Riksdagen tillägnade krigsveteranerna ett extra plenum den 5 december. Vi ville på detta sätt hedra krigsveteranerna inför Finlands 95 självständighetsdag. Under plenum godkände riksdagen en lagmotion om att utvidga rätten till institutionsvård, till att gälla krigsinvalider med en invaliditetsgrad på 20 procent. I nuläget krävs en invaliditetsgrad på 25 procent för att krigsinvaliden ska ha rätt tillersättning för heldygnsvård. Lagmotionen är nära kopplad till en budgetmotion om att utöka anslagen för veteranrehabilitering med 6 miljoner euro från och med nästa år. Alla riksdagsgruppers ordförande, från regeringspartierna och oppositionen, hade undertecknat båda motionerna. Genom sina gemensamma motioner vill gruppordförandena ge frontveteranerna och krigsinvaliderna bättre möjligheter till den vård och rehabilitering de behöver.
Trots att det förlöpt 95 år sedan vi fick vår självständighet, har inte dess pris bleknat. Priset för det självständiga Finland var högt och det betalades av helt vanliga människor. Många miste livet, en del miste sina kära, far eller mor, barn, vän, en trolovad eller en granne. Sorgebuden kom tätt, så ofta att sorgen blev tyngre än mänskors hjärtan kan bära. Många av de som återvände från fronten blev invalidiserade. De hade fått skador som för resten av livet skulle påminna dem om krigets fasor. Ändå måste de återgå till vardagslivet, inleda arbetandet trots skadorna.
Idag gläds vi över den lagmotion som ligger för behandling, även om det är att beklaga att beslut
i ärendet inte fattas långt tidigare. Det här är det minsta vad vi kan göra för våra veteraner. Alla som stred vid fronten sårades inte fysiskt, men bär ändå med sig djupa trauman och sår hela livet. Därför är det mer än rätt att statsmakten tar ansvar för rehabiliteringen av krigsinvalider och -veteraner. De är alla värda aktning och förtjänar vårt stöd.
När vi blickar tillbaka kan vi också notera hur vårt folk stod enat, under vårt landshistorias mörkaste tidsperiod. Folket stod inför en fiende som var betydligt starkare. Men mitt i denna prövning vände folket sig i bön till den Allsmäktige. Utan den Högstes beskydd, utan våra krigsveteraners kamp och mödrarnas slit på hemmafronten, skulle inte jag leva och verka idag. De flesta kan säkert instämma, när de tänker på sina föräldrars, far- eller morföräldrars levnadshistoria.
Vi har mycket att lära av den generation som genomled kriget. De har visat tacksamhet över det knappa stöd som de fått, trots att de inte alltid bemötts på ett sådant sätt som de skulle vara värda. Den kristdemokratiska riksdagsgruppen framför sitt tack till Finlands krigsveteraner för det arbete som de gjort för bevarandet av vårt lands självständighet!
Peter Östman
ordförande för
den Kristdemokratiska riksdagsgruppen