Politisk översikt på riksdagsgruppens vintermöte

      Kommentarer inaktiverade för Politisk översikt på riksdagsgruppens vintermöte

Det är med glädje och en viss stolthet jag fått visa upp en del av vårt fina landskap för den Kristdemokratiska riksdagsgruppen. När man i övriga Finland talar om Österbotten så är det två faktorer som lyfts fram: företagarandan och välfärd. Jag återkommer till det senare i mitt anförande.

Allmänt om ekonomin, utmaningarna

Jag kommer i mitt anförande att fokusera på det allmänna ekonomiska läget, debatten om välfärdssamhället, kommunsammanslagningar, företagandet, samt en analys av vårt landskaps framtidsförutsättningar.

På våren 2011 när Katainen regeringen tillträdde var det en fråga som överskuggade alla andra frågor. Eurokrisen och då framförallt Greklandskrisen. De långa förhandlingarna vid ständerhuset bestod dock av många andra frågor. Alla som var med visste att det blir en tuff period. Inte bara ekonomiskt, utan också politiskt. Nu har regeringen verkat i snart 3 år och får ofta kritik för avsaknad av beslutsförmåga och suddiga linjeförklaringar. Finns det fog för kritik. Jovisst. Denna regering liksom tidigare regeringar har gjort misstag. Och oftast har de största misstagen uppstått på grund av att man inom regeringen inte förankrat besluten tillräckligt grundligt, eller helt enkelt på grund av otydlighet i kommunikationen med omvärlden.

En del har gått så långt i kritiken att man utsett denna regering till den sämsta genom tiderna. Kanske dessa kritiker då glömt bort utgångsläget och den verksamhetsomgivning Finland nu lever i. Faktum är att Finland genomlever den längsta perioden av ekomomisk tillbakagång på 150 år. Nordeas chefsekonom Kangasharju jämförde senaste vecka lågkonjunkturerna i vårt lands historia. Enligt Kangasharju får vi gå tillbaka ända till 1913 års depression för att hitta lika stora negativa siffor i BNP nedgången. Många som ännu minns 1990 talets depression vet att det tog sex år att uppnå de BNP tal som var före lågkonjunkturen. Enligt prognoserna skulle det, trots ekonomisk tillväxt, kunna ta upp till 9 år förrän vi når till den BNP nivå som vi hade i Finland år 2008. Jag vill nämna dessa jämförelser för att vi alla skall förstå krisens omfattning, samt därtill hörande utmaningar. Delvis också för att säga, jag är inte beredd att godta all den kritik som riktas mot regeringen.

Debatten om välfärdssamhället

Varför inte. Jo därför att regeringsprogrammet innehåller flera strukturreformer som skall förverkligas under den här perioden. Redan för riksdagsvalet, och egentligen trots att vi skulle ha haft ekonomisk tillväxt under perioden 2011-2015, kände vi till problemet med hållbarhetsunderskottet samt den växande statsskulden. Dessa redan då kända problem, i kombination med ett sämre ekonomisk utfall än väntat, gör att trycket på ytterligare besparingar och reformer ökar. Regeringen har verkställt reformen inom försvarsmakten. Vår egen minister har fortsatt reformarbetet inom både polis- och räddningsväsendet. Regeringen har också lyckats komma överens om anpassningsåtgärder för sammanlagt 5,5 mrd euro. Dessa bestående av både nedskärningar och skattehöjningar. Men det räcker inte. Det måste till något mera radikalt om vi ska få bukt med både skuldsättningen och hållbarhetsunderskottet på längre sikt. Och det är just därför det är av avgörande vikt att både social- och hälsovårdsreformen verkställs. Men varför går det så trögt? Det är stora reformer, komplexa frågor och alltför få sakkunniga klarar av att greppa helheten. Inte ens våra s.k. grundlagsexperter verkar inse helhetssamanhanget. Lägg då till kommunfältet och de politsika spänningarna, ja då kan du få en någorlunda bild av svårighetsgraden. Vår riksdagsgrupp har i kommunreformfrågan försökt se pragmatikst på lösningsmodellerna. Vi har inte fokuserat på och prioriterat förvaltninsmodellerna, utan istället vill vi trygga möjligheterna till en god basservice åt medborgarna på så jämlika grunder som möjligt. Helt i grundlagens anda. Det är nämligen det som det är fråga om: hur vi i framtiden bäst lyckas trygga en fungerande välfärdsservice till medborgarna, tillgång till god vård och bra utbildning, till en konkurrenskraftig kostnadsnivå. Så summa summarum, trots att reformarbetet går långsamt är jag övertygad om att denna regering kommer att slutföra sitt uppdrag nör det gäller reformerna. Tyvärr ser man effekterna av de större reformerna först om något år.

