Är det klokt att ansöka om Natomedlemskap just nu när det brinner runt knuten? Det har varit en av de hetaste frågorna i riksdagsvalet. I valmaskinerna har både kandidater och väljare ställts inför frågan. Personligen anser jag att det inte finns något entydigt rätt eller enkelt svar på frågan. Finland har länge proklamerat sig som ett alliansfritt land, vilket i många situationer varit en fördel.
De senaste årens utveckling i Ryssland ger naturligtvis anledning till oro. Men ändå tycker jag att det är fel att missbruka Nato kortet inför riksdagsvalet. Att diskussionen hettar till när vapnen börjar skramla nära gränsen är förståeligt. Vi är alla uppvuxna med en stor respekt och rentav rädsla för vårt stora grannland i öster. Men nog vet Rysslands politiska ledning också att finländarna går till valurnorna på söndag och missar inte chansen att utnyttja situationen genom skrämseltaktik. Vårt lands politiska ledning och ministrar har också skäl att eftersträva måttlighet i sina uttalanden. Ingen vinner något på att provocera eller låta sig provoceras.
Det finns inga klara partipolitiska skillnader i Natofrågan. Av tradition har vänstern och de gröna varit emot, medan de borgerliga partierna ställt sig mera positiva. President Sauli Niinistö har sagt att han vill se Nato som en möjlighet, även om han anser att det inte är aktuellt att söka medlemskap just i detta läge. Nästa regering bör göra en noggrann utredning angående ett eventuellt natomedlemskaps styrkor och svagheter, hot och möjligheter. På det följer en linjedragning av presidenten och landets högsta ledning. Ifall linjedragningen skulle luta mot ett Nato medlemsskap bör den följas av en bred samhällsdiskussion och rådgivande folkomröstning. Jag tycker inte om uttalanden som syftar till att skrämma medborgarna inför valet med varken det ena eller det andra alternativet. Frågan är mer komplex än ett ja eller nej svar och dessutom så allvarlig, att den kräver en saklig behandling, baserad på seriöst faktaunderlag, istället för stundens känsla.