Israels existens som stat baserar sig på den gemensamma internationella viljan efter andra världskriget att fullständigt trygga judarnas rättigheter och säkerhet i åtminstone ett land i världen. Även idag är ämnet relevant då antisemitismen igen blir vanligare, även här i Finland. Redan på 40-talet erkände det internationella samfundet Israels rätt till att existera som en judisk stat, vilket Amnesty nu ifrågasätter, även om de vill antyda annat. I sitt pressmeddelande förklarar Amnesty att de inte ifrågasätter Israel som judisk stat, men använder ändå tiotals sidor av rapporten till att kritisera Israels tillkomst och dess behandling av judar.
Faktiskt grundar sig hela Israels existens på en slags positiv särbehandling: att varje jude och familjemedlem till judar erbjuds rätten att återvända till Israel och ett israeliskt medborgarskap är enligt många en nödvändighet för att trygga det judiska livet. Landets internationellt brett erkända existens i sig förknippas starkt med en slags särbehandling av judar.
Det är sant att palestinierna, särskilt i de palestinska områdena, har en tuff situation. Det är ändå inte Israel som förorsakar palestinierna de största problemen eller ren livsfara, utan Palestinas största parti, terroristorganisationen Hamas. Hamas mål är enligt dess stadgar att förstöra staten Israel och döda judarna. Exempelvis Amnesty själva har uppmärksammat att Hamas häktar, kidnappar och dräper palestinier utan rättegång. Det enda relevanta motståndet mot Hamas-regimen är Israel, som står på de vanliga palestiniernas sida trots det att Palestinas regim vill förstöra staten Israel och judarna.
Det är knappast en tillfällighet att Amnesty publicerar en rapport, som de själv påstår att förberetts i flera år, bara en vecka efter Förintelsens minnesdag och endast dagar före Afrikanska unionens omröstning om Israels observatörsmedlemskap i unionen, vilket speciellt Sydafrika aktivt motsätter sig. Likaså är det knappast en tillfällighet att människorättsorganisationen Amnesty publicerat tiotals Israel-kritiska uttalanden under de senaste åren men aldrig någon rapport om problemet med den växande antisemitismen – i grunden en av de mest centrala orsakerna till Israels existens.
Israel är förutom ett av Medelhavsområdets mest mångkulturella och pluralistiska samhällen, även Mellanösterns enda demokrati. Israel är nyckeln, inte ett hinder, för att uppnå fred i Mellanöstern. Likaså borde de internationella människorättsorganisationernas mål vara att avveckla friktionen i Mellanöstern, inte att höja spänningarna genom att skylla på klassens toppelev. Israel behöver internationellt stöd för att främja fred och alla sina invånares rättigheter, inte uppläxningar från västerländskt håll.