Lagmotionen gällande en könsneutral äktenskapslag undertecknades av 76 riksdagsledamöter. Under förra veckan beskyllde en del politiker lagutskottets ordförande, Anne Holmlund, för att hon skulle bromsa behandlingen av lagmotionen. Jag tycker att det är ett märkligt agerande, då man genom påtryckningar i offentligheten försöker kräva en särbehandling av enskilda lagmotioner. Beskyllningarna mot lagsutskottets ordförande saknar helt grund. Det bekräftades också då talmanskonferensen diskuterade ärendet på tisdagen. Talmanskonferensen fastslog att det inte fanns något att anmärka på hur Holmlund agerat i egenskap av lagutskottets ordförande i fråga om den aktuella lagmotionen.
I regeringsförhandlingarna kom vi överens om att denna regering inte avger något lagförslag gällande äktenskaps- och adoptionslagen. Därför finns det inget omnämndande angående ärendet i regeringsprogrammet. Frågan var en av KD:s tröskelfrågor för regeringsmedverkan. Visst kände vi till att det fanns delade åsikter i frågan inom flera partier. Men Kristdemokrateran ställde ett tydligt villkor. Villkoret var att vi inte deltar i en regering som bereder ett lagförslag som leder till en förändring av nuvarande äktenskapslagstiftning. De övriga regeringspartierna respekterade vårt villkor, en del visserligen motvilligt, men efter förhandlingar och överenskommelse i ärendet, svarade vi jakande till en regeringsmedverkan. Således var vi beredda att vara med och bära ett större ansvar för vårt lands utmaningar, jämfört med om vi ställt oss i opposition. Det är klart, vi var införstådda med det att enskilda riksdagsledamöter från andra partier har rätt att skriva lagmotioner i frågan och vi var medvetna om att en sådan lagmotion kan se dagens ljus under regeringsperioden.
Däremot har vi inte kommit överens om att lagmotioner som samlar under 100 ledamöters namn skulle ges något företräde i utskottsbehandlingen. Praxisen har i alla tider varit att en motion bör ha minst 100 undertecknare för att utskottet skall inleda en behandling av ärendet. Och – inte ens 100 namn är någon garant för att en motion skall leda till att en lag blir till och godkänns. Därför bör utgångspunkten vara, att lagutskottet hanterar lagmotionen om könsneutrala äktenskap, på samma grunder som i förfarandet av andra lagmotioner med under 100 namnteckningar. Ett annorlunda förfaringssätt skulle avvika från nuvarande principer och leda till kaos. Det finns nämligen också många andra sakliga lagmotioner, som då i jämlikhetens namn, borde ges en liknande särbehandling. Det som ger anledning till oro är att styrkeförhållandena i lagutskottet ändrat sedan ifjol, på grund av en del personbyte. Därför är det svårt att förutspå utgången av hur röstningen utfaller, när lagutskottet fattar beslut om vidarebehandling av motionen.