I slutet av februari lämnade riksdagsledamot Antti Kaikkonen, Centern, in ett skriftligt spörsmål gällande eutanasi. I spörsmålet frågar ledamot Kaikkonen vilka åtgärder regeringen ämnar vidta för att tillåta eutanasi i Finland. Som svar på spörsmålet anförde omsorgsminister Maria Guzenina-Richardson bl.a följande: Den riksomfattande etiska delegationen inom social- och hälsovården Etene konstaterar i sitt ställningstagande 2011 att vård i livets slutskede och palliativ, dvs. symtomlindrande vård, skall stödjas och främjas. Samtidigt anser Etene att det är skäl att utvärdera behovet av dödshjälp periodvist alltefter som att situationen förändras. Dessutom anser Etene att man måste finna tydliga svar på många etiska problem, till exempel utvärdering av lidandet, hur man fattar beslut om eutanasi och ansvaret att utföra eutanasi, innan man slutgiltigt kan ta ställning till eutanasins möjlighet.
I en intervju för tidningen Savon Sanomat den 4 april förutspår professorn i geriatri, Raimo Sulkava, att aktiv dödshjälp legaliseras inom en nära framtid också i Finland. Professor Sulkava är en av medlemmarna i Etene delegationen, med andra ord samma delegation som omsorgsministern hänvisar till i sitt svar.
Aktiv dödshjälp innebär att man med aktiv handling avsiktligt påskyndar döden i relation till grundtillståndet dvs. skadan eller sjukdomen. Vanligen sker detta genom att administrera höga doser morfin, barbiturater eller en så kallad cocktailpåse. Aktiv dödshjälp är ett omdiskuterat ämne i hela världen och är förbjudet i stora delar av världen.
Som främsta argument för legalisering av aktiv dödshjälp, framför förespråkarna ofta individens rätt att själv välja, samt ”rätten till ett värdigt liv”. Dylika tankegångar har allt oftare framförts av humanisterna. Enligt rikssvenska Etik- och ansvarsrådet skulle legaliseringen av dödshjälp innebära en risk att vissa patienter skulle pressas till självmord och de Handikappades Riksförbund har också framfört att dödshjälp urholkar människovärdet.
Enligt den kristna mänskosynen är utgångspunkten att allt liv är okränkbart. En legalisering av aktiv dödshjälp skulle också stå i strid med läkarkårens etiska regler. I läkareden står det, citat: ”Jag försäkrar på heder och samvete att jag i min läkargärning skall sträva efter att tjäna mina medmänniskor med humanitet och vördnad för livet som rättesnöre. Mitt mål skall vara att vårda och främja hälsa, att förebygga sjukdom samt att bota sjuka och lindra deras plågor”. Citat slut.
Mänskan har inte rätt att bestämma över liv och död. Den kristna kyrkan har en lång tradition att kungöra när någon församlingsmedlem avlidit. Vanligen meddelar prästen att, Herren över liv och död, i sitt allvisa råd behagat hädankalla någon församlingsmedlem. En legalisering av aktiv dödshjälp skulle ha långtgående följder också när det gäller denna tradition. Karikerat sagt skulle denna fras ändras till att medicinalvården enligt sitt allvisa råd beslutat förkorta livet för någon människa. Jag vill inte vara med om en sådan utveckling. Smärta och sorg är en del av livet. Vården kan idag, tack vare modern medicin och smärtstillande medel för olika situationer, erbjuda en värdig vård ända in i livets slutskede. Mitt samvete förbjuder mig att medverka till en legalisering av eutanasi, eller som det också kallas, aktiv dödshjälp.