Vid sidan av åldringsvården borde det föras en ordentlig debatt om familjepolitiken i Finland.
Nativitetssiffrorna är negativa för sjunde året i följd. Under de senaste åren har det fötts så få barn att tusentals moderskapsförpackningar blivit över och skickats till föderskor i världens krishärdar. Senast barnmorskorna hade så lite att göra var under nödåren 1867-68 då skörden slog fel och folk dog av hunger.
Mycket står på spel till följd av den sjunkande nativiteten i Finland. Födelsetalen har en avgörande betydelse för Finlands ekonomi. Låga födelsetal innebär på lång sikt arbetskraftsbrist, mindre antal skattebetalare samt långtgående följder för vårt pensionssystem.
Varför sjunker nativiteten? Sannolikt finns det många orsaker till det. Är det en ekonomisk fråga? Absolut. I en barnfamilj som har bostadsskulder pressas båda föräldrarna att jobba hårt för att klara av ekonomin.
I Estland har man lyckats höja födelsetalen. Hur är det möjligt? I Estland betalar man drygt 500 euro i barnbidrag för tre barn, i Finland får en familj med 3 barn 330 euro. Skillnaden är stor när man ytterligare beaktar levnadskostnaderna i de båda länderna. Pengar har således en betydelse. Familjer föder knappast barn för pengarnas skull, men en del barn kan bli ofödda av ekonomiska skäl.
I den färskaste familjebarometern har hemvårdsstödet i sin nuvarande form fler förespråkare än motståndare, även om det kritiserats för att det äventyrar kvinnors karriärmöjligheter och pensionsutveckling. Hälften av mödrarna uppger att de vill använda sig av hemvårdsstödet för att de önskar tillbringa mer tid med barnet. Småbarnsmammor anser mer än tidigare att små barn – under 2-åringar – ska vårdas hemma och att det är direkt sorgligt om spädbarn måste föras till dagis.
Det viktigaste familjepolitiska önskemålet för 2020-talet är ökad flexibilitet i arbetslivet med fler alternativ gällande familjeledigheterna, moderskapsledigheten, föräldraledigheten och vårdledigheten. Många partier vill gå in för en kvotering av hur mamman och pappan fördelar föräldraledigheten. Jag är mot tvångskvotering i detta sammanhang. Beslut som berör familjen, vem som stannar hemma med barnen, ska fattas vid köksbordet. Inte i Helsingfors. Finländarnas nativitet är på så låg nivå att statsmakten bör ta till alla tänkbara lösningar för att höja nivån. Det betyder mera pengar, ledigheter och flexibilitet till familjerna. Har vi råd? Alternativet att inte göra något alls kostar ännu mera.
Peter Östman
Riksdagsledamot, KD