Välkommen till Finland – och den byråkratiska digivärlden

Rysslands anfallskrig mot Ukraina har lett till att närmare 6 miljoner människor har blivit tvungna att fly undan kriget till andra länder. Av dem beräknas cirka 40 000–80 000 komma till Finland. Jag har under de senaste månaderna på nära håll följt med den byråkrati som flyktingarna måste genomgå. Jag kan intyga att de inte har det lätt. Digitaliseringen av olika myndighetstjänster har visserligen gjort vardagen smidigare för de allra flesta. Men blir det mer komplicerat än att fylla i deklarationen via internet måste även den mer tekniskt sinnade vända sig till fysiska serviceställen. Då blir allting plötsligt långsamt och krångligt. För dem som av en eller annan orsak inte kan använda sig av de elektroniska tjänsterna är långa köer och allmänt krångel en vardag. Går man in på Skatteförvaltningens hemsida för att söka sig till personlig kundbetjäning möts man av intressanta fakta. Medan coronarestriktionerna hävts så gott som överallt uppmanar just Skatteförvaltningen fortfarande kunden att undvika att sköta sina ärenden fysiskt på skattebyrån med anledning av pandemin. Vill eller behöver man trotsa anvisningarna blir det svårt för den som arbetar kontorstid. I Vasa är kontoret visserligen öppet dagligen tills sommaren, men har du inte bokat tid kan kötiderna bli långa. I Karleby betjänar byrån två dagar i veckan medan kontoret i Jakobstad är stängt tills vidare. Situationen hos andra myndigheter är motsvarande. Samtidigt som diverse myndigheter satsar på ”lättillgängligheten” genom att göra sig roliga på sociala media, lyser den fysiska servicen med sin frånvaro. Även om digitaliseringen möjliggör mycket automatisering är det uppenbart att det finns personal på ett kontor även bakom de digitala tjänsterna. För personalen inom kundservicen torde det inte spela någon större roll om kunden betjänas fysiskt eller digitalt. Varför kunde då inte dörren till kontoret stå öppen oftare? Långsamma processer och långa väntetider hos myndigheterna skapar flaskhalsar som i slutändan blir dyra för samhället. Digitaliseringen av tjänster får inte betyda att tjänsterna så gott som försvinner. När den personliga servicen försvinner leder det till stora utmaningar för allas vardagsliv. Både för flyktingar och finländare. Myndigheterna skall finnas till för att tjäna invånarna. Inte tvärtom. Därför betalat vi skatt.