Presidentspelet här hemma och andra sidan Atlanten

Under julledigheten hade jag möjlighet under en vistelse i USA att följa med valkampanjen inför det amerikanska primärvalet. Processen att utse presidentkandidaterna är lång i USA.  Delstater håller olika typer av primärval för de stora partierna i början av valåret, där delstatens republikaner och demokrater utser sina respektive kandidater till presidentvalet. Valet, som är det 57:e i ordningen, ska enligt planerna hållas i början av november. I valet väljs elektorerna. De ska i sin tur välja USA:s president och vicepresident i mitten av december.

När det gäller det politiska klimatet är det en stor skillnad jämfört med det situationen i Finland. Amerikanerna har en rätt så svartvit politisk syn. Man är endera en inbiten demokrat eller republikan, eller soffliggare. Den andra stora skillnaden gäller smutskastningen. All typ av smutskastning verkar vara tillåten, till och med i partiernas interna primärval av den egna kandidaten.

Presidentvalet här hemma är nu inne på slutrakan. Inga egentliga överraskningar har ännu kommit i dagen. Valkampanjen har såhär långt följt det traditionella mönstret för finländsk politik. Kandidaterna och deras kampanjgrupper har agerat rätt sakligt, utan större smutskastningar eller osakliga personangrepp.

Just nu är det omöjligt att med säkerhet förutspå vilka kandidater som tar sig till andra omgången. För valets slutliga utgång och landets bästa är det viktigt att väljarna inte låter sig styras av opinionsmätningar eller medierepresentanternas kommentarer.

Tack vare vårt demokratiska mångpartisystem, ges väljarna en reell chans att påverka och rösta på en sådan kandidat som motsvarar de egna värderingarna. Och, det är just dehär faktorerna som gör vårt politiska system, trots en del brister, till ett av världens bästa.

Visst förekommer det också i Finland en viss styrning av väljarkåren. Journalisterna har via median möjlighet att påverka valutgången, endera genom att behandla kandidaterna ojämlikt, eller genom att spekulera och förutsäga vilka kandidater som tar sig till andra omgången. Men trots det kan väljarna i stor grad påverka valutgången. Det bevisades i valet 1994 när Elisabeth Rehn, som representant för ett mindre parti, tog sig till valets andra omgång.

Personligen har jag lätt att välja i den första omgången. Någon kanske tänker att jag gör mitt val endast på grund av lojalitet och utgående från min position inom partiet. Visst, jag medger att det kan vara en bidragande faktor till mitt val. Men mera avgörande är att jag också haft förmånen att i många år samarbeta med presidentkandidaten. Jag känner presidentkandidaten som en energisk och oerhört kompetent politiker, som har en bred erfarenhet från både den finländska och europeiska politiska arenan. Presidentkandidaten blygs inte heller att stå för de traditionella kristna värderingarna. Därför går min röst till presidentkandidat Sari Essayah.