ner debatten, minst sagt tvetydiga.