Beslutet om homosexuella pars rätt att adoptera barn har fungerat som en länk i en händelsekedja, vars slutsyfte är att införa könsneutrala äktenskap i Finland. Redan ifjol, i början av april, föreslog riksdagsledamot Oras Tynkkynen, (gröna) i ett lagförslag för riksdagen, en ändring av äktenskapslagen. Tynkkynen motiverade lagförslaget bland annat med att attityderna har förändrats märkbart i en mera tolerant riktning, efter att partnerskapslagen trädde i kraft. Han ser lagförslaget som ett verktyg för att väcka diskussioner och att förändra attityder, samt att lagförslaget också kan bidra till att nästa regering, i slutändan, får till stånd en könsneutral äktenskapslagstiftning.
I lagförslaget utgår man från att ändra äktenskapslagen till en könsneutral lag, som skulle möjliggöra äktenskap mellan samkönade par.
En representant för SETA rf, beskrev redan när partnerskapslagen debatterades, att deras strategi är, att steg för steg jobba för en samhällslagstiftning där slutmålet är könsneutrala äktenskap. Målet skulle uppnås stegvis, först partnerskapslagen, sedan lagen om konstgjord befruktning och via denna vidare till intern adoptionsrätt, påföljande extern adoptionsrätt och slutligen könsneutrala äktenskap. Seta:s stategi har hittills framskridit planenligt.
Jag befarar att det sista steget i planen kommer upp till behandling genast efter följande riksdagsval.
Idealet verkar nu vara ”könsneutrala äktenskap”. Den här uppfattningen tycks också vara alltmer rådande inom de större partierna. Denna trend är en del i steget bort från det samhälle och den kultur, samt den kristna grund, som det europeiska samhället byggt på.
Det är också ett tecken på att de ideologiska strömningarna är viktigare än det som Gud skapade oss till – till man och kvinna.