De två senaste veckorna i riksdagen kan med rätta kallas för en fars av sällan skådat slag. Många av de frågor som regeringen stod inför 2011 var komplicerade, men det oaktat har nog regeringen trasslat till situationen ytterligare under de senaste månaderna. För många ogjorda beslut lyser med sin närvaro.
I början av veckan publicerade Sveriges tidigare finansminister Anders Borg och chefen för statens forskningsanstalt Juhana Vartianen sin rapport som bär namnet; En strategi för Finland. Från den kan man bl.a. läsa, att Finland efter 2007 haft en svag ekonomisk utveckling och att konkurrenskraften märkbart försämrats. Lönebildningen har inte anpassats till den sjunkande produktiviteten. De långfristiga utsikterna för landets offentliga finanser är svaga, eftersom befolkningen i arbetsför ålder krymper och Finland fortfarande släpar efter övriga Norden med avseende på arbetskraftsdeltagande. Inget nytt så långt. Allt detta har alla, som är något insatta i den offentliga ekonomins grunder, förstått och påpekat under flera års tid.
Skribenterna sammanfattar, att Finland måste, för att ta sig ur krisen innefatta tre distinkta delar. För det första, konkurrenskraften måste återställas. Arbetsmarknadsparterna måste komma överens om en lämplig lönesättningsmodell som också skapar förväntningar om att den internationellt konkurrensutsatta industrin i framtiden även kommer att kunna ha en god konkurrensförmåga. Jag håller med om detta. Men, det här är heller inget nytt. Utmaningen är att nästa regering antagligen också har ministrar som så att säga sitter på två stolar. Man vet vad som borde göras men få vågar säga sanningen av rädsla för att stöta sig med fackorganisationerna.
För det andra anser skribenterna att det är nödvändigt att ett ökat deltagande i arbetskraften och sysselsättningen främjas genom reformer. Detta är också en sann analys av läget. Det som jag dock saknar i strategidokumentet är konkreta åtgärder för hur man befrämjar entreprenörsskapet. Hur få flera tillväxtföretag och hur uppmuntra de små och medelstora företagen att våga ta risker och anställa?
Det återstår några veckor till riksdagsvalet. Ifall väljarna ger mig förnyat förtroende så är jag beredd att fortsätta arbetet för vårt land, vårt landskap och dess invånare. En sak är klar. Liksom denna regering hade en utmanande sits vid tillträdandet, så kommer nästa regering att stå inför många och tunga beslut. Ekonomin är densamma och behovet av både reformer och balanseringsåtgärder ligger framför oss. De ogjorda besluten måste få en lösning.