Varför så svårt att debattera alkoholfrågor i Finland

För någon vecka sedan lyfte inrikesminister Räsänen fram ett förslag om att tidigarelägga stängningen av restauranger och pubar. Räsänen eftersträvar med förslaget dels att lätta på polisens arbetsbörda, samtidigt som hon såg vissa fördelar ur såväl ett hälso- som ett säkerhetsperspektiv.

Protesterna lät inte vänta på sig. Krögarna startade en antikampanj, hänvisande till det inkomstbortfall som skulle drabba deras verksamhet. En namninsamling där man krävde att Räsänen avgår från ministerposten samlade på några dagar över 50 000 namn. Antikampanjen fick naturligtvis stor genomslagskraft i kvällspressen. Det som rubrikerna inte berättade om var att över 5 miljoner finländare ändå avstod från att teckna på protestlistan. I kvällspressens artiklar fanns inte heller någon läsning om vad alkoholmissbruket kostar skattebetalarna i vårt land. Däremot fanns en förtjänstfull och objektiv analys av inrikesministerns förslag i Österbottens Tidnings ledare den 24 februari.

Statistiken gällande alkoholkonsumtionen och dess verkningar är inte direkt uppmuntrande läsning när det gäller Finland. Enligt Institutet för hälsa och välfärd orsakade alkoholbruket år 2009 direkta kostnader på 0,8-1,0 miljarder euro och indirekta kostnader på 3,2-5,9 miljarder euro. Mer än en tredjedel av de direkta kostnaderna utgjordes av kostnader för upprätthållande av ordning och säkerhet. Socialvårdens andel av de direkta kostnaderna var en dryg fjärdedel och hälso- och sjukvårdens en dryg femtedel. Resten av de direkta kostnaderna gällde förebyggande missbrukarvård, alkoholkontroll och forskning. Finlands statsbudget för år 2012 är ca 52 miljarder euro. Emedan de direkta och indirekta kostnaderna för alkoholmissbruket sammanlagt utgör över en tiondedel, i proportion till vår statsbudget, borde alla vara intresserade att föra en konstruktiv diskussion kring problemet.

Det är något allvarligt fel med alkoholkulturen i vårt land. Det första problemet är att alkoholdebatten är så laddad, näst intill tabubelagd. Det verkar vara svårt att godkänna att vi har ett stort problem. Ett annat problem tycks vara livsmedelsbutikernas och restaurangernas beroende av försäljning av alkoholhaltiga drycker. Något har gått snett i priskonkurrensen om det inte går att få lönsam verksamhet utan öl- eller vinförsäljning. Kan det finnas ett samband i det att några stora landomfattande kedjor har slagit ut de mindre livsmedelsbutikerna. Har de stora kedjorna getts konkurrensfördelar ifråga om markplanering och kommunaltekniska satsningar som misskrediterar de mindre privata företagen. Om så är fallet har vi politiker, både på riks- och kommunalplanet, orsak att se oss i spegeln.