På onsdagen presenterade oppositionspartierna sina skuggbudgeter för nästa år. Både Centern och Sannfinländarna hade gjort seriösa beräkningar hur de skulle få statsekonomin i balans, samtidigt som de ville peka på åtgärder hur man uppnår ökad tillväxt och bättre sysselsättning. Debatten som följde var ingen höjdare. Det blev en pajkastning där man, enligt den bekanta modellen, beskyllde regeringen för att vara handlingsförlamad. Men, en del av regeringspartiernas representanter sänkte sig också till en låg nivå i debatten, genom att skälla på oppositionen, hänvisande bl.a. till centerns misslyckanden under de förra regeringsperioderna. Jag är inte förvånad varför medborgarna börjar tröttna på politiken och politikerna. Det går dåligt för staten, kommunerna och den privata sektorn. Våra problem är gemensamma och lösningarna hittas inte genom ständigt skäll eller teaterspel i riksdagens plenum. För att undvika att gå i samma fälla, höll jag endast ett inlägg i debatten.
Centerns och Sannfinländarnas budget innehöll olika slag av skattelösningar. Lösningar som, ifall de skulle realiseras, medför en differens på ca 1 miljard euro. Jag frågade hur oppositionen, som beskyller regeringen för handlingsförlamning, själva skulle lyckas förhandla sig fram till ett regeringsprogram, när deras budgeter innehåller avsevärda skillnader. Detta trots att de är bara två partier. Frågan besvarades inte.
Hur har då regeringen lyckats? Det nog skäl att vara ärlig och medge vissa misslyckanden. Vi har en lägre sysselsättning än regeringsprogrammets mål. Underskottet i statsbudgeten är tyvärr också större. Det här leder till att statsskulden växer mera än väntat. Ur ett kort tidsperspektiv, är det tre faktorer som påverkar den negativa trenden. Den globala ekonomin utvecklas inte enligt förväntningarna. Denna faktor kan tyvärr regeringen inget åt. Men, den andra faktorn gäller företagens och framförallt exportindustrins konkurrenskraft. Skattereformen som beslöts senaste vår borde ha verkställts redan när regeringen tillträdde. Samfundsskattesänkningen, som i viss mån inverkar på företagens tillväxt- och investeringsmöjligheter, träder i kraft först i början av nästa år. Det betyder att effekterna märks tidigast om ett år. Den tredje faktorn är kommun- och servicestrukturen. Kommunekonomin försvagas för varje dag som går och servicen, speciellt inom hälso- och sjukvården, är i vågskålen. Härvidlag finns det orsak för regeringspartierna att se oss i spegeln. Olika budskap inom regeringen, främst mellan de stora partierna, har skapat osäkerhet och kaos. Och det är vårt ansvar att reda ut problemet.