Var det klokt att stänga ner ett samhälle på det sett som Finland gjort? Varför gör vi inte som i Sverige? Kommer Sverige att komma snabbare ur den ekonomiska krisen?
Det här är exempel på frågor som uttalats i debatten angående corona krisen. Vi saknar ännu facit för att kunna bedömma helheten. Därför att vi, både i Finland och internationellt, ännu vet för lite om det nya viruset.
På onsdagen fick riksdagen ta del av statsministern Marins upplysning om hanteringen av coronakrisen. Statsministern skötte upplysningen sakligt. Regeringen, tillsammans med en enig riksdag, beslöt för en månad sedan införa omfattande samhälleliga begränsningsåtgärder. Syftet med begränsningsåtgärderna har varit att begränsa sjukdomens spridning bland befolkningen, att trygga hälsovårdens bärkraft i alla situationer. Att skydda liv och hälsa för människor som hör till riskgrupper har haft hög prioritet. Framförallt genom att se till att vi har tillräckligt med intensivvårdsplatser.
Finland har hittills lyckats bromsa upp sjukdomens spridning och anpassa sjukvårdsverksamheten till det ökade behovet. Så långt tycker jag att besluten varit befogade. Statistiken påvisar samtidigt att läkare och vårdpersonal gjort att bra jobb i en utmanande situation.
När en allvarlig global epidemi utbryter är det förståeligt att missbedömningar görs. En del av besluten har tillkommit snabbt, medan koordineringen och informationsgången mellan ministerierna fallerat. Därför var det bra att statsminister Marin öppet medgav att flera misstag begåtts. Statsministern har personligen lyckats bra med informationen till medierna och befolkningen. Tyvärr kan man inte säga det samma om alla ministrar. Den grövsta tabben är utan vidare upphandlingen av skyddsutrustningen till sjukvårdspersonalen. Beredskapscentralens vd fick sparken. Frågan är om en person ensam ska ställas till svars för de högst märkliga affärerna kring skyddsmaskupphandlingen.
Nu kommer man att stegvis börja lätta på restriktionerna. Att grundskolorna återgår till närundervisning den 14 maj är ett första steg i rätt riktning. Samhället måste snarast möjligt komma igång. Både av ekonomiska och sociala skäl. Regeringen försöker bygga sina beslutsförslag på de riskbedömningar som sakkuniga inom vårdsektorn presenterar. Frågan är då vilken sakkunnig som har rätt. Att sakkunigga på THL och HUS så gott som dagligen uttalar olika åsikter i median, gör det än mera utmanande för både regering och riksdag när beslut ska fattas.
Men de flesta är eniga i en fråga. Det kommer att ta tid förrän ett tillförlitligt vaccin fås fram. Därför måste samhället stegvis återgå till det normala. Det är ytterst viktigt att återgången görs rätt och att vi har de rätta verktygen för att klara av en öppning. Det skulle löna sig att se på hur man gjort i de länder man lyckats ännu bättre än i Finland. Förutom att värna om en god handhygien, hålla avstånd etc. så skulle det vara ytterst nödvändigt att testa en större andel av befolkningen. Man ska inte behöva tala sig ”sjuk” för att få ett corona test utfört. Trots att vi skulle genomföra masstestning så kostar det ändå endast en bråkdel, i jämförelse med de miljarder arbetsgivare och företag nu förlorar. Miljarder som i slutändan ska betalas av stat och kommuner. Det vill säga vi skattebetalare.