Oppositionspartierna presenterade på onsdagen sina skuggbudgeter i riksdagen. Det fanns en del godbitar att hämta ur varje alternativ. Centern hade, kanske helt väntat, en skuggbudget som innehöll mest konkreta förslag. Fokusen var inriktad på två viktiga frågor, bättre och större tillgång på riskkapital genom större tillväxtfonder för företag i tillväxt, samt åtgärder för minskad byråkrati. Men, också Sannfinländarnas skuggbudget hade denna gång rätt fokus. Som rubrik hade de valt arbete, företagande och omsorg.
Jag ser ingen orsak att ifrågasätta målsättningarna. Problemet uppstår ifall man slår ihop oppositionens olika alternativ till ett helhetspaket. Och det är ju egentligen så man bör göra för att få till stånd en rättvis jämförelse med regeringens budgetförslag. Tyvärr skulle ett sammanslaget paket av de tre partiernas budgetförslag medföra ett stort hål i statskassan. Som enskilda förslag verkar de betydligt bättre. Men inget parti kan ju regera ensamt.
Centern har förespråkat en större statlig tillväxtfond än vad regeringen beslutat om. Man föreslår en tillväxtfond genom att staten skulle sälja ut en del av sina aktieinnehav i en del börsbolag. Som ett exempel har nämnts bla. Telia-Sonera aktierna. Jag är principiellt inte emot tanken att staten ökar kapaciteten i tillväxtfonderna. Frågan är dock om Centerns modell är den bästa lösningen, emeden just nämnda placeringar i Telia-Sonera ger en betydligt bättre årlig avkastning än vad staten betalar i ränta ifall man skulle låna upp motsvarande summa.
För det andra verkar det för tillfället finnas en viss överkapacitet bland redan befintliga tillväxtfonder. Fonderna är närmast tänkt att användas som s.k. riskkapital för företag med tillväxtplaner. Det tyder på att Finland just nu inte har ett tillräckligt antal av tillväxtföretag med sådana planer vilka uppfyller de hårt fastslagna kriterier som krävs för att komma i åtnjutande av riskkapital. Det kan således finnas behov av att analysera och uppdatera finansieringskriterierna.
För tillfället är det mest akuta problemet att investeringarna stagnerat. Företagen upplever en stor osäkerhet pga den globala ekonomins instabilitet, vilket avskräcker från att investera. Företagen har inte tillräckligt med arbete. Minskad orderingång innebär minskade intäkter. Vi befinner oss i ett ekorrhjul. Bristen på driftskapital och åtstramningarna på lånemarknaden är nu ett större hot, än bristen på kapital i tillväxtfonderna. Vägen tillbaka till en förbättrad konkurrenskraft är lång och förutsätter många åtgärder och korrigeringar. I det sammanhanget kommer det också att förutsätta förändringar av arbetsmarknadsmekanismerna.