Interpellationen om regeringens energipolitik nödvändig

KD:s riksdagsgrupp är med i interpellation gällande regeringens energipolitik. Genom interpellationen vill vi ha svar på frågor som berör de problem som är relaterade till medborgarnas vardag, energipolitiken på EU-nivå, samt statens ägarstyrning i bl.a  Fortum/Uniper härvan. 

Kommer vi att ha tillräckligt med tillgång på värme och el i vinter? Vad kostar det att ta sig till jobbet i framtiden? Regeringens senaste tilläggsbudget, i syfte att rädda elmarknaden, är den största i Finlands historia. Tio miljarder. Medborgarna har rätt att få svar på vad som gått fel i Finlands energipolitik, emedan elpriserna är på en astronomisk nivå och tilläggsbudgeten likaså. Visst, kriget påverkar energipriset. Men hur kunde det gå så snett? Varför har ägarstyrningen och beslutsfattandet i de statsägda bolagen misslyckats? Och varför ska medborgarna betala, inte bara för våra egna misstag, utan även för Tysklands och Centraleuropas misslyckade energipolitik? De riskabla lösningar som gjorts i den europeiska energipolitiken har lett till att Centraleuropa blivit beroende av rysk energi. Stängningen av kärnkraftsanläggningarna har också bidragit till den kris som utlösts på grund av kriget. Nordstreams gasledningar ligger på Östersjöns botten som ett monument över detta. Flera beslutsfattare gick med i lobbyverksamheten för Nordstreams gasledningar och statsägda Fortums förvärv av Uniper är en katastrof.

Finland bör fatta självständiga beslut när det gäller energipolitiken. Vi har nu bittert fått erfara att när det blir allvar så borde alla länder vara självförsörjande på energi och mat. I ljuset av det kan man konstatera att den snabba nedkörningen av torvproduktionen var fel. 

KD har förvisso gett sitt medgivande till de klimatriktlinjer som riksdagspartierna enades om 2018. Men världen såg då annorlunda ut. Det torde alla inse. Eller borde. I nuläget ter sig målet om att Finland ska vara koldioxidneutral redan år 2035 som ytterst ambitiöst, emedan EU har år 2050 som mål. Målsättningen i sig är inte ett problem, så länge det är anpassat till de samhälleliga förutsättningarna och medborgarnas förmåga att klara vardagen. Riktningen är viktigare än årtalet. Men man bör vara medveten om att målet inte kommer att uppnås utan stora tilläggssatsningar på energiproduktionen. Det innebär sannolikt mera kärnkraft, i en eller annan form. År 2035 kommer snabbt emot. Regeringen bör våga ställa sig frågan om målet fortfarande är realistiskt, samt vilka uppoffringar och kostnader det medför i medborgarnas vardag. Interpellationen om regeringens energipolitik är därför nödvändig och jag emotser en analytisk och saklig debatt.