Denna veckas tisdag hade det förflutit 82 år sedan vinterkriget bröt ut. Kriget började när Sovjetunionen anföll Finland den 30 november 1939. Strider som pågick i 105 dagar. Försvaret av självständigheten krävde stora uppoffringar. Över 25 000 finländare stupade och ca 44 000 skadades. Finland bevarade sin självständighet, men förlorade delar av sitt landområde.
Vi lever nu i en tid då betydelsen av vår självständighet gör sig starkt påmind. För bara någon vecka sedan såg vi ett politiskt spel mellan stormakterna vid gränsen mellan Polen och Belarus. Hunratals, ja kanske tusentals, män, kvinnor och barn hade anlänt till den polsk-belarusiska gränsen. EU, Nato och USA anklagade Belarus för att ha skapat tillströmningen av migranter till EU:s gräns i ett försök att destabilisera EU. Belarus tillät migranter från Irak, Syrien och Afghanistan att flyga till huvudstaden Minsk. Därifrån slussades de vidare mot gränsen till Polen, Litauen och Lettland för att försöka ta sig in i EU.
Vi har också en fortsatt konfliktsituation i Ukraina. Jag besökte Ukrainas huvudstad Kiev i början av oktober. Det var 2 år sedan mitt senaste besök. Det politiska läget i landet är fortfarande instabilt. Det är inte bra i en situation när Ryssland förbereder ett eventuellt anfall mot Ukraina. Rysslands president Putin nekar till anklagelserna, men kräver samtidigt konkreta överenskommelser med Nato om att alliansen inte ska utvidga sin närvaro österut.
Republikens president Sauli Niinistö konstaterade i veckan att Rysslands kritiska hållning till Nato inte är något nytt. Till nyhetsbyrån STT sade president Niinistö att en Nato-ansökan inte angår en tredje part. Beslut om medlemskap är en sak mellan den sökande och Natos medlemsländer.
President Niinistös markering var viktig. Ingen annan statsmakt, eller statsledare, har rätt att påverka Finlands eventuella överenskommelser med Nato. Inkommande veckas tisdag, dagen efter självständighetsdagen, förs en responsdebatt om statsrådets försvarsredogörelse i plenum.
Jag står i tur att denna gång hålla KD:s gruppanförande i debatten. Genom försvarsredogörelsen och genom att verkställa den säkerställer man att den finska försvarsförmågan motsvarar de krav som verksamhetsmiljön ställer. Finlands försvarsförmåga grundar sig på allmän värnplikt, en utbildad reserv, försvar av hela landet och en hög försvarsvilja. Nato erbjuder Finland och de andra partnerskapsländerna samarbetsmöjligheter. Till grunderna för Finlands utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik hör att upprätthålla en nationell rörelsefrihet samt valmöjligheter. Detta inbegriper en möjlighet att alliera sig militärt och ansöka om medlemskap i Nato. Genom den kompatibilitet som uppnås via det nuvarande Nato-samarbetet säkerställs att det inte uppstår några praktiska hinder för en eventuell anslutning.
Mitt i all turbulens av pandemier och internationella kriser, känner jag stor tacksamhet till tidigare generationernas kamp för vårt lands självständighet. Trevlig självständighetsdag!