Kommunalvalet närmar sig och helt naturligt väcker frågan om kommunreformen känslor. Frågan
är viktig för alla medborgare och skattebetalare. Men frågan får inte förenklas, i syfte att fiska röster. Varför måste staten bråka med kommunerna, har inte staten pengar? Det har länge talats om att staten är tvungen att ändra på statsandelssystemet.För tillfället är statsekonomin inte så stark. Det är inte fråga om enbart en tillfällig försämring. En allt mindre andel av befolkningen är i förvärvslivet, genom att de stora årskullarna gått i pension. Samtidigt som behovet av service
ökar, minskar skatteinkomsterna bl.a på grund av att det går sämre för exportindustrin. Allt det här har vi hört till leda och lust. Men ack så svårt att acceptera, speciellt då effekterna resulterar i sparåtgärder.
Varifrån kommer då pengarna till att uppehålla den kommun- och servicestruktur som vi har idag?
Generellt kan man säga att kommunerna, av de totala intäkterna, inkasserar cirka 70 procent genom kommunalskatt och avgifter. Den resterande delen kring 30 procent består av statsandelar. Men i en del små kommuner kan det till och med vara omsvängt. Man erhåller mera i statsandelar, än vad kommunen inkasserar i skatteintäkter och avgiftsinkomster. I förlängningen kommer det att vara oerhört utmananande att få skatteintäkterna att räcka till, både för det ökade servicebehovet, samt till att uppehålla nuvarande förvaltningsstrukturer.
Diskussionen om kommunstorleken har upptagit en stor del av debatten. En del anser att ekonomin sköts bättre och effektivare i en mindre kommuner. I vissa fall kan det vara så. Men, det finns också små kommuner, vilka får en större del av inkomstkakan i form av statsandelar, än vad den inkasserar genom skatter och avgifter. Kommunens storlek är i sig ingen garant för varken effektivitet eller god kvalitet. Det finns också exempel på större kommuner, som har orsak att
förändra både sin organisation och ledningskultur. Summan summarum kan man konstatera att inte heller vår region kan undvika följderna av en kommande kommunreform.
Vad är då viktigt för den enskilde kommuninvånaren? De allra flesta jag känner prioriterar närheten till kommunal service, samt att servicen fungerar. Var får mitt barn dagvårdsplats? Eller på vilket avstånd ligger skolan? Får en åldring vårdplats i rätt tid? Tillgången på sjukvårds- och äldreomsorgstjänster har hög prioritet. Och servicen skall fungera på klientens modersmål, det är viktigt att man får tala sitt modersmål då när man behöver hjälp. Nästa fullmäktigeperiod blir intressant och utmanande, men när alla invalda gör sitt bästa, tror jag att vår region har beredskap att finna konstruktiva lösningar.