I början av veckan besökte en del av riksdagen Kauhajoki med anledning av att det förlöpt 75 år sedan riksdagen förflyttades till Kauhajoki efter att vinterkriget bröt ut. Återger här gruppanförandet som undertecknad höll vid minnesfesten.
Efter inbördeskriget var det folk, som varit politiskt tudelat, nu enigt och började försvara landet mot den gemensamma fienden. Vår nation lyckades bevara sin självständighet genom hårda strider, med en enig ryggrad och genom en uppoffrande hemmafront, samt tack vare kvinno-organisationerna som hjälpte soldaterna. De djupa såren efter inbördeskriget hade glömts bort och vår självständighet bevarades, trots tunga uppoffringar.
Under kriget livnärde sig hälften av befolkningen som jordbrukare. Krigsskadeståndet framtvingade en snabb industrialisering och urbaniseringen var rekordsnabb. Folk som genomlevt kriget byggde industrianläggningar och bostäder. Man hade en vision om ett bättre samhälle och man ville att barnen skulle få en tryggare och bättre framtid. Ett välfärdssamhälle byggdes upp, samt en rättsstat, som kom att förena socialister och borgare.
Under kriget hade mänskorna lärt sig att leva med knappa resurser och genom ömsesidigt samarbete. Senare bidrog högskolesektorn till en utveckling av industrin. Man hade insett att en liten nation kan nå framgångar enbart genom att vara i främsta ledet av utvecklingen.
Den kristna tron hade varit en bärande kraft genom vinterkriget. Många kom till tro och efter kriget spreds en väckelse bland folket. Höga moralisk principer ansågs nödvändiga. Krigsåren bidrog till att folket ville stöda, genom att visa gemensamt ansvar och att eftersträva rättvisa. I slutet av 60-talet medförde uppgången i levnadsstandarden både radikalism och förändringar i levnadskulturen.
Idag lever vi i ett land där de flesta medborgarna tillhör en kristen kyrka. Man kan leva med en eftervärme av kristen tro, endast en kort tid, men när kyliga vindar blåser, behöver vi ofrånkomligen äkta värme och medmänsklighet.
Utvecklingen av välfärdsstaten tilltog på 1960- och 1970- talet genom skapandet av pensions- och sjukförsäkringssystemet, samt med införandet av barndagvård och folkhälsoarbetet. Efter årtionden av utvecklingsarbete lever vi i ett välutvecklat samhälle, som tar hand om sin medborgare.
Det finländska samhället har genomgått många faser och förändringar under sin självständighetstid. Vägen till ett bättre samhälle fortsätter och mycket är ännu i halvvägs, men det är skäl att ibland stanna upp och påminnas, att vi har det inte så dåligt ställt i jämförelse med andra länder.
Vi kan konstatera genom att citera Adolf Ehrnrooth: ”Finland är ett bra land. Det är det bästa stället för oss finländare.”
Peter Östman
Riksdagsledamot, KD