Finlands framtid utmaning är konkurrenskraften

Hur kommer Finlands framtid att se ut? Hur förbättra vår konkurrenskraft i en situation där världen blir ” mindre”, där varor allt enklare och snabbare förlyttas från ett land till ett annat.

Under den senaste veckan har jag, tillsammans med andra riksdagskolleger besökt skolor i Vasa, Karleby och Larsmo. Skolbesöken hade ordnats med anledning av att det gått 150 sedan lantdagens verksamhet inleddes. Jag har i enkla ordalag försökt förklara vad som är grundpelarna i vårt välfärdssamhälle; de består av en fungerande och fri demokrati, en god utbildning, en god hälsovård och social trygghet. Normalt nämns dessa när vi talar om vårt välfärdssamhälle. En sak som ofta glömts bort, och som jag därför valt att lyfta fram, är vikten av satsningar på entreprenörsskap och konkurrenskraft. Det har under de två senaste åren diskuterats mycket om vår försvagade konkurrenskraft. Finland kommer på tredje plats i en global jämförelse över konkurrenskraften som världsekonomiska forumet WEF har gjort. Men, enligt WEF är Finlands svaga sidor den lilla marknaden, svagheterna i makroekonomin och den ineffektiva arbetsmarknaden. I en annan studie finns Finland först på en tjugonde plats. Den jämförelsen gjordes av Institute of Management Development IMD senaste vår. Det är kanske skäl att påpeka att konkurrenskraften består av många faktorer. Skulle man beakta enbart löne- och bikostnader skulle vi inte ha en chans i konkurrensen med billiga produktionsländer. Kunnande, innovationsförmågan och prodduktiviteteten hjälper företagens konkurrenskraft, medan logistiken och lönenivån inverkar negativt på de finländska företagens konkurrenskraft. Därför är det av oerhörd vik, speciellt med tanke på vår exportindustri, att vi har fungerande flygförbindelser, samt att arbetskraftskostnaderna hålls på en rimlig nivå.

Österbottens utsikter goda, men…

Trots att landskapet Östbotten klarar sig bra i nationella jämförelser, har vi inte råd att luta oss bakåt och tro att allt ordnar sig. Vi har förvisso tre kuststäder, Vasa, Jakobstad och Karleby, med en exportorienterad industri, vars underleverantörsnätverk också sträcker sig in i landskapet.
Ser vi det i siffror så består 75 % av industriföretagens omsättning av export i Österbotten, medan motsvarande siffror för Mellersta Österbotten pendlat mellan 45-75%.

Varför har det gått bättre för dessa landskap än för det övriga Finland? Är det månne tack vare bättre politiker. Knappast. Jag vågar nog påstå ett det beror främst av tre andra orsaker. Den första faktorn är entreprenörsandan. Den andra faktorn är innovationsförmågan, att företagen sökt nya nischer och hittat nya marknader. Den tredje faktorn är den levande tvåspråkigheten, som också i vidare bemärkelse fungerar som en brobyggare till att lära sig andra språk och kulturer. De här kombinationerna är styrkor som vi bör slå vakt om, och vilka vi bör notera i det politiska beslutsfattandet.

När det gäller den omtalade kommunreformen hoppas jag att vi politker skulle se på styrkorna i det som jag gärna kallar Kustösterbotten. Vi har alla möjligheter att bygga ett starkare Österbotten. Men för att detta skall lyckas, måste vi ge avkall på två saker. Onödig patriotism och onödiga språkstrider. Det skulle öka landskapets attraktivitet, vi skulle ha möjlighet att få en positiv återflyttningstrend. När det gäller Jakobstadsregionen är jag fortfarande hoppfull, att vi i våra kommuner skulle hitta varandra, se på styrkorna och möjligheterna och bygga en ny gemensam kommun som skulle verka i gott samarbete med både Karleby och Vasa. Det skulle gagna våra företag och i slutändan alla invånare.