Den gångna sommaren har för de flesta av oss mest handlat om semesterfirande i allsköns ro med mat och umgänge i goda vänners lag. Men ser vi vad som hänt på ett större plan, så måste vi tyvärr inse de hemskheter som skett genom terrordåd och som lett till många mänskors död. Från att vi vant oss med regelbundna nyhetsrapporteringar om terrorattacker i Syrien, Irak och Israel har terrorn plötsligt kommit till våra egna torg och gator i Europa. Varje människoliv är naturligtvis lika mycket värda, men Bryssel, Nice, Istanbul och München kommer onekligen semesterfirande finländare konkretare in på livet än det som sker i Mosul, Aleppo och Damaskus.
Samma extremistiska våldsideologi som bland annat Israel under hela sin självständighetstid tvingats försvara sig mot, ligger också till grund till de terrordåd som nu riktas mot europeiska mål. Också Finland är tvungen att förbereda sig för att kunna försvara sig mot terrorister med samma ideologi som bl.a. Hamas företräder.
Under de senaste decennierna har 12 000 terrorraketer avfyrats mot Israel. Över tre miljoner människor, alltså ca 40 procent av Israels befolkning, lever ständigt under terrorns radie utan möjlighet till ett normalt liv. Allt detta trots att Israel lämnade Gaza redan år 2005.
I våra medier hör vi om den rasistiska våldsideologi som nu är statsbärande i Gaza, om ständig och daglig hets till mord på judar och israeler. Det allra främsta offret för Hamas blodiga välde är dock Gazas invånare, för vilka Hamas maktposition betytt våld, fattigdom och hopplöshet. Med sitt huvudsäte på Västbanken representerar president Abbas i praktiken bara hälften av den palestinska befolkningen. Abbas har under sina 9 år vid makten inte ens lyckats sätta foten i Gaza.
Med beaktande av den allt mera tilltagande globala terrorismen får man ibland förvånas över den blåögda inställning som västvärldens stater länge haft när det gäller problemen i Mellanöstern. Den 15 juni grep israelisk polis Mohammed El-Halabi, chef för den internationella biståndsorganisationen World Vision i Gaza. Israel hade under en längre tid följt med El-Halabis förehavanden. Man misstänkte honom för utbrett samarbete med den palestinska terroristorganisationen Hamas. I samband med att han förhördes nekräftades misstankarna. El-Halabi erkände att han varit medlem i Hamas i över 20 år och att terroristorganisationen 2005 gav honom i uppdrag att infiltrera World Vision. Han avancerade sedan snabbt och blev dess högsta chef i Gaza. Denna höga position innebar att han kontrollerade organisationens budget på tiotals miljoner dollar årligen. Enligt El-Halabi själv ska uppemot 60 procent av World Visions pengar ha skickats direkt till Hamas militära gren, som investerade pengarna i vapeninköp och grävning av attacktunnlar under gränsen mellan Gaza och Israel.
På tisdagen offentliggjordes ytterligare ett fall av Hamas-infiltration i en biståndsorganisation, då åtal väcktes mot Waheed Borsh, som är anställd av FN-organet UNDP. Borsh greps den 16 juli och har i förhör erkänt att han på olika sätt har utnyttjat sin position på UNDP för att ge materiellt och militärt stöd till Hamas.
Det finns orsak för västvärlden att inse sanningen om problematiken i Mellanöstern. Granska vart våra skattepengar går. Det må sedan gälla stöd som betalas av EU, FN eller andra biståndsorganisationer. Annars kommer vi att ha svårt att värja oss mot terrorismen på hemmaplan i Europa.