På torsdagen presenterades jord- och skogsbruksministeriets rapport om det finländska jordbruket. Reijo Karhinen som fungerat som utredningsman, konstaterade att företagarinkomsten från jordbruket fortfarande sjunker, producenternas ställning i matkedjan är sämre och lönsamhetsutvecklingen är svag.
För tre år sedan, den 11 mars, blockerades gatorna i huvudstaden då hundratals traktorer styrde mot Senatstorget för att delta i jordbrukarnas stordemonstration. Över 5 000 jordbrukare kom till huvudstaden för att berätta för regeringen om den finländska jordbrukskrisen. Att tusentals jordbrukare kom med traktorekipage till huvudstaden, var ett bevis på den allvarliga krisen. Jordbrukarna har inte haft för vana att demonstrera.
Det finländska jordbruket och den inhemska matproduktionen har under de senaste åren drabbat av många motgångar. Sänkta producentpriser, Rysslands motsanktioner, försenade utbetalningar av stöd och krävande väderleksförhållanden; allt detta har inneburit svåra bakslag för jordbrukarna.
Efter demonstrationen tog undertecknad intiativet till en interpellation om jordbruket. Interpellationen undertecknades av de övriga oppositionspartierna, förutom socialdemokraterna. Under de allvarsfyllda diskussionerna stämde dock socialdemokraterna in i diskussionen. Stämningen i riksdagen var speciell. Det var en unik situation där alla partier, både regeringen och oppositionen, också vänstern och de gröna, insåg allvaret.
Alla förstod att utan målmedvetna åtgärder kommer det finländska jordbruket att stå inför en konkursvåg och en okontrollerad nedkörning av den finländska matproduktionen. En sådan negativ utveckling skulle minska utbudet på inhemska, rena livsmedel.
I efterdyningarna av interpellationsdebatten fick Karhinen uppdraget av statsminister Sipiläs regering att utreda jordbrukets läge och framtid. Syftet var att kartlägga möjligheterna öka företagarinkomsten från jordbruket med 500 miljoner euro. Jordbrukarnas inkomst har nämligen sjunkit under hela 2000-talet.
Ett av problemen, enligt rapporten, är att producenternas position i matkedjan är sämre än vad den verkliga vikten av dem ger sken av. Matkedjans dåliga inre atmosfär gör att handeln fått en alltför stark ställning.
Den finländske konsumenten är medveten om att vi har de renaste livsmedlen i världen. Konsumenterna är till och med beredda att betala lite extra för maten. På ett villkor. Att de extra slantarna går till de som behöver det bäst, alltså till bönderna som producerar. De olika marknadsaktörerna bör måna om bönderna nu. Bakom varje finländsk måltid finns åtminstone en bonde. Handeln måste ta sitt ansvar före det är för sent. Krisen är fortfarande ett faktum. Det är ett bevis på att interpellationen om jordbruket var ytterst nödvändig. Jag hoppas verkligen att Karhinens utredning leder till konkreta åtgärder. Klockan klämtar.