De arabiska delegaterna, samt representanter för de Palestinska araberna motsatte sig 1947 bildandet av en judisk stat. Palestinska araber började omedelbart attackera judiska bostadsområden, efter omröstningen i FN. Det har inte upphört sedan dess.
Orsaken till att Gaza-konflikten nu eskalerat är ganska klar: Hamas är en farlig terroristorganisation och menar vad den säger. Deras mål är att utrota Israel. Det är alltså varken en fråga om staten Israels gränser eller om Gaza. Israel har 32 omgivande arab-stater att förhålla sig till. En del arabstater, bl.a Iran har officiellt uttalat sitt mål, att förinta Israel. Detta har de arbetat för genom bl.a. sina ombud Hizbollah och Hamas. Hamas politik gentemot Israel har inget att göra med de israeliska bosättningarna på ockuperad mark. Deras inställning till Israel är oförändrad även om Israels regering omedelbart skulle stoppa alla bosättningar. Målet är en etnisk och religiös rensning av regionen. Deras egen doktrin är ledstjärnan och våldet är verktyget.
Sedan Israel drog sig tillbaka från Gaza år 2005, har cirka 9 000 raketer och 5 000 granater avfyrats mot Israel från Gazaremsan. Istället för att investera i utbildning och infrastruktur investerar Hamas resurser på vapen och raketer som har lång räckvidd och på att smuggla in vapen och krigsmateriel till Gazaremsan. Beklämmande är att man avfyrar raketerna från civila områden och använder sig av sjukhus, moskéer och skolbyggnader. Allt för att få det att se ut som om Israel är den hemska boven när palestinska civila dör emedan Israel försvarar sig mot raketattackerna. Hamas bryter härmed mot internationell lag, i synnerhet Artikel 58 i ”Additional Protocol 1” i Genève-konventionen, som förbjuder utplacering av legitima militära mål ”inom eller nära tättbefolkade områden”.
Genast då något händer i Mellanöstern så flammar också judehatet upp på övriga håll i världen. Scenerna från senaste veckosluts demonstrationer i London, Bryssel och Paris ger en klar signal; en del mänskor vill inte ha judar i Europa. Men man vill heller inte ha dem i Mellanöstern. Förra veckoslutet varnade premiärminister Manuel Valls i Paris för att Frankrike upplever en ny form av antisemitism, som underblåses av den yttersta vänstern och politiska aktivister, som till exempel komikern Dieudonné, som skyller all världens ondska på ”judar”.
Har kanske Israels premiärminister Netanyahu rätt när han säger att judiska bosättningar inte är hinder för ett fredsavtal, däremot arabernas vägran att erkänna Israel som judarnas hemland? Det verkar nämligen inte ha någon betydelse om judar bor i Tel-Aviv, Jerusalem eller någon by i Judéen, enligt arabernas tolkning har de ingen rätt att vara där överhuvudtaget. Och nu verkar antisemitismen också spridas till Europa. Det är oroväckande.