Förra veckans torsdag hölls remissdebatten angående medborgarinitiativet som syftar till äktenskap för personer av samma kön. Med andra ord att två män, eller två kvinnor, sinsemellan ska få ingå äktenskap. I remissdebatten var förespråkarna starkare representerade i debatten. Det är ingen nyhet var mitt parti eller jag står i frågan. Äktenskapet har i flera årtusenden i så gott som hela världen varit ett förbund mellan man och kvinna. Och vi önskar att det ska få fortsätta så.
I praktiken skiljer sig nuvarande partnerskapslagstiftning, i jämförelse med äktenskapslagen, på endast tre punkter. För det första namnet på lagen, samt begreppet. För det andra rätten till extern adoption. För det tredje finns ingen automatisk rätt till samma släktnamn.
Jag anser att förslaget till samkönat äktenskap, strider mot det biologiska faktum att äktenskapet i grunden bl.a. är en institution som syftar till reproduktion. En djuplodande fransk utredning visar, att om man utgår från vad FN:s barnkonvention preciserar som ”barnets” bästa, finns det inget rimligt alternativ till att äktenskapet är förbehållet en man och en kvinna. Man framhåller exempelvis att äktenskapet ”inte bara är ett kontraktsmässigt erkännande av kärleken mellan två personer. Det är ett förpliktigande ramverk av rättigheter och skyldigheter som är utformat för att kunna ta emot ett barn och ge det en harmonisk uppväxt.
Även om inte alla äktenskap leder till att barn föds, avvisar den franska utredningen argumentet att homosexuella par, genom till exempel assisterad befruktning, kan bidra till reproduktionen. Man konstaterar det uppenbara faktum att i en samkönad relation måste ytterligare en person, en tredje part, en person av annat kön, alltid vara inblandad.
Så länge äktenskapsbegreppet förblir i sin nuvarande form innebär det att faderskapspresumtionen kan bevaras och att äktenskapet därmed kan sammanlänka föräldraskapets tre dimensioner: den biologiska, den juridiska och den sociala.
Det faktum, att äktenskapet även syftar till att säkerställa att livet förs vidare till nya generationer, rättfärdigar också att det är förbehållet par som kan bidra till denna reproduktion. Någon diskriminering handlar det alltså inte om, eftersom samkönade pars situation är annorlunda, vilket motiverar en annan juridisk behandling. Ärendet kommer nu till lagutskottet där jag kommer att fortsätta att jobba för att äktenskapet bevaras för relationen mellan man och kvinna.