Vi kämpade. Vi ville att Vasa Centralsjukhus skulle vara ett av de centralsjukhus som beviljas rätt till en omfattande dygnet runt jour. Tyvärr lyckades det inte. Det finns säkert orsak att fundera över varför det gick så här. Kanske också skäl att analysera, ifall alla vi som förespråkade 12+1 modellen, kunde ha gjort något annorlunda. Personligen gläds jag över att KD-gruppens alla fem riksdagsledamöter under processens gång både uttalat sitt stöd för och röstat för att Vasa skulle beviljas rätt till omfattande jour. Vår representant i social och hälsovårdsutskottet var riksdagsledamot Sari Tanus, som tidigare också jobbat på bl.a. sjukhuset i Vasa.
Hur blir det nu då med vården i fortsättningen? Kommer Vasa centralsjukhus att läggas ner? Absolut nej.Kommer alla svenskspråkiga Österbottningar att i framtiden skickas till Seinäjoki för vård? Nej. Kanske lite tillspetsade frågor, till och med aningen överdrivna. Men dessa frågor och påstående har figurerat under debattens gång. Otydliga svar skapar osäkerhet. Obesvarade frågor skapar rädsla. Inte ens i nuläget finns det helt klara svar på hur jourreformen sist och slutligen kommer att utfalla. Men några saker är ändå klara. Vasa Centralsjukhus kommer fortsättningsvis att vara ett bland Finlands 18 centralsjukhus. Tyvärr blev det inte ett av de 12 som får en uppgradering till omfattande jour, utan ett av de 6 centralsjukhus som kommer att ha en något begränsad jourverksamhet. I praktiken betyder det att någon av de nuvarande specialiternas jourverksamheten faller bort. Det som man kan göra är att i första hand utvidga samarbetet med Åbo universitetssjukhus i syfte att uppehålla ett så brett utbud av specialiteter som möjligt i Vasa. Jag ser det inte heller som helt omöjligt att Vasa och Seinäjoki kunde komma överens om en gemensam ”jourläkarbank”. På detta sätt kunde man säkerställa att majoriteten av österbottningarna även framdels får största delen av sjukvården i Vasa.
När en kamp av detta slag går av stapeln rör det verkligen om i folksjälen. Språket är en del av mänskans identitet och kan mer eller mindre tolkas som ”heligt”. Det har satt känslorna i gungning. Då är det lätt hänt att tappa fattingen. Det är mänskligt. En företeelse som också märks i diskussionerna på de sociala medierna. Jag har valt att inte gå med i de överhettade diskussioner som förekommit bl.a. på Facebook. Språkfrågan är viktig och leder lätt till laddade utryckssätt. Men istället för att bränna broar tror jag att det är viktigt att få den finskspråkiga majoriteten och beslutsfattarna att förstå vår situation. En saklig debatt inger ett bättre förtroende. Det kvalitetskravet kan jag åtminstone ställa på mig själv.
Jag ser som min uppgift och skyldighet att fortsätta dialogen med regeringen och den ansvarige ministern Juha Rehula, i syfte att hitta kreativa alternativ. Lösningar som på bästa sätt tryggar en god vård på svenska för den svenskspråkiga befolkningen. Med fokus på så mycket vård som möjligt vid Vasa Centralsjukhus även i framtiden